Sitter och går igenom bilderna som den fantastisk fotografen Peder Jonsson tagit av mig. Ja de skall användas till album-omslag (Mon ami Mió Duets), pressbilder och till Norrbottensteaterns reklam och bokning. Vad många fina bilder det blev!
Reflektion: Visst inte att en relativt slapp haka kan te sig så grotesk på bild, tack vare komponenterna 1: En hårt översta-knappen knäppt skjorta i samband med 2: ett hopp (lätt uppdragna axlar)
Idag kastar jag mig från jobbet och hem till sminkbordet. Ja nu ska make-upen göras inför fotograferingen för höstens album och show.
Min fotograf heter Peder Jonsson och vi använder oss av Norrbottensteaterns kulisser då vi ska ta våra bilder.
Hur det gick? Jo tack det gick jättebra. Fast det är intressant att se hur snabbt man tappar ork inför en kamera och hur mycket viljestyrka det går åt att räcka sessionen igenom.
Det tar 90 minuter av posande och sedan är det bara att hålla tummarna tills Peder presenterar sina alster.
PS: Alla dagar kan bli spännande om man låter dem.
Om gårdagens klimax var ett mega-party så blir denna söndags höjdpunkt ”bot & bättring” Ja vi samlas på Inpuls för ett intensivt spinningpass (som Zeb leder) för att svettas ut gamla synder.
Några av våra influgna vänner hinner med ett isvaks-dopp, kortspel, powernaps, middag – innan det blir dags att packa väskan och flyga hem.
Fina Andy, Joey och Sun – så fint att ha er här. Välkommen åter!
Vi längtar förtvivlat efter barborstade asfaltsvägar och hoppar liksom i minnet över den där ”varför plockar inte hundägarna upp hundbajset”-säsongen. Jag hann springa EN gång på bar asfalt innan Kung Bore bestämde sig för ett återtåg, mina damer och herrar – 6 April!
Men nu är vi här, mitt i allt det vita och jag kan inte annat än att njuta. Tack Bore för ditt besök i veckan, ja har jag förstått det rätt så blir det reträtt redan i nästa vecka.
Gårdagen är en viktig ingrediens i nuet och eftersom jag igår drack på tok för mycket så verkar kroppen inte komma igång idag. Jag provar sömn, treo, resorb och berocca, men inget fungerar – bara ett illamående och något som skulle kunna vara nackspärr. Jag puttrar dock på i köket och förbereder en avskedsmiddag, ja i morgon flyger vi hem igen. Det blir rostbiff, med ugnsbakad vitlöksmarinerad potatis + sås. Trevlig söndag mitt herrskap.
Vad vore vi utan vänner? Vad är vänner? Riktig vänskap är ofta så stark att även om man träffas sällan så tar den fart där vi lämnade den sist.
Ikväll träffar vi iallfall stabila Mary som flyttat söderöver och idag flugit norrut rakt till vårt hjärta. – Du hade mig vid ”hallå”.
Det är torsdag eftermiddag och jag har bara jobbat halv dag för att sedan kunna förbereda mig för kvällens inspelning. Ja ”Mon ami Mió Duets” ska ikväll få addera Britta Bergström-duetten ”Clear blue sky” på sin repertoar.
Hur förbereder man sig då för ett sådant uppdrag? Jo, jag sjunger en vers som låter skrapigt, så jag hets-äter en macka istället. Jag sjunger refrängen och känner att jag inte riktigt får till det, så jag sover middag för att lugna mig. Som ni ser har jag en OERHÖRT ansträngande eftermiddag och tar därför några selfies för att lätta bördan.
Håll tummarna nu för oss att allt går bra och så har ni en underbar torsdag!
Livet växlar och med det – mötesplatserna. Jag minns att det fanns en tid då mina vänner kom hem till mig på en kopp thé om kvällarna, efter det att jag lagt barnen ( Vi pratar om början på 90-talet)
Det fanns också en tid då jag och mina vänner samlades på stans hippaste ställe (Pimpinella) för att RÖKA och nu är vi 10 år senare. Jag skäms när jag skriver det, men så var det och cigaretten hette Camel extra light och jag förväntade mig att bli smal av den.
Ytterligare 10 år framåt så hängde vi mycket på barer och drack drinkar med våra kompisar. Så här långt i min bekännelse så känns det ju som om det går utför…
2022. Denna morgon. Kristo är där, Chrystella är där. Amanda från jobbet är det. Ja gymet har blivit en samlingspunkt för mina vänner och vi jobbar hårt för att bli långlivade och starka. (PS: vi dricker vin också…)
Press play! Idag får jag mycket energi och den blir mig också fråntagen. Men vi börjar från den goda sidan då vi satt spelreglerna att 07.30 är det ”upp och hoppa” för att därefter frukost-lös bege sig ut på 60 minuters pt-pass.
Det är inte lätt att vara autist men redan så här dag två är det mindre knorr runt de nya reglerna. Idag kör vi löpning. Vi power-går ett kvarter, vi springer nästa/ repeat – och detta är Amorandas första löpnings-pass! Hurra.
Frukost och sedan 45 minuter hård spinning för mig och Zeb.
Sedan kommer dräneringen. Shopping. Efter förmiddagen känns den som ett straff, men jag härdar ut och följer vår dotter runt på stadens affärer. Om hon köper något = JA!
Det är mitt i veckan och vinterparadiset Luleå bjuder på hela minus 24 grader. Men jag är inte bara söt, nej jag är streetsmart också. På mitt huvud har jag TVÅ TOPPELUVOR, jag har TVÅ dunjackor (min höst-dunjacka rymdes alldeles perfekt under vinter-dunjackan) och så täckbyxorna såklart. Är man så väldressad som jag så kan den dagliga morgonturen på 45 minuter INTE slopas.
Efter jobbet blir det 60 minuters egen träning och idag försöker jag återkalla muskelminnen från min yoga-era. Det känns vingligt de tre första försöken men på det fjärde så sitter det rätt bra även om jag är rätt trött i vänster arm och axel. Tjoho!
PS: Ikväll blir det ”Sveriges Mästerkock” – ja ni följer väl? Vem är er favorit?
