Visans värld

Jag hälsar en ny vecka välkommen och samtidigt lovar jag mig själv att ta det lugnare denna vecka. Ja det var som om jag jobbade dubbla skift i förra veckan. MEN, inspelningen med mig och Jessique gick mycket bra (vilket känns underbart för nerverna) samtidigt som två nya inspelningar väntar runt hörnet. ”Mon ami Mió” har alltså gett sig in i visans värld och nio nyskrivna låtar ska spelas in. Idag sänder jag nyskrivna stämmor till Brigit och Bynissen på vår trio och Birgit textar ”Oj oj. Har nött in den andra du sände, men jobbar på den och testar!”

Älskade ensemble till ”I dur & moll längs Vitåälven” – förlåt om jag tjorvar. Men snart kommer det att låta TOPPEN, jag lovar!

Rik på tid

Hur gick då min lördag undrar ni, blev den som jag planerat? Melon-smoothie-frukost – check. Musik med Jessique – check. Gym med Amoranda – halv-check (hon kom inte) Powernap – check. Ja typ allt har gått som planerat, tjoho! Medan Zeb åkt på en flyt-bastu-invigning i Lassbyn så går jag omkring och känner mig rik på tid. Jag läser den kommande föreställningens manus två gånger (innan jag får känslan av migrän) jag äter mackor med ost och ska alldeles snart ta mig an första avsnittet av nya säsongen av ”And just like that” En fin (och dyr) flaska vin ligger på kylning och jag köpte visst lite chips också. Kvällen är min! OMG nu kom jag på att ”Rupauls Drag Race All Stars” finalen på säsong 8 kanske finns tillgänglig!!! Bye.

Kastbytes-duett

Idag skulle vi ha haft repetition med en i showen MEN pga sjukdom så var goda råd dyra.

Jag lyckades stuva om i inspelnings-schemat och bytte plats på två låtar, vilket i sin tur ledde till att jag idag fick (stuva om eftermiddagens kunder för att) skriva klart stämmorna till Jessiques och min sång ”Tid att ta farväl”. Det är sååå mycket lättare att sitta vid ett piano och skriva stämmor, men är man hemma i lägenheten så funkar en diktafon nästan lika bra. Det ska bli så spännande med denna vackra vemodiga visa – på söndag inspelning!

Fête de la Musique

Den 21 juni så inträffar årets musikfest här i Frankrike. Alla restauranger, barer, dansgolv etc måste flytta ut på gatan och det blir en folkfest utan dess like. Vi börjar kvällen med ett knytkalas och slutar kvällen på ett ”dansgolv” med ett tusentals dansande bögar. Vilken kväll!

En halv dag i studion

Inspelningen för albumet och showen ”I dur & moll längs Vitåälven” rinner vidare och idag spelar jag och inspelningsproducenten Donken Karlsson in TVÅ hela sånger!!! Min röst är lite Bonnie Tyler och det är inget jag kan göra åt saker och på sång nummer två gör vi omtagning på omtagning. Det blir värre och värre.

MEN när jag väl gett upp och kapitulerar inför raspet MEN ändå gör en sista omtagning (för att jag på sista refrängen lät galen) så är rösten åter. Vi spelar in sången igen i hast. En tagning. Vi tar denna. Jag har svårt att avgöra om detta är rätt eller fel. Men jag tror rätt. Jag behöver vila stämband och kropp. Tack Donken för att du är vid min sida. Tack Tomas Isacsson för att ditt piano. Amen.

Could be, who knows?
There’s something due any day
I will know right away soon as it shows
It may come cannonballing down through the sky
Gleam in its eye, bright as a rose
Who knows?
It’s only just out of reach
Down the block, on a beach, under a tree
I got a feeling there’s a miracle due
Gonna come true, coming to me
Could it be? Yes, it could
Something’s coming, something good

Stephen Sondheims lyrics to the song ”Somewhere”

de fyra Muscadetterna

Och så kommer de då tillslut. Andy, Ava och Ana – tre av mina allra bästa vänner. Lunchen står redo då de kommer och sedan rusar vi till stranden för ett dopp. Ååå så varmt vattnet är!

Efter badet så vankas bubbel på balkong, och vi göra oss klara för kvällens evenemang:

1: Fördrink på bästa natur-vinsaffären.

2: Middad på L’Atelier. Godast ever.

3. Promenad i gamla stan.

4: Jazzkonsert

5: Promenad hem i natten

6: Resorb följd av djup sömn.

Amen