Kategori: Team Evanne
Finfrämmande i salongen
Idag kommer mor farandes till storstan, ja denna torsdag ska jag fixa hennes ögonbryn och frisyr. Ni som har äldre föräldrar vet vilken frustration det kan bli att parkera – när de varken kan ladda ner parkerings-appar eller förstå sig på dem.
Nåväl, jag klipper både henne och Traktor-Göran (som mamma dejtar) och bjuder dem på hemlagad nyttig lunch. Det går fint, även om Traktor-Göran är lite känslig mot kryddor. Men salt och svartpeppar funkar fint, ja det är vad många är uppfödda med. En klassisk kombo vill jag lova. Inget man vinner Sveriges Mästerkock på, men gott ändå.
Veckofinal med Bec
Det är sista dagen för syster Bec här uppe i norr och vi försöker njuta allt vad vi kan. En morgonpromenad – ja tack! Fin-frukost följt av kaffe hos sonen Aidan och småpojkarna. Lunch (Zeb och Musse står i köket) och så… är det slut.
Jag kör Bec till flygplatsen och jag saknar henne med ens. Jag tröst-lagar matboxar för den kommande veckan, jag källsorterar och tvättar.
Som veckoavslutning så lagar jag lamm innerfilé med mos och salsa verde. Får man ta ett glas vin till fast vardagen närmar sig med hast? Veckan är slut och jag med. Amen.
Akrobatik & moonwalk
Zeb slutar lite tidigare än mig denna fredag och hämtar ut barnbarnen från förskolan/ skolan. Själv tar jag bussen ut till dem och möter upp, ja det här ska bli kul. Frances har nya akrobatiska övningar att visa och Vincento kan nu göra en perfekt moonwalk (ala Michael Jackson)
Vi lagar mat ihop och hackar grönsaker. Då vi frågar om det tycker om ”taacos” säger de att de inte vet. Vi undrar om de kanske aldrig ätit denna rätt förut? Sen visar det sig att de uttalar rätten för ”takkos” och att de sannerligen käkat detta förut.
Aidan kommer hem från jobbet, ja alla är lite slitna nu för tiden (Emme är nere i Skara och firar sin mor som fyller 70) Mer jobb, mindre D-vitamin. Men vi kryssar i familje-klippning på söndag, ja nåt lyft och lyx ska vi väl ändå få så här i luciatider.
Trevlig helg allihop och dagen tips är följande: Den som går och lägger sig först (t.ex moi) MÅSTE blåsa ut alla levande ljus även om den som sitter kvar framför teven (t.ex Zeb) hade kunnat göra det. Men risken att somna i soffan med levande ljus KRÄVER ljus-utblåsnings-regler!
Ja må hon leva!
Min kära mor (och även skyddshelgon) Sybille fyller 87 år och vi kör genom winter wonderland och tar oss till Tallberg. Mor har bakat tårta och min storasyster Zuzette möter också upp med ett smörgåsjärn som present. Själv har vi med oss en ljuslykta och en stor amaryllis (som hon tyvärr råkar klippa toppen av vid öppningen av paketet) Det är riskabelt att köpa presenter till någon som samtidigt försöker ge bort allt den har, men hon blir glad för gåvorna. Jag klipper mor och Traktor-Göran (mammas granne och sällskap) och sedan måste vi ta oss mot stan igen. En 90 minuters färd i becksvart mörker. Hurra mamma på din födelsedag! 87 är stort.
PS: Då mor frågar om vi inte ska sjunga något för henne, så tar storasyster ton. Hon sjunger en sång om någon som klubbad ihjäl en häst…
Barn & kultur
Dagens tema är barn & kultur och det är dags för barnbarnen att sova över. Vi börjar med en vernissage på konsthallen i Kulturens Hus. Det är Erik Thörnqvist som visar ”Make Out, Make Through” och vi får oss en underbar queer-historie-föreläsning samt få ta del av diverse objekt som han skapat runt ämnet. Utställningen pågår till den 2 februari.
Sedan är det dags att gå på Norrbottensteatern för att se på dansföreställningen ”Folk – dans och turer om figurer” Jag har tolkat namnet fel och utlovat folkdans, men så är inte fallet. Istället möts vi av tre mycket begåvade kvinnor som bjuder upp till dans. Kvällen avslutas med lördagsgodis, hämtpizza samt ett Michael Jackson-race (därav hattarna) Vincento har precis funnit King of pop och är mäkta imponerad av både baklängesgång och en hatt på sned.
PS: Det finns inget stop i mig hur mycket jag älskar mina barnbarn.
Till min modige far
Det är farsdag men jag har ingen att ringa och gratulera på denna dag. Jag är delvis föräldralös. Pappa befinner sig sedan några år i himmelens skogar och ingen och inget kan locka iväg honom därifrån frivilligt. Jag sänder ändå ett ”grattis” genom telepati, även jag betvivlar att det fungerar. Far står nog i någon glänta, kanske på en höjd. Framför honom så tornar nog de högsta och tätast träden upp, en skog som kanske skulle skrämma andra – men som far känner en sådan enorm trygghet i.
På bilden trotsar han sin rädsla för vatten och lär mig simma, något som han själv aldrig lärde sig. Men en gång då vi var i Nice tillsammans så tog han sina första simtag, ja de salta vattnet fungerade som en simdyna åt honom. Samtidigt så sprang allkäresta mor oroligt runt på stranden och ropade ”Nu kommer du upp Olav!” för inte heller hon har någonsin lärt sig simma och rädslan för vatten har satt sig i märgen.
Grattis på Fars Dag min modige far. Grattis.
