mio

En lite orolig sömn

Bric-a-brac, C'est la vie

Underbara ungar. Helgen är slut och vi har lämnat tillbaka Vincento och Frances till sina föräldrar (även om Frances egentligen hade bestämt sig för att stanna kvar) Det blir en lite oroligare sömn då barnbarnen är här, ja något uråldrig har väckts till liv i mig och trots att jag sover så övervakar jag deras andetag. 03:00 kommer Frances in till oss och vill att jag ska sova invid dem istället (de ligger på ett par futonmadrasser i vardagsrummet) 06:00 vaknar Vincento och ser inte Frances som krupit ihop under täcket. Väcker därefter Zeb som finner honom. 07.00 steker Zeb plättar. Det är tradition. Det blir promenad i solsken och det blir kaka på fik innan pappa Aidan kommer för att hämta dem vid lunchtid.

Tack för i helgen pojkar!

mio

Barn & kultur

Qui, Rainbow, Team Evanne

Dagens tema är barn & kultur och det är dags för barnbarnen att sova över. Vi börjar med en vernissage på konsthallen i Kulturens Hus. Det är Erik Thörnqvist som visar ”Make Out, Make Through” och vi får oss en underbar queer-historie-föreläsning samt få ta del av diverse objekt som han skapat runt ämnet. Utställningen pågår till den 2 februari.

Sedan är det dags att gå på Norrbottensteatern för att se på dansföreställningen ”Folk – dans och turer om figurer” Jag har tolkat namnet fel och utlovat folkdans, men så är inte fallet. Istället möts vi av tre mycket begåvade kvinnor som bjuder upp till dans. Kvällen avslutas med lördagsgodis, hämtpizza samt ett Michael Jackson-race (därav hattarna) Vincento har precis funnit King of pop och är mäkta imponerad av både baklängesgång och en hatt på sned.

PS: Det finns inget stop i mig hur mycket jag älskar mina barnbarn.

mio

Återseenden

Bric-a-brac, C'est la vie, Qui

Det är fredag, men inte vilken fredag som helst. Det är en fredag med återseenden. Mary och Dandy som flyttat från stan möter upp på salongen för fix och sedan tar de med sig några vänner och vi går ut och äter på At:s. Förutom att maten är galet god så är sällskapet fantastiskt. Så här i efterhand, ja jag drack för mycket… Men kvällen innehöll ännu ett återseende.

På ett bord invid mig satt ingen mindre än min fysik-fröken från högstadiet. Vi har inte setts sedan dess, men hon är lika tjusig nu som då (Helen Mirren) Jag påminner henne om att då jag gick ut 9:an så bakade jag en siraps-limpa till de lärare jag tyckte allra bäst om, och min fysikfröken fick en sådan. Jag var så dålig i fysik att hon behövde liksom uppmuntran för att hon stod ut med mig. Sen hade jag inga pengar på den tiden att köpa en presen, typ en bukett. Men i mammas skafferi fanns både mjöl och sirap till förfogande för en Mió, i en tid som för länge sedan passerat – men som denna dag gjort sig påmind. Amen.

mio

Big D

Bric-a-brac, C'est la vie

Fasiken. Jag har glömt bort det igen. Glömt bort att börja med vitamin D redan när hösten gjorde sitt intrång. Jag har känt bristen anlända sakta men säkert. Som en lathet som växer och får mig att välja soffan denna torsdag istället för gymet. I morgon är det jag som köper solsken på burk.