Korv, konst & kreativitet

Eftersom det inte blev någon barnbarns-eufori igår så tar vi ikapp idag. Ja vi blir bjudna på korv-grillning i förorten och vi kisar i solljus och njuter av familjen.

Vincento vill sedan visa oss en portfolio av sina teckningar och jag blir så betagen av hans verk. Helt plötsligt så är jag tillbaka i pappas ateljé och vi målar ihop. Han berömmer mig så mycket för mina former och färger och jag växer av allt beröm. Nu är det min tur att strö eloger och jag hoppas att han tar till sig dessa applåder och förstår att han hör hemma vid sina pennor.

Efter korvfrossan och konstutställningen så är det min tur att skapa och jag åker till min studio för att färdigställa låt nummer fyra från nästa projekt som nu bytt namn och heter ”I dur & moll längs Vitåälven”.

Nu som då

Idag är det tänkt att barnbarnen ska sova över, men plötsligt blir de sjuka och där står vi med barn-teaters-biljetter och ser frågande ut. Vi donerar biljetterna till en barnfamilj och styr om och det blir middag för Zebs bror, hans flickvän och vår dotter Amoranda istället. Ibland känns det som ljusår sedan (till höger i bilden) då våra egna barn bodde hemma och man styrde upp allt från väckning, frukost, ivägskickning till skola, läxläsning och nattning – och ibland känns det som ingen tid alls har flytt. Nej vi kör nästan på i nästan samma anda nu som då, det är bara de vi sköter om som växlar. PS: I love it!

Söndag med barnbarn & styrkepass

Det är söndag och Vincento och Frances vaknar först till vid 05.00 och vi pratar och slumrar oss fram till 06.30. Vincento luktar mig i munnen och konstaterar att jag inte luktar parfym idag! (jag är annars känd som parfym-mannen)

Jag gör plättar till frukost men försöker uppdatera receptet så det blir lite nyttigare, lite mer mättande. Jag adderar en banan, 1/2 dl jordnötssmör och 1/2 dl pumpakärnor och kör det tillsammans med ägg, mjöl och mjölk i mixern. Mmm.

När barnen har åkt hem så packar vi vår träningsväska, ja idag ståndar Zebs första spinningpass sedan fot-olyckan i april. Passet heter ”Tungt&Snabbt” och det kör han tillsammans med Inpuls nya coach Husse.

Efter 90 minuters kanonpass är vi alla helt färdiga, men också lyckliga och tacksamma. Tack Zeb & Husse för detta pass, ja nu är vi preparerade för nästa vecka!

Dop & drama

Vi har liksom nått höjdpunkten på denna helg och Hedvig Odette Evanne har idag fått sitt huvud präst-blaskat med vatten.

Jag är som sagt själv inte så begeistrad av barndop, men ändå glad för att alla är så nöjda och muntra. Själv tänker jag att om det är någon som inte behöver räddas från Djävulen och mörkrets makt så är det dessa Guds minsta barn som inte hunnit göra minsta otyg.

Jag tror att man in Norge är lite mer hard-core än i Sverige, ja i öppningsbönen rabblar vi t.ex gemensamt ”Jeg forsaker Djevelen og alla hans gjerninger og alt hans vesen” Men men… Föredrar att man stannar och rör sig i ”Låt barnen komma till mig”- kategorin.

Farmor Eve gjorde ett tappert försök att stjäla rampljuset med att nästan dö denna dag. Hon satte nämligen en bit av lunch-köttgrytan i halsen och höll på att stryka.

Det intressanta (och smått profetiska) är att hon kvällen innan hade gått igenom med oss hur man räddar barn från att kvävas (hon är barnmorska) om de satta i halsen. Jag frågade då även ”var” man skulle dunka i ryggen om något sådant skulle hända.

Zeb ryckte ut som en en skinande riddare och dunkade en Boeuf Bourguignon-klump ur henne och räddade livet på henne vid barn-dops-lunch-bordet. DRAMA. Ja ni kan ju själva föreställa er fasan (i speciellt de unga gästernas ögon) när köttslamsor fontän-artat kom att befläcka den vita linne-duken på det vackert dukade bordet.

Slutligen: Vi tackar unga familjen Evanne och Norge för denna tur – i morgon flyger vi nordöst.

Ett roterande effektivitets-team

Idag går vi på stan och fikar med barnbarnen och hela familjen samt gör alla inköp inför den stundande dop-festen. Jag hör att det är svinkallt hemma i Luleå så jag njuter av de 7 plus-graderna som råder här.

Vi är ett mycket bra fungerande team som roterar runt mellan matlagning, barnbus, barnklippning, städning och diskning och livet är på topp här i Stavanger

På kvällen lär jag upp Eves son (vårt bonusbarn) Fred (som är lite blyg) hur man för sig framför kameran. Snacka om lättlärd!

Tack för idag kära familj, nu tackar jag för mig!

Norsk sammankomst

Det finns en huvudperson för denna norska sammankomst och det är nytillskottet Odette Evanne. Själv har jag aldrig låtit döpa något barn (är av klassisk Pingstväns-skola, dvs att man döper sig senare i livet om man då bestämt sig för att följa Jesus) men det är en fin och familjesammankallande tradition.

Armand lagar middag medan jag, Zeb och våra barns moder Eve tar i kapp med barn-mys och barn-bus. Helgen har just börjat och vi är redo! (Det enda som inte riktigt var redo för flygresan var Zebs nyopererade fot, men ett ben-högläge går att intas lite var som helst)
Nu pinnar vi på!

Ett två år gammalt minne dyker upp

Det är den sista dagen i januari 2023. Facebook presenterar ett två-års-dags-minne och jag stannar upp vid den här bilden av mig och min far.

Vi var inne på sluttampen och någon del av honom visste nog det – för han höll min hand så ömt och ville inte släppa taget. Som om han trodde att det skulle förlänga hans tid här på jorden. Det var svårt att lämna detta demensboende i Harads denna dag, ja jag visste inte heller hur man skulle ta farväl. Till sist blev jag pappan och han den lille sonen och jag sa att ”nu är du trött pappa, nu kryper du ner och vilar” Som en lydig pojke kröp han ner i sängen, vände huvudet mot väggen och låtsades sova. Jag smög ut.

En fena i bassängen

Idag får jag göra något nytt, nämligen att gå på SIMSKOLA! Nej det är inte jag som ska börja tävlingssimma, det är Vincento 5 år som ska lära sig bemästra vattnet. Vi får TYDLIGA instruktioner hur vi ska sköta oss i bassängen (vi håller dem nästan) och idag är det fokus på att få igång ett muskelminnet för benrörelserna. Så kul! Vincento är såklart en fena i bassängen och efter passet så möter vi upp med pappa Aidan, mamma Emme, lillebror Frances och farfar Zeb på barnens favvo-restaurang = Pinchos. Tänk att få vara en del i något större, som att få vara med när ett par ben lär sig de klassiska vatten-rörelserna = UNDERBART. Tack livet!