Vi har liksom nått höjdpunkten på denna helg och Hedvig Odette Evanne har idag fått sitt huvud präst-blaskat med vatten.
Jag är som sagt själv inte så begeistrad av barndop, men ändå glad för att alla är så nöjda och muntra. Själv tänker jag att om det är någon som inte behöver räddas från Djävulen och mörkrets makt så är det dessa Guds minsta barn som inte hunnit göra minsta otyg.
Jag tror att man in Norge är lite mer hard-core än i Sverige, ja i öppningsbönen rabblar vi t.ex gemensamt ”Jeg forsaker Djevelen og alla hans gjerninger og alt hans vesen” Men men… Föredrar att man stannar och rör sig i ”Låt barnen komma till mig”- kategorin.
Farmor Eve gjorde ett tappert försök att stjäla rampljuset med att nästan dö denna dag. Hon satte nämligen en bit av lunch-köttgrytan i halsen och höll på att stryka.
Det intressanta (och smått profetiska) är att hon kvällen innan hade gått igenom med oss hur man räddar barn från att kvävas (hon är barnmorska) om de satta i halsen. Jag frågade då även ”var” man skulle dunka i ryggen om något sådant skulle hända.
Zeb ryckte ut som en en skinande riddare och dunkade en Boeuf Bourguignon-klump ur henne och räddade livet på henne vid barn-dops-lunch-bordet. DRAMA. Ja ni kan ju själva föreställa er fasan (i speciellt de unga gästernas ögon) när köttslamsor fontän-artat kom att befläcka den vita linne-duken på det vackert dukade bordet.
Slutligen: Vi tackar unga familjen Evanne och Norge för denna tur – i morgon flyger vi nordöst.
