Under the chandelier glow,
even sorrow tastes like sugar.
Fredags-desserten
Mitt ben är mycket bättre men för att inte stressa det så mycket så avblåser jag vår AW denna fredag. MEN mina goda vänner löser det hela med att istället komma med hämtmat (om jag fixar vinet)
Jag har en liten öppning där, mellan jobbet och tills Chaka-L och Chrystella kommer. Ska jag göra det? Baka alltså! Jag är ju inte så bra på den genren men efter att ha tittat på Australiens mäster-bagare så sätter jag igång. Vad det blir? Ingen aning, men faktum är att det blev väldigt gott!
Trevlig helg!

Plötsligt
Frankrike
är det första landet
som tvingar matkedjorna
att donera sin osålda mat till de i nöd
Some days I limp;
every day I move forward.
En räddande ängel
Onsdag med bursit: Med två knäskålar (varav den ene dubbelt så stor som den andre) tar jag mig denna dag till jobbet på 20 minuter!
Denna promenad tar vanligtvis 5 men det är som det är. MEN på jobbet klipper jag en räddande ängel som har stor erfarenhet av inflammationer i kroppen. Hon tipsar mig genast om en medicinkombo som jag trycker i mig direkt då jag kommit hem. Abrakadabra så sväller jag av och knäskålarna är nästan lika stora. Tack! Kanske är det här quick-fix men ändå. Jag fick hoppet åter.

My body hasn’t arrived yet,
but it’s packed its bags
Skafferi-fengshui
Efter jobbet så tar Sebastian i med hårdhandskarna vad beträffar lägenhetens renhets-status. Själv stapplar jag runt med en defekt knäskål och var inte riktigt vad jag kan hjälpa till med som inte innebär så mycket rörelse.
Jag tar mig tillslut an att rensa ut skafferilådorna. Eftersom vi inte bakar så mycket (typ inget) så visar det sig att vår skafferi innehåller 2 hela Coop-påsar av varor som gått ur tiden. En sirap som gick ut 1003 tex! Vila i frid.
Nu känns det mycket bättre i kroppen, ja det är alltid en bra ide att feng-shuia.

Att stappla runt på 1 1/2 ben
är bättre än inget alls…
