Fête de la Musique

Den 21 juni så inträffar årets musikfest här i Frankrike. Alla restauranger, barer, dansgolv etc måste flytta ut på gatan och det blir en folkfest utan dess like. Vi börjar kvällen med ett knytkalas och slutar kvällen på ett ”dansgolv” med ett tusentals dansande bögar. Vilken kväll!

Andy fyller 50

Det är inte vilken lördag som helst, nej det är Andys lördag. Han fyller hela 50 år och bjuder på stort galej i sin trädgård i Stockholm. Vi är många som möter upp där, ja närmare 100 personer – och vi känner väldigt många av gästerna. Det blir liksom ett kombinerat kalas med en återträff av sina vänner. Då jag talar med en dela av dem inser vi att vi sågs precis här i trädgården för tio år sedan då Andy fyllde 40.

Maten är god, vinet flödar, talen är många och vips är det nästan midnatt och jag, Zeb och Chaka-L tar en taxi ut till flygplatsen för att ta in på ett hotell där. Varför? Jo i morgon bitti flyger vi vidare.

Tack för denna stora och underbara bjudning Andy. We love you!

Brigitteday

Det är en annorlunda dag, det är nämligen inte bara lördag utan samtidigt ”Brigitteday”

Brigitte har ordnat till fest och jag är hemlig gästartist. I den fina festvåningen så är det dukat för ett tjugotal VIP-vänner som på ett eller annat sätt har backat upp henne.

Jag berättar om första gången vi möttes och att jag som tonåring kompade henne i en talangjakt i Sörbyn – sedan sjunger jag hennes bidrag ”The Rose”. Sedan greppar Brigitte själv micken och jag kompar henne i två sånger. Då hon sjunger sin sista sång ”Se mig för här är jag” börjar hon att gråta. Då lyfter och bär hennes vänner hennes stämma vidare och det blir den finaste allsången jag någonsin hört.

Vilken Brigitteday alltså!

Allena

Idag är jag ensam på jobbet, ja Zeb är på utflykt med vänner och tjejerna är lediga. Det är nåt fridfullt som vilar över Sax & Maskin idag och jag har så kul (jag stylar bla hår till ett 55 års kalas med tema Studio 54)

Efter jobbet så tar jag plats vid pianot i två timmar och hinner ta mig genom nästan alla passager av ”Midvintervals” innan det tar stopp. Det är bara den där sista övergången mellan vers och refräng som trixar till sig och jag bestämmer mig för att låta det vila.

Istället för att cykla till gymet så trampar jag hem och gör mig en besynnerlig middag av rester från gårdagen och en upptinad laxbit som ligger och skrotar i kylskåpet (bed till Gud att den inte är från sushi-festen i förra veckan)

Jag var bjuden på middag ikväll, men jag tror jag fortsätter på temat ”allena” och häller upp ett glas orange vin till mig och firar stillhet.

Inte enligt planen

Denna lördag är vi bjudna på ungdoms-fests-kalas, ja Linnea fyller 25 och vi har en plan. Vi tar med oss fin-bubbel och går dit en halv timme innan festen ska börja för att skåla med dem och sedan smita. Men.

Jag vet inte om jag ska skylla på Tequilan eller på fantastiska människor eller en underbar fest, men kvar stannar vi.

23.00 går vi hem (först av alla) men då känner jag mig ändå ungdomlig och pigg, ja tänk så en fredag kan sluta. Amen.

Ps: Tack Linnéa och Anton för bästa festen!

4 mars/ En fisk fyller år

Och så kommer den där årliga bemärkelsedagen som man lite dubbelt ser fram emot. Det är klart man blir överlycklig då ens man kommer med ett paket Kenzo och Champagne och det är klart att man tittar lite på de nya rynkorna som uppenbarat sig. Men i det stora hela så säger jag ändå – JA TACK!

Vi vaknar, jag får mina gåvor. Vi tar en långpromenad i solen (solskydd 50) som vi måste ta en kaffepaus i (= toa-besök) Sedan är det hem för omsvidning, ja det vankas gastro-bjud-lunch av vår nya vän Rebecca. Den stundar på La Panier och det är en fler-rätters-lunch med fler-glas-vin och är en sorts tack för att jag klippte henne sist vi var här.

Vin-lulliga kommer vi hem. Slingar om varandra i en trång soffa och somnar i flera timmar. Vaknar upp med en axel som somnat och då det är dags för att göra middag. En så fantastisk födelsedag kan man bara drömma om, ja jag lever i en dröm. Tack för alla gratulationer. Amen.

Dop & drama

Vi har liksom nått höjdpunkten på denna helg och Hedvig Odette Evanne har idag fått sitt huvud präst-blaskat med vatten.

Jag är som sagt själv inte så begeistrad av barndop, men ändå glad för att alla är så nöjda och muntra. Själv tänker jag att om det är någon som inte behöver räddas från Djävulen och mörkrets makt så är det dessa Guds minsta barn som inte hunnit göra minsta otyg.

Jag tror att man in Norge är lite mer hard-core än i Sverige, ja i öppningsbönen rabblar vi t.ex gemensamt ”Jeg forsaker Djevelen og alla hans gjerninger og alt hans vesen” Men men… Föredrar att man stannar och rör sig i ”Låt barnen komma till mig”- kategorin.

Farmor Eve gjorde ett tappert försök att stjäla rampljuset med att nästan dö denna dag. Hon satte nämligen en bit av lunch-köttgrytan i halsen och höll på att stryka.

Det intressanta (och smått profetiska) är att hon kvällen innan hade gått igenom med oss hur man räddar barn från att kvävas (hon är barnmorska) om de satta i halsen. Jag frågade då även ”var” man skulle dunka i ryggen om något sådant skulle hända.

Zeb ryckte ut som en en skinande riddare och dunkade en Boeuf Bourguignon-klump ur henne och räddade livet på henne vid barn-dops-lunch-bordet. DRAMA. Ja ni kan ju själva föreställa er fasan (i speciellt de unga gästernas ögon) när köttslamsor fontän-artat kom att befläcka den vita linne-duken på det vackert dukade bordet.

Slutligen: Vi tackar unga familjen Evanne och Norge för denna tur – i morgon flyger vi nordöst.

Lill-Stina blir Stor-Stina

Det är lördag i Göteborg och vi beger oss in till staden för en shopping-light. På NK har de numera en vintage-design-butik där jag fyndar en Klein-blå Acne-tshirt samt en Hugo-Boss-Skjorta som INTE SITTER TIGHT (det är nåt med mig som vill ha tighta kläder och sen blir sur för att det bröst-stramar efter bänkpressen alt. buk-spänner efter kalorierna)

Sedan raka spåret hem för att klippa syster Bec och göra oss redo för kvällen. Det är nämligen så att ikväll fyller Stina 50!

Det är mest tänkt att vi ska droppa förbi med ett fång blommor och ta en drink, men stämningen är så inbjudande att vi blir kvar där på middag och ett underbart surr.

Under kvällen är det tre som frågar om jag och Bec är tvillingar och det är ju bara att tacka och ta emot.

Tack Stina för fest, tack syster för allt, tack Göteborg för denna helg.