Allena

Idag är jag ensam på jobbet, ja Zeb är på utflykt med vänner och tjejerna är lediga. Det är nåt fridfullt som vilar över Sax & Maskin idag och jag har så kul (jag stylar bla hår till ett 55 års kalas med tema Studio 54)

Efter jobbet så tar jag plats vid pianot i två timmar och hinner ta mig genom nästan alla passager av ”Midvintervals” innan det tar stopp. Det är bara den där sista övergången mellan vers och refräng som trixar till sig och jag bestämmer mig för att låta det vila.

Istället för att cykla till gymet så trampar jag hem och gör mig en besynnerlig middag av rester från gårdagen och en upptinad laxbit som ligger och skrotar i kylskåpet (bed till Gud att den inte är från sushi-festen i förra veckan)

Jag var bjuden på middag ikväll, men jag tror jag fortsätter på temat ”allena” och häller upp ett glas orange vin till mig och firar stillhet.

Fys & Mys

Vi kör en repris och jag möter upp Malou, Kristo och Seb för ett gympass efter jobbet denna fredag.

Efteråt cyklar vi hem till oss, möter upp med Chaka-L och lagar rätten valfritt protein + sallad. Det är enkelt att be gästerna ta med sin egen proteinkälla (speciellt då några av mina vänner är vegetarianer) och en god sallad är lätt att fixa till. Vin? Ja tack! (Bild: Malou)

Tack för fys & mys-fredagen mina vänner!

Plötsligt händer det

Det är när jag ser denna kärleksfulla bild som min make lägger ut, som jag blir fundersam. Jag lägger ihop saker och ting.

1: Har vart ovanligt trött på sistone

2: Nästan lite moody

3: En grusig, nästan förkyld blick

4: Små grisögon

AHA, det är dags igen det som återkommer varje år men som jag glömmer bort mellan varven. Välkommen snömögel, jag hatar dig i år igen!

Komposition & de-luxe-pizza

Jag jobbar 8-12 för att därefter ta plats i studion för att komponera. Denna dag är det text som ska förlösas till sången ”Midvintervals”, ja den nästa sista sången i min kommande sen-höst-föreställning på Norrbottensteatern.

Jag vet att då jag är ”ledig” från mitt ordinarie jobb, att det liksom vilar på mig att göra middag, MEN en räddande ängel (Roberto) ringer in oss på hemgjord de-luxe-pizza. Tack Roberto, tack livet!