Våra franska vänner Juli och Simon har öppnat en bar ett stenkast från vår lägenhet. Vi har en liten förfest med våra svenska vänner och skålar i våra ryska kristallglas, för att därefter bege oss på premiär.
Det är en liten bar men musiken, vinet, brödet, delikatesserna är FANTASTISKA och i fantasin så finns det en sån här bar även i Luleå som väntar på oss då vi kommit hem.
När vi väl kommit hem så somnar jag i soffan till en jättebra serie på Disney som heter ”Culprits”
Det är självaste julafton och efter bastu och efter pressning av finskjorta, är det bara att traska över till syster Zuzette som bor nästgårds till mor. Där väntar inte bara hon utan även hennes man, barn och barnbarn (samt mängder av diverse djur)
Jag har ätit många måltider i mina dagar, många fantastiska – men plötsligt uppenbarar sig ett himmelskt julbord som lockar mer är gator av guld. På bordet finns allt från vildsvin till havskräftor, från abborre-paté till aladåb (etc etc – se filmen)
Tomten kommer. Hen verkar härstamma från Finland detta år vilket initialt oroar yngsta barnet i huset. Det hela löser dock upp sig och lilla Ronja kammar såklart hem en berg av paket.
Efter de Cognac-inkokta päronen men grädde, samt den hemkokta kola-såsen är det dags att rulla hem. Denna gång rullar vi inte av alkohol, nej denna gång för all mat som fick plats i magen. Jag tackar ödmjukast för det stora tabberaset i Tallberg och genom snön traskar vi sedan mot mitt barndomshem Högheden.
Det är ingen vanlig dag, nej det är Fannys (Sax & Maskins nya frisör) födelsedag. Fanny fyller 30 år och en överraskningsmiddag stundar för 30 personer på Bishops Arms och alla är glada och blir rätt fulla.
Men kvällen blir toppenbra och förutom att Zeb spräcker sina byxor så klarar vi oss hem helskinnade. Vilken fest, vilket födelsedagsbarn. Ja må hon leva uti hundrade år!
Det är typ sista dagen här i Loro Chiuffenna och vad ska man hitta på? Vi gör en liten hajk och följer en flod uppströms som inte bara visar sig vara rätt kall utan också bjuda på små vattenfall = härligt! Vi köper espresso och italiensk lyxglass på stan innan vi beger oss hem för att förbereda middagen. Ja denna kväll kommer några av deras vänner över på pizza-frossa och vi gör tre olika sorters degar för att få variation och vi har MÄNGDER av olika fyllningsalternativ. Tack Danjell och Hanrie för denna vecka, ja det känns konstigt att den tog slut så fort. Vi älskar er!
Det är inte bara måndag, nej det är även min man Zebs 47 födelsedag. Efter jobbet så lurar jag och Musse iväg honom på en överraskningsmiddag på Cg:s och vi äter, dricker och firar.
Brukar ni ge varandra presenter? Det är inte det lättaste då man närmar sig 50 och har allt. Men en middag går alltid ner även de lyxvin som Cg-Petter så proffsigt förser oss med. Amen!
Den 21 juni så inträffar årets musikfest här i Frankrike. Alla restauranger, barer, dansgolv etc måste flytta ut på gatan och det blir en folkfest utan dess like. Vi börjar kvällen med ett knytkalas och slutar kvällen på ett ”dansgolv” med ett tusentals dansande bögar. Vilken kväll!
Det är inte vilken lördag som helst, nej det är Andys lördag. Han fyller hela 50 år och bjuder på stort galej i sin trädgård i Stockholm. Vi är många som möter upp där, ja närmare 100 personer – och vi känner väldigt många av gästerna. Det blir liksom ett kombinerat kalas med en återträff av sina vänner. Då jag talar med en dela av dem inser vi att vi sågs precis här i trädgården för tio år sedan då Andy fyllde 40.
Maten är god, vinet flödar, talen är många och vips är det nästan midnatt och jag, Zeb och Chaka-L tar en taxi ut till flygplatsen för att ta in på ett hotell där. Varför? Jo i morgon bitti flyger vi vidare.
Tack för denna stora och underbara bjudning Andy. We love you!
Klicka här och läs mer!
Det är en annorlunda dag, det är nämligen inte bara lördag utan samtidigt ”Brigitteday”
Brigitte har ordnat till fest och jag är hemlig gästartist. I den fina festvåningen så är det dukat för ett tjugotal VIP-vänner som på ett eller annat sätt har backat upp henne.
Jag berättar om första gången vi möttes och att jag som tonåring kompade henne i en talangjakt i Sörbyn – sedan sjunger jag hennes bidrag ”The Rose”. Sedan greppar Brigitte själv micken och jag kompar henne i två sånger. Då hon sjunger sin sista sång ”Se mig för här är jag” börjar hon att gråta. Då lyfter och bär hennes vänner hennes stämma vidare och det blir den finaste allsången jag någonsin hört.
Vilken Brigitteday alltså!
