Luleå by night

Luleå sjuder. Det pågår små och stora happenings över hela stan denna lördag. Varje hotellrum är bokat, varje parkeringsplats ockuperad. Malou och Kristo försöker locka med mig på country med jag skriver ”nej tack” Det är inte så att jag hatar country, nej faktist älskar jag den nya hybriden av pop/ country/ folkmusik (tänk First Aid Kit) Men nej blir det!

Dagens största magnet är ”Love 50+ party Luleå” med ingen mindre än Clabbe som DJ. I den stora lokalen ”Luleå energi arena” har man leg-kontroll , ja man måste vara över 50. Innovativt och kul! Där vankas disco-inferno och dansen pågår visst mellan 20:00 och 00:00 och det är slutsålt och typ alla 50 + är på väg dit (utom jag) Det är inte så att jag hatar disco, nej tvärt om så älskar jag Donna Summer & co (tänk hennes duett med Barbra Streisand!) Men nej blir det!

Vi har sushi-frossa istället och Chaka-L, Musse och Amoranda (vars grannes lägenhet fattat eld och utlöst sprinklern) Men på nåt sätt blir jag ändå inblandad i helgens aktiviteter. Jo Zebs syster Lou-Lou ska på disco-festen och jag tar mig an både make-up och hår. Håll i er!

En klassiker levereras

Idag levereras en klassiker till oss. Det hela rör sig om en ”Saft-Maja” men med en viss uppdatering – denna fungerar även på induktion!

Jag har kvar några påsar hackade rabarber från vår höstrensning i Tallberg och dessutom några liter svarta vinbär. I ETT NAFT har jag sedan kokat råsaft till vintern, med blott en gnutta socker i. Det ska liksom vara lite surt för att kroppen ska ruskas igång lite och minnas sommaren och alla vitaminer. Man får dock vara lite försiktig då man tappar upp saften, för den är lava-varm.

Det är onsdag, det är mitt i veckan OCH ett nytt avsnitt av ”Slow Horses” finns att beskåda på Apple Tv. Kvällen är räddad!

Ett minne levereras

Idag får jag en bild av mig själv från en tid jag knappt kommer ihåg. Det är en kund som kommer med bilden men avsändaren är från Maja som sjunger i den kör hon dirigerar. Jag vet att Maja var superduktig på att dansa och en gång så sydde vi jazzbalettkläder (mina var gröna och vit-randiga, hennes rosa och vit-randiga) och så uppträdde vi i en cool jazzbalett på en julshow på Hermelinsskolan. Så här i efterhand så misstänker jag att det bara var vi som tyckte vi var coola, men vad gör det. Vi var coola. PUNKT SLUT!

PS: JA, det är mina egna lockar. På den tiden hade jag dubbel hårmängd och så här såg mitt hår ut förut. Jag är lockig fortfarande men jag sträcker liksom ut dem nu för tiden.

Tack för åteblicken Maja!

Mió Mathias Evanne

Alla dessa underbara roller

Så många roller man får förmånen att spela i sina dar. En lördagkväll som premiärlejon på Norrbottensteatern, skålandes (i alkoholfritt) med finaste Jessique och morgonen efter som P.t till finaste Amoranda. Det är nu söndag och jag iklär mig farfar-rollen för barnbarnen bjuder på fika.

Jessica Stenlund & Mió Evanne. Foto: Magnus Stenberg luleafotograferna.se

När aftonen kommer så tar jag mig an garderoben min och blir Feng shui-Mió. Zeb har vart ett föredöme och rensat ut och jag går efter som hans lärljunge. Så där ja, en lättnadens suck pyser ut från mitt inre då 20% av mina kläder packas för avfärd till ”Röda Korset”. PS: Kan jag nu få övergå till att bli soff-hängar-Mió och fortsätta se min serie?

Näktergalen MMMMM

Idag är det premiär. Norrbottensteatern sätter upp en musikföreställning om Sveriges första superstjärna och musik-export – Jenny Lind! Föreställningen är döpt till ”Näktergalen” och Jenny brukade kallas just för det – ”Den svenska näktergalen”. Betyg: MMMMM

Karin Paulin (som jag har fått äran att sjunga duett med tidigare) spelar Jenny som vuxen, med en ny och mäktig stämma jag aldrig hört förut. Wow. Detta tillsammans med starkaste teamet, Kristine Gulbrandsen och Hanna Edh som axlar andra perioder i Jennys liv. De turas även om att gestalta andra personer som cirkulerar runt Jenny som t.ex den underbare H C Andersen.

Med en fantastisk orkester (Tomas Isacsson är ett geni!) så berättar de en för mig okänd historia om denna näktergal och man blir både berörd och imponerad av denna ensemble.

Angående den 7 mars 1838 (Då hon får rollen som ”Agatha” i ”Friskytten”/ hennes genombrott) så säger Jenny några ord som fastnar, några ord om att hitta sin plats i livet, hitta hem: ”Jag steg upp såsom en människa och lade mig som en annan. Jag hade funnit vari min styrka bestod”

Boka biljett!