Barn & kultur

Dagens tema är barn & kultur och det är dags för barnbarnen att sova över. Vi börjar med en vernissage på konsthallen i Kulturens Hus. Det är Erik Thörnqvist som visar ”Make Out, Make Through” och vi får oss en underbar queer-historie-föreläsning samt få ta del av diverse objekt som han skapat runt ämnet. Utställningen pågår till den 2 februari.

Sedan är det dags att gå på Norrbottensteatern för att se på dansföreställningen ”Folk – dans och turer om figurer” Jag har tolkat namnet fel och utlovat folkdans, men så är inte fallet. Istället möts vi av tre mycket begåvade kvinnor som bjuder upp till dans. Kvällen avslutas med lördagsgodis, hämtpizza samt ett Michael Jackson-race (därav hattarna) Vincento har precis funnit King of pop och är mäkta imponerad av både baklängesgång och en hatt på sned.

PS: Det finns inget stop i mig hur mycket jag älskar mina barnbarn.

Till min modige far

Det är farsdag men jag har ingen att ringa och gratulera på denna dag. Jag är delvis föräldralös. Pappa befinner sig sedan några år i himmelens skogar och ingen och inget kan locka iväg honom därifrån frivilligt. Jag sänder ändå ett ”grattis” genom telepati, även jag betvivlar att det fungerar. Far står nog i någon glänta, kanske på en höjd. Framför honom så tornar nog de högsta och tätast träden upp, en skog som kanske skulle skrämma andra – men som far känner en sådan enorm trygghet i.

På bilden trotsar han sin rädsla för vatten och lär mig simma, något som han själv aldrig lärde sig. Men en gång då vi var i Nice tillsammans så tog han sina första simtag, ja de salta vattnet fungerade som en simdyna åt honom. Samtidigt så sprang allkäresta mor oroligt runt på stranden och ropade ”Nu kommer du upp Olav!” för inte heller hon har någonsin lärt sig simma och rädslan för vatten har satt sig i märgen.

Grattis på Fars Dag min modige far. Grattis.

Ett långt och tåligt buret lidande

Det är Stor-Axel som författat begravningsannonsen, november 1919. (Stor-Axel är den omtalade reslige mannen/ min släkting som binder ihop mig med min stora släkt i Kanada)

”Efter ett långt och tåligt buret lidande” Stackars Eljada. Hoppas ingen någonsin sammanfattar mina dagar så… Bara 26 år, 2 månader och 1 dag och redan var livet ”ett långt (!!?) och tåligt buret lidande”. Två barn… Det låter som en karaktär från ”The Handmaid’s tale” men i själva verket en släkting till mig. Vila i frid Eljada. Du har det bättre där du är.

PS: Vilket underbart vackert namn du har! Det låter som om självaste Astrid Lindgren snickrat ihop det.

En avslutande köttsoppa

Söndagen bjuder inte bara på vackraste vädret och vackraste modern, nej den bjuder även på godaste köttsoppan. Mor har varit ute i landet och skördat grönsaker som t.ex kålrot, morötter och palsternacka. Detta hackas i tärningar och sedan adderas älgkött. Tack för denna helg kära mor, jag längtar redan tillbaka.

Vila i frid Mary-Lynn

Jag får ett sorglig meddelande från min kusin Mary-Lynns dotter. Hon skriver att hennes mor har gått bort i en motorcykelolycka och att vi är välkomna att närvara vid hennes begravning. Mary-Lynn bodde i Stockholm och på något sätt så har vi inte haft någon riktig kontakt sedan hennes mor, min moster Gerd gick bort. Men då jag letar bland minnena, som man letar efter matchande strumpor i en strumplåda, så växer ett minne sig till liv:

Vi hade åkt tåg jag och mamma. Från Luleå ändå ner till Märsta där moster Gerd med familj bodde. Jag var iklädd finkläder, men insåg på en gång att det var ett annorlunda mode i Luleå än i Stockholm. Kusinerna Mary-Lynn och Eva-Linn hade en underbar storstadsdialekt och var så tjusiga OCH de fick använda smink (vilket jag INTE fick göra, men ändå drömde om)
Mary-Lynn ville visa mig Stockholm och som den snälla kusinen hon var så ville hon även bjuda mig på bio. JAAA! Jag hade aldrig vart på bio för vi var Pingstvänner och Pingstvänner gick inte på bio för det var syndigt. Men Mary-Lynn hade bestämt att vi skulle se filmen ”Artistocats” och var helt säker på att min mor skulle ok:a detta. Jag höll tummarna.
Mor hamnade i ett tillstånd av panik. Hon ville skrika NEEEEJ, men ville samtidigt inte skämma ut sig inför sin systers familj. Jag fick till slut åka eftersom alla intygade att ”Artistocats” inte innehöll varken sex, droger, dans eller alkohol (PS: jag tror faktiskt att katterna tog sig en sväng-om, nu när jag tänker efter)
Det här var livet. Det var jag och Mary-Lynn. Vi var stora nu och livet väntade framför oss. Ingen visste ju hur långt det skulle bli, men alla vet ju att längden inte är det viktigt, utan att det istället är lyckan man får av sina år.
Jag säger farväl till en kusin som nu flyttat upp till himlen. Vila i frid Mary-Lynn, eller härja allt vad du kan – om det känns bättre. Vi ses här framöver, du kommer att känna igen mig. Jag är mig rätt lik och kommer nog att ha smink. Amen.

Återkomsten

Jag lämnar familjen i Norge bakom mig och i ett nafs är jag åter i Luleå. Zeb har fixat lunch åt mig och sedan har jag en lugn dag för mig själv då han skyndar åter mot jobbet. En promenad i solen? Tvätta upp rese-kläderna? När man besöker barnbarn måste man ha i beräkning att samtliga tshirts sedan bär spår av barn-snor eller mat som befunnit sig någonstans på deras kropp. En powernap? Jag försöker men Amoranda väcker upp mig efter 10 minuter. En bok? Yes. Jag är inne på den andra spännande boken av Hamit Aktas ”Där ingenting någonsin händer” Kuslig.

Tack för i helgen Armand, Ingy och barnbarnen!

Farfar Mió tränar parkour & spelar boll

Det är liksom sista dagen här i Stavanger, ja i morgon bitti flyger jag åter hem till Luleå. Det är mycket som ska hinnas med idag, ja hela unga Familjen Evanne ska få sig en klippning och sedan ska hunden Sidney ut och motioneras. På vår motionsrunda hänger barnen förstås med och vi tränar parkour och spelar fotboll.

Till lunch lagar jag lyx-lax i ugn och Armand har lovat bjuda mig på tacos i afton.
Heja Norge!