Skrik & pedagogik

Onsdagar är oftast den dag jag slutar tidigare så jag kan hämta upp Vincento och Frances från förskolan. På vår sedvanliga fruktstund tränar vi denna vecka stavning och jag ger dem ledordet P. Tystnad. Men när Vincento får P+L så fattar han direkt att det är plommon och vi applåderar. Lillebror som inte alls kan stava gissar därefter också på plommon och får även han applåder. Vi jämför även färg och smak på plommonen, ja tänk så olika de kan smaka och vad färgen kan växla. Det är första gången de smakar denna frukt.

Efter dagens bok blir det mer pedagogik, det blir ”vi rimmar”. Lillebror fattar på en gång galoppen och rimmar rätt (även om det blir på obefintliga ord som Stol, Krol) medan storebror på nåt sätt gissar på ord som är typ lika långa. Det tar ett tag innan han förstår och jag fick med det på film.

Tack älsklingsungar för att jag kom att bli er farfar. Amen

Cirkus Evanne

Efter jobbet så är det dags för en till föreställning, nämligen Cirkus Evanne. Vi åker nämligen hem till barnbarnen och härjar med dom och se vilket fint balanssinne de har!

Jag vet att folk brukar säga att barnbarnen är livets dessert och jag kan bara hålla med och skriva ”vilken helt otroligt god efterrätt!!!” Jag är egentligen inte en efterrättskille (om vi inte nu pratar om ugnsgrillade äpplen med smör, kanel, valnötter och Calvados) men vem kan motstå dessa akrobater?

En stor & varm familj

Och det är söndags-måndag och jag och Vincento vaknar upp vid 05.00. Med det menar jag att Vincento vaknar upp (och i och med det = jag) ja vi sover i vardagsrummet på två stora bruna madrasser som vi brett ut. På dessa madrasser sov jag även som barn. Dagens agenda är bus med barn i snö, leta efter spår av bävern i Vitå-älven samt att gå på påskgudstjänst i Tallberg Kapell. Efter gudstjänsten stundar kyrk-fika och sedan kastar i oss i bilarna och kör mot kusten.

Tack mor, Aidan, Emme, Vincento och Frances för att jag får tillhöra er, känna att jag är i en enda stora och varm kärleksfull familj. Amen

Gissningslekar & enögda lurifaxer

Det är onsdag och senast 15.00 har jag lovat hämta barnbarnen från förskolan. Sedan stundar dagens fruktstund som även blir en gissningslek och en språklektion. Jag har lagt en ananas i en tygpåse och utan att öppna den få de klämma på påsen och försöka gissa vilken frukt det är.

Frances gissar ”ananas” på en gång medan Vincento svävar i väg och gissar ”päron”. Då jag går på toaletten så förstår jag att Vincento tjuvkikat i påsen för helt tvärt så är han tvärsäker på att det är just en ”ananas”.

Vi käkar upp denna goda frukt och jag lär dem att ananas heter pineapple på engelska. Vincento känner ju igen ”apple” och jag berättar att om man översätter ordet ordagrant så blir det tall-äpple.

Vincento tycker inte om att ha lapp för ena ögat även om han varje dag ska ha just det i några timmar. Jag ritar dit ett öga på plåstret och vips blir det roligare och vi ringer farfar Zeb och farmor Eve och överraskar dem med det nya ögat. Tack för att jag får vara med er gullungar. I love you!

Korv, konst & kreativitet

Eftersom det inte blev någon barnbarns-eufori igår så tar vi ikapp idag. Ja vi blir bjudna på korv-grillning i förorten och vi kisar i solljus och njuter av familjen.

Vincento vill sedan visa oss en portfolio av sina teckningar och jag blir så betagen av hans verk. Helt plötsligt så är jag tillbaka i pappas ateljé och vi målar ihop. Han berömmer mig så mycket för mina former och färger och jag växer av allt beröm. Nu är det min tur att strö eloger och jag hoppas att han tar till sig dessa applåder och förstår att han hör hemma vid sina pennor.

Efter korvfrossan och konstutställningen så är det min tur att skapa och jag åker till min studio för att färdigställa låt nummer fyra från nästa projekt som nu bytt namn och heter ”I dur & moll längs Vitåälven”.

Nu som då

Idag är det tänkt att barnbarnen ska sova över, men plötsligt blir de sjuka och där står vi med barn-teaters-biljetter och ser frågande ut. Vi donerar biljetterna till en barnfamilj och styr om och det blir middag för Zebs bror, hans flickvän och vår dotter Amoranda istället. Ibland känns det som ljusår sedan (till höger i bilden) då våra egna barn bodde hemma och man styrde upp allt från väckning, frukost, ivägskickning till skola, läxläsning och nattning – och ibland känns det som ingen tid alls har flytt. Nej vi kör nästan på i nästan samma anda nu som då, det är bara de vi sköter om som växlar. PS: I love it!

Söndag med barnbarn & styrkepass

Det är söndag och Vincento och Frances vaknar först till vid 05.00 och vi pratar och slumrar oss fram till 06.30. Vincento luktar mig i munnen och konstaterar att jag inte luktar parfym idag! (jag är annars känd som parfym-mannen)

Jag gör plättar till frukost men försöker uppdatera receptet så det blir lite nyttigare, lite mer mättande. Jag adderar en banan, 1/2 dl jordnötssmör och 1/2 dl pumpakärnor och kör det tillsammans med ägg, mjöl och mjölk i mixern. Mmm.

När barnen har åkt hem så packar vi vår träningsväska, ja idag ståndar Zebs första spinningpass sedan fot-olyckan i april. Passet heter ”Tungt&Snabbt” och det kör han tillsammans med Inpuls nya coach Husse.

Efter 90 minuters kanonpass är vi alla helt färdiga, men också lyckliga och tacksamma. Tack Zeb & Husse för detta pass, ja nu är vi preparerade för nästa vecka!

Dop & drama

Vi har liksom nått höjdpunkten på denna helg och Hedvig Odette Evanne har idag fått sitt huvud präst-blaskat med vatten.

Jag är som sagt själv inte så begeistrad av barndop, men ändå glad för att alla är så nöjda och muntra. Själv tänker jag att om det är någon som inte behöver räddas från Djävulen och mörkrets makt så är det dessa Guds minsta barn som inte hunnit göra minsta otyg.

Jag tror att man in Norge är lite mer hard-core än i Sverige, ja i öppningsbönen rabblar vi t.ex gemensamt ”Jeg forsaker Djevelen og alla hans gjerninger og alt hans vesen” Men men… Föredrar att man stannar och rör sig i ”Låt barnen komma till mig”- kategorin.

Farmor Eve gjorde ett tappert försök att stjäla rampljuset med att nästan dö denna dag. Hon satte nämligen en bit av lunch-köttgrytan i halsen och höll på att stryka.

Det intressanta (och smått profetiska) är att hon kvällen innan hade gått igenom med oss hur man räddar barn från att kvävas (hon är barnmorska) om de satta i halsen. Jag frågade då även ”var” man skulle dunka i ryggen om något sådant skulle hända.

Zeb ryckte ut som en en skinande riddare och dunkade en Boeuf Bourguignon-klump ur henne och räddade livet på henne vid barn-dops-lunch-bordet. DRAMA. Ja ni kan ju själva föreställa er fasan (i speciellt de unga gästernas ögon) när köttslamsor fontän-artat kom att befläcka den vita linne-duken på det vackert dukade bordet.

Slutligen: Vi tackar unga familjen Evanne och Norge för denna tur – i morgon flyger vi nordöst.