Kategori: La France
Mars öppnar med Osteopater, shopping & frosseri
En klart bättre dag. Vi sover länge, går en lång promenad. Jag pratar om det som blev fel igår och hur vi ska undvika det idag. Det är jobbigt men det går liksom in ändå.
Jag har bokat tid hos en osteopat och Amoranda och jag får oss en mjuk kroppsbehandling som ändå går in på djupet (fransmännen älskar osteopater) och sedan önskar hon sig pasta. Så blir det!
Sedan tar shoppingen vid och vi besöker de vintage-ställen som inte är tokdyra och hon fyndar både en skinnjacka och en sort fin-tjock-tröja. Jag får mig en skjorta (vintage YSL) men abnormt stor krage.
Efter en powenap är det dags att göra oss fina och gå på LÁtelier. Det är en väldigt bra restaurang som ligger ett stenkast från oss och där äter vi så vi liksom rullar hemåt. Fredagen avklarad – check!
I väntan på Danjel & Bristol
Solen lyser sin varmaste dag och givetvis lockar den oss ner till havet och till ett dopp. Det är jag, Zeb och en gammal farbror som badar denna dag, men tro mig – vattnet är nästan varmt!
Jag shoppar lite idag. En dunjacka i en färg som brottas mellan guld och diarré. En träningsbyxa i buteljgrönt och en fleece-tröja som får mig att se ut som en nallebjörn. Älskar rea!
Nu väntar vi på Danjel och Bristol och tvillingarna som just nu sitter fast i trafiken någonstans mellan Florens och Nice. Maten (vi har gjort köttbullar i en rödvins-grädd-sås och mos) är klar och jag öppnar en flaska vin för att väntan ska gå fortare. Amen.
Strålande D-vitamin
Ja så är man här igen. På sin balkong. Med sol i ansiktet. Med ett glas vin. Att vänster knäled trilskas försvinner liksom i allt detta och jag njuter av dessa stålande D-vitaminer.
Nej det är inte sommar här, men mellan 13-15 så når solen fram till balkongen och man kan slita av sig T-shirten (på sommaren lyser solen här hela eftermiddagen) Från Sverige hör vi talas om snökaos och även om det inte är tok-varmt här så är det ändå 30 grader varmare än i Luleå.
Ikväll så ska vi träffa några vänner och gå ut på Brasseri Gambetta och käka skaldjur, ja det gör man här i sydfrankrike. Ingen käkar kokt gris, nej istället så förser havet vart bord med delikatesser. Amen.
Att låta smaklökarna följa med
Det är söndag och näst sista dagen i Nice. Vi kliver upp extra tidigt för att städa ur lägenheten och för att på detta sätt ge oss några extra timmar i solen. Ja det gäller att alstra D-vitamin innan mörkret faller (har man en fallenhet att tro på typ Covid-konspiration så är tydligen D-vitamin bästa medicinen. Själv är jag inte konspiratoriskt lagd, MEN på sistone har alla dessa UFO-kontakter gjort mig upprymd. Men vad hjälper D-vitamin till då?)
Väl hemma från stranden bestämmer vi oss för att rensa kyl och barskåp. Detta kan gå hur som helst och det gäller bara att låta smaklökarna att följa med. Spagetti och korv? Jajamän. Portvin någon?
Det drar ihop sig
Lördagen den 2 September. Det är inte för att jag vill stressa mig själv, men idag vaknar jag ändå med ”det är bara 3 dagar kvar nu”. Hur ska jag husera med tiden? Jag styr stegen mot stranden.
Ibland när man känner att man har ont om tid så ska man göra allt extra sakta. Som att gå riktigt långsamt mot stranden och observera skyltfönstren. Iaktta folket du går förbi och kolla in nya frisyrtips eller stil-tips. Väl nere vid havet (10 minuter) så simmar jag 200 simtag (det har jag gjort varje dag, jag är sträng ibland) och blundar sedan på min handduk och andas in D-vitamin. Hemma i Sverige har hösten kommit för att stanna – så nu gäller det att förbereda sig.
Jag donerar ett par utgångna gympaskor och en emaljgryta till allmänheten (här i Nice ställer man ut allt man inte vill ha på gatan och någon har ALLTID hämta sakerna) och därefter köper vi en ny gryta som är mer passande i storlek samt spanar efter skor (Zeb säger ”nej” till ett par turkos-randiga extravaganta skor vi passerar med förklaringen ”kommer att se desperat ut”. Nåväl jag får leta vidare) Jag är numera brun som en… svårt att säga. I färganalysens tidevarv var jag ”kall” men det är liksom en kall underton med guldiga fräknar över hela mig. Vår mot vinter? (ni som vet, ni vet) Nåväl, ikväll nalkas ny restaurang. Jag är redo för Banh mei
En smak av gårdagen
Eftersom jag inte har så mycket att berätta om denna underbara onsdag (som jag tillbringat med en bok varvat med strandstenar och havsvågor) så berättar jag lite om maten från gårdagens restaurang.
Mallard ligger 15 minuters promenad från vår lägenhet och serverar en fantastisk meny. Fantastisk FÖR SOMLIGA. Båda vi var rörande överens att det här var bland det godaste vi ätit MEN samtidigt insåg vi att stället inte var till för alla. Då jag tänker efter så är det nog bara Malou och Kristo som hade fixat dessa massiva franskt-bondköks-aktiga delikatesserna (vi pratar anklever i kombo med grislever, märg-sky, duva, blå hummer osv osv)
Men magen minns ännu gårdagens födelsedagsmiddag och jag är glad att få lägga in ännu ett ställe bland mina restaurang-tips. Amen
Efter det stora skyfallet
Det stora skyfallet har upphört och lämnar efter sig ett par mycket belåtna balkong-blommor. Själv så har jag varit på apoteket och fått tre paket medicin (har noll koll på vad det är) och har därefter tillfrisknat rapidartat. Hurra. Jag älskar franska apotek. Här mixas örter med de stora läkemedelsföretagens produkter i en salig röra och på varje apotek arbetar en sjuksköterska som kan hjälpa dig med fast hand.
I dag har jag inte bara badat i några timmar (havet är extra turkost och krispigt efter regnet) nej jag har även hittat tillbaka till sova-middags-pausen. I hela 60 minuter så sjunker jag in i vår sköna säng och fönstret får vara öppet så att ljudet från Rue Gioffredo får vagga mig.
I kväll bjuder jag ut min make på en försenad födelsedagsmiddag. Det blir en ny restaurang vid namn ”Mallard” och det ska blir spännande att se vad de har att bjuda oss på. Hittills så har vi lagat all mat själv och eftersom vi är duktiga kockar så får ”Mallard” jobba på ikväll för att imponera.
Som ni ser går det ingen nöd på mig. Amen.
Anpassning & ett distansfirande
Vi försöker anpassa oss i det nya klimatet. Det visar sig vara en mycket klok ide att gå ner till stranden direkt efter frukost. Ja vid lunchtid är det på tok för varmt för att vistas utomhus och vi tar skydd i lägenheten och lagar lunch, viker tvätt och känner oss husfaderliga.
Medan Zeb sedan tar en shoppingtur så tar jag min första powernap, och det går halvbra. Ja ännu snurrar alla projekt runt i mitt huvud och jag har svårt att sjunka in i min kudde. Men även om sömnen inte infinner sig så är det en vila att bara ligga helt tyst. Ingen musik, inga sociala medier som pockar på uppmärksamhet – nej bara jag. Vi ringer hem till Sverige där våra barn Aidan och Amoranda har födelsedag. Ja må ni leva älskade ungar, ja då vi kommit hem ska vi fira.
