Kategori: C’est la vie

mio

Liten repetitiv himmelsfärdsövning

C'est la vie

Från södra Sverige så basunerar sociala medier ut att sommaren kommit och jag måste även från norr få flika in att idag var första dagen då jag drog upp dragkedjan i dunjackan. Så somrigt då – jag går till gymet.

Idag tränar jag b.la på dubbel-klapps-armhävningar (även kallad ”liten repetitiv himmelsfärdsövning) och lyckas rätt bra. Tyvärr går det kolibri-snabbt och Chaka-L är osäker på om det verkligen är en eller två klapp (jag sänder mycket mycket sargat sedan en slow-speed-video till henne som bevis/ se nedan.

Det är dag före röd dag, men nu i nu-har-vaccinet-kickat-in-eran så har listorna på jobbet svämmat över och jag jobbar ändå. Det hindrar oss inte att ha en festlig onsdagskväll och vi bjuder på middag och på kortspel. Men till er andra – ha en underbar Kristi himmelsfärds-weekend nu. Provflyg.

@monsieurevanne

#fitness

♬ Clap Your Hands – Catiso

mio

Dagen efter

C'est la vie, Team Evanne

Yra av gårdagens alla känslor och hädelser så stiger jag och minstingen Armand (30 år den 31/5!) ändå upp i ottan, kör tio mil hem till mor för en eftersamling + palt-lunch. Det är som om begravningen fortgår och vi bearbetar gårdagen, familjebilder på väggarna och känslor.

Mor öppnar fars garderob för utrensning och jag tar med mig en svart slips, Bec hamnar i en rutig flanell-himmel och Armand finner två fantastiska jackor.

Så med en slips full av minnen och en mage full av palt så styr vi därefter åter mot kusten. Väl hemma bestämmer jag mig för en powernap men kroppen bestämmer sig för att stänga ner i en Törnrosa-sömn som varar i timmar. Amen.

mio

Vila i frid far

C'est la vie, Team Evanne, Voyage

I vissa kulturer har man begravt sina nära och kära med guld och annan rikedom, så att på andra sidan skulle kunna fortsätta ha det gott. I värsta fall har man slängt dit några levande slavar också, i tron att dessa skulle fortsätta tjäna sin herre.

Min far begravs också med sina skatter, ja kistan dekoreras med granris och en tjäder-skulptur som han gjort. Det ligger där också ett fiskespö, mossa och blommor. Men lika mycket som jag visualiserar att far nu fiskar regnbågs-forell så är det mest av allt en fingervisning om vem far var. Skogsmannen, jägaren, skulptören, den äkte mannen och den snälla stora fadern.

Det blir en väldig fin begravning och vår yngste son sjunger några verser av den sång han skrivit till far (ni kan lyssna på den i helhet här) Vi sex syskon bär tillsist ut kistan ur kyrkan och lägger den sedan vi hans grav, där tar vi farväl och gråter och begrundar detta fantastiska liv vi fått att förvalta. Du gjorde det väl far – vila i frid. ¨

mio

Filosofi på morgonkvisten

C'est la vie, Mon Dieu, Team Evanne

Det är dagen innan far begravs men jag påminner mig om att det i själva verket är hans jordiska skal som nu läggs i vår familjegrav, tätt intill mormor Vendla och morfar Karl-Elfrid.

Det är lite klurigt att vara uppväxt i en kyrka, då man mer eller mindre sektistiskt matas med ”sanningar”, odiskutabla tolkningar om vad som är den enda vägen. Så här i backspegeln så tänker jag att ”alla vägar bär till Rom” eller att själen i oss är som en lånebok som en dag måste återlämnas, att anden med en sista suck tillsist uppgår i himmelriket. Jag tänker på själen som en gudagåva att förvalta och att det goda du gör resulterar i att ditt liv blir en fantastisk roman, men även att ondska kan förvandla ens dagar till en obetydlig och dåligt skriven novell. Summa kardemumma – det är alltså upp till dig och mig att göra vårt bästa av de dagar vi fått till förfogande.

Då jag skriver detta är klockan runt 06.00 och jag har redan hunnit dricka kaffe och sett om ett avsnitt av en Netflix-serie som jag somnade till igår. Jag textar med minstingen Armand som är påväg till Sverige från Stavanger, jag textar med lillasyster Bec som idag landar från Göteborg. Snart är vi sextetten av syskonen samlad runt mor och vi får i morgon ta ett sista farväl och tacka för de dagar som far förvaltade på ett helt fantastiskt sätt. Amen.

mio

Vi kastar loss

C'est la vie

Jaha, då var det dags igen för FÖRÄNDRING. Jag har dubbla känslor för när allt ändrar sig, då en sida är lat och kan saker – medan den andra sidan är nyfiken på uppdateringar. Vårt bokningssystem är från och med idag utbytt och vi är tveksamma på om vi är inloggade eller inte, om vi slagit in kunder eller ej.

Men så är livet, det gäller att kasta loss för att ta sig någon stans. Skepp o hoj!

mio

Lite tom

C'est la vie

Det är en sån där dag som jag verkligen försöker att räcka till men inte når ändå fram. Det är lite överbokat på salongen (kul att det är fullt drag) men jag får tackochlov hjälp av en kollega att ro det hela i land. Parallella uppdrag (köp 3 vita begravningshandskar i medium) och ett gympass med Amoranda som går halvers. Kan jag lägga in mig för en blodtransfusion?

Det är nu tre dagar tills far läggs ner i jorden och jag vet att det inte är konstigt att man känner sig lite tom och otillräcklig. Man är ju bara en liten människa, av jord kommen…

mio

Ett lyft

C'est la vie, Fitness, Musique

Det vilar en sordin över nejden, ja bara dagar efter det att far begett sig till himmelriket så slår min sons svärfar följe.

Men idag så lyfter jag mig själv ut ur lägenheten och slänger in mig själv i livet igen, ja i den rutin jag annars har. Mot gymet!

Jag lyfter mig själv på armarna och jag lyfter mina ben på högt jag orkar. Tacksam för att mitt hjärta ännu bultar och för alla de dagar, månader, år som fortfarande finns där framför.

Slutar med en fin låt. Det är HARPO med en låt han släppte i fjol. Den liksom kryper in under skinnet på mig.

mio

I väntan på vaccinet

C'est la vie, Merde

”Covid, covid”. Det är som Astrids ”Döden, döden” fast inte fullt så slutgiltigt. Många samtal öppnas just med ”Har du haft det ännu”, ”Har du klarat dig”, ”Har du fått din spruta” och oron är stor hos många.

Somliga klär sig i mumifierad rymddräkt som skydd, andra i foliehatt. Någon knaprar D-vitamin och några träffar inte en kotte. Hur gör du? Själv försöker jag leva livet som vanligt, men med stor varsamhet. En del dagar lyckas jag bättre än andra.

Det skulle ju vara surt att falla på målsnöret nu, ja vaccinet är ju bara några veckor bort. Två gånger har jag gjort Covid-test nu men kors i taket har jag klarat mig. Är det T-celler mina som är de skyddande änglarna?

Ta hand om er kära läsare, var rädd om varandra.

mio

Ett efterskalv

C'est la vie, Team Evanne

Efter det att far begett sig till andra sidan så står jag stilla och försöker hålla mig solid. Men det är som om jag trots denna kraftansträngning krackelerar en smula. Ja ögonvitorna är blodkärlsbrusta, näsan snorig och rösten hes.

Men så är det, fattas bara annat. Allt är inte längre som förut och det är självklart att kroppen reagerar på det.

PS: Jag försöker träna mina barn i att A: Ringa sina föräldrar en gång i veckan och B: sina syskon minst en gång i månaden. Håll ihop flocken, håll ihop kroppen.

mio

Behind the scenes

C'est la vie, Musique

Det är svårt att sjunga in i en studio, då tid är pengar och självförtroendet sjunker vid varje omtagning. Därför har fiffiga jag byggt en egen studio för sång-pålägg. Det är svårt att låta sig fotograferas så jag har fixat ett stativ, en självutlösnings-kamera, ett dagsljus – ja det är allt en glad amatör behöver i nuläget. Det här är några av bilderna till mitt kommande album ”Sail with me” som blev ratade. Vilken gillar ni bäst av dessa?