Tisdag. Jag kör i gång i ottan 07.45 för att sedan hasta iväg till Norrbottensteatern och fortsätta med projekt ”rigga scenen” Jag har fått igenom mina röda ridåer, dock fick jag kompromissa bort min svarta bakgrund mot en midnattsblå. På bilden syns ännu ej de små guld-snäcks-spotlight som ska stå i kanten av scenen – ååå allt kommer att bli så fint!
PS: Har hittat rosa-beiga plymager!
Ibland uppmärksammar man stora åldersförändringar på sin lilla jordiska gestalt men sett ur ett större perspektiv – tänk vad lite som händer på 20 år ändå.
Här ser ni mig då i en locka-folk-till-luleå-kampanj för väldigt länge sedan (”Förr flyttade bögarna till Stockholm. Nu finns det plats här för alla” löd denna slogan) samt nu i 2022 års showreklam.
Blir glad då jag läser detta quote idag ”Time flies but you’re the pilot” och jag nickar instämmande.
Det känns som jag är inne på en slutspurt där jag inte får ge upp, då målet är inom räckhåll. Föreställningen närmar sig med stormsteg och kundtillströmningen är enorm. Jag börjar 07.30 varje dag och jag drar mig för att gå till gymet efter min dag på salongen. Tack och lov fungerar varje gymbesök som en Cvitamin-supp vilket i sin tur leder till att jag inte bara kollapsar i soffan då jag kommit hem.
Eftersom det ändå är lördag så lagar vi finmat, ja Zeb fixar klassisk potatisgratäng och oxfilé. Det i kombo med ett (eller två) glas rött blir en perfekt godnattvisa, vilket är just det jag behöver då sömnen gäckat mig lite i veckan.
Jag är snart i mål.
I Norge fyller vårt barnbarn Isolde 4 år, men vägen dit är lång även om video-länken är kort. Det är då tur att man har Vincento och Frances så nära och idag kör vi lunch och lekstuga hemma hos oss.
Lisa Larssons hundar plockas ner från fin-skåpet, ja jag har köpt en hund av henne för varje byracka vi haft (utom av Smilla den dansk-svenska gårdshunden, ja Lisa har liksom aldrig gjort den rasen)
Det blir sagor och minne om varje hund och barnen lyssnar andaktsfullt på. De brukar vara mest intresserade av afghanen Zeke som blev sjuk och dog, men idag är det den korkade bulldoggen Radar och den motsträviga Tibetanska Spanieln vid namn ”Konsten” som lockar deras uppmärksamhet.
Ha en härlig söndag nu mina vänner.
Dagen börjar lite turbulent då en vredgad röst hörs från gatan. Jag har sett galna gubbar förr så jag ger honom bara ett halvt öga där jag står och vattnar mina blommor.
– Aujourd’hui aussi (idag igen) skriker han vilt och viftar med händerna, och helt plötsligt fattar jag att han skriker till mig. Det hela rör sig om att mina blommar droppar ner på gatan och nu har jag upprört mannen till bristningsgränsen.
Jag har försökt välja bevattningstillfällen då restaurangen under oss inte har gäster (11.00 – 23.00) men nu är det tidig morgon. Kanske har han fått lite skvitter på sig, ja blommorna är så torra i detta 35-gradiga väder att vattnet inte stannar kvar i krukan (ett halv-liters-mått i en stor-kruka löper lätt amok)
– Je suis désolé (jag är ledsen), ropar jag tillbaka till mannen för min franska räcker inte till att förklara den torra jorden och den uttänkta bevattningstiden.
Mannen fortsätter att gorma och snart tittar alla människor upp på vår balkong. Det är tur att jag inte heller förmår att på franska skrika ”Nu håller du käften gubbjävel, du är inte gjord av socker” ja jag är inte säker på att det uttrycket även gäller här nere i Sydfrankrike.
Efter jobbet så kör till min hemby Tallberg med tillhörande moder. Mamma vill ha en make-over och jag klipper henne, färgar ögonbrynen och går igenom hur man lägger en enkel make-up. Jag har köpt med mig lite smink från Anastasia Beverly Hills (bl.a denna penna som visar sig vara perfekt färg för min moder) och som genom ett trollslag blir denna kvinna ännu vackrare (hon fyller 85 i år)
Jag har dessvärre köpt med mig kvällstidningarna till henne och hon högläser Jonas Gardells ledare i Expressen. Därefter tvingas jag förklara termer såsom ”läderfetisch” och ”kast med liten dildo” Nu behöver jag en make-over!
Struktur-söndagen infinner sig. Städar lägenheten och komprimerar och arrangerar. Så där ja, nu är även klocksamlingen arrangerad på film-psykopat-vis.
Jag gym-tränar med Amoranda som önskar går ner några kilo. Eftersom det kan vara klurigt att tänka kaloriintag för en autist (well, för väldigt många) så förenklar jag det hela med tallriks-modellen: 1 dl pasta, potatis eller ris. 2 dl sallad. 1 1/2 dl protein (fågel, fisk eller kött) Zeb lagar lunch och vi tränar på att lägga upp just den mängden på vår tallrik och konstaterar att det är mindre än hon vanligtvis lägger upp, men att man ändå blir mätt.
Sedan blir det dags att gå igenom livs-schemat fram till jul och bokar in en dag i veckan där jag kan hämta barnbarnen från förskolan och en helg i månaden då de kan sova över hos oss.
Jag fylls av någon Feng-shui-aktig frid att skapa struktur och liks Skalman ser jag att det nu är dags att ta en powernap.
Vanligtvis så jobbar jag sex dagar per vecka MEN under juli månad så är lördagarna sedan gammalt kryssade. Jag är lite ovan att inte ha något på min agenda och traskar ändå runt sjön för att sedan slå mig ner och jobba på mitt manus till höstens show.
En sopran från Stockholm har dessvärre hoppat av uppsättning (med bara 6 veckor kvar till premiären!!!) och försatt oss alla i klistret. Jag modulerar därför om i manus, artist-trupp och låtordning och försöker få hennes namn bort från reklamen. Snart på benen!
Hoppas ni får en underbar lördag, ta hand om er och välj era vänner med omsorg. Gammal vänskap kan visst rosta!
En strålande dag på jobbet avslutas med ett benpass på Inpuls. Det är viktigt att ha något stadigt att stå på då ens franska nerver sätter en ur balans. Fokusera på det som bär dig!
Dagens soff-film-tips är Netflix ”The Gray Man” – en sorts Bond-pastisch!
Ha en underbar helg nu mina vänner!
Min huvudkudde förlorar denna natt sin förmåga att hålla mig kvar och jag vaknar stirr-ögd vid 04.00 och kan inte somna om. Jag spänner på mig löpskorna och ger mig ut på en tur som visar sig lugna både kropp och sinne. Det är blott 13 grader varmt ute, vilket är ett perfekt jogging-väder och hörlurarna har jag lämnat hemma. Men i mitt huvud sjunger jag dock min sång ”Forever here to stay” och stegen blir lättare då den får en jämn och stadig rymt.
”For those who’ve lost their hope, I hum gently in your ear, for those who’ve lost their rhythm, I sing louder so you hear. It´s all a big adventure, I feel it in the breeze, it’s time to let go now – to find love and peace”
Så jag släpper taget om det som tynger och orden som rullat runt i mitt huvud, hittar mina stämband och jag sjunger där jag springer fram ”Listen to my song, even if my voice is weak, my heart is stronger – so I let it speak”
