A choir is made up of many voices,
including yours and mine.
If one by one all go silent
then all that will be left
are the soloists.

Vera Nazarian

En halv dags musik

Idag är jag ledig efter lunch för att A: Ta med Amoranda på ett gympass. B: För att komponera. En melodistämma har slagit rot i mitt huvud och tvärt emot hur jag brukar gå till väga, ska jag idag göra melodin INNAN jag sätter en text. Pennan väntar. Pianot väntar.

JO. Idag sänder en av mina klasskamrater från Musiklinjen (som jag gick i Stockholm) en inspelning från vår vårkonsert och psalmen ”Jag lyfter ögat”. Jag blir alldeles rörd av hur fint vi låter, även om inspelningen inte är så bra. Ser ni mig? Tänk att det gått hela 40 år sedan vi gick ut och att vi i år ska fira detta med att åter mötas. Ja de allra flesta har jag inte träffat sedan 1984.

En sorts vardag

Sakta men säkert återgår jag till ”vardagen” vad än de nu egentligen är. Tänk om min ”vardag” just är o-vardaglig och jag just nu hamnat i ett sidospår? Men denna tisdag har innehållit promenad/ jobb/ gym/ matlagning. Just nu står 14 portioner chili con carne och svalnar och jag känner mig stolt och nöjd med min tisdag. Soffan bjuder Disney + och på Shogun (i denna nyversion så spelar inte homo-ikonen Richard Chamberlain huvudrollen) utan hunken Cosmo Jarvis. Mycket nöje!

– Till mina föräldrar,
tack för att ni gav mig gitarrer
och trummaskiner istället för tv-spel

Ludwig Göransson oscarsvinnande musikkompositör

Familjefotografering & Tallbergspalten

Från franska Rivierans så slungas jag ut i de vita vidderna och till min barndoms by Tallberg. Med mig har jag våra söner Aidan & Armand + deras fruar och barn. Tillsammans är vi tolv personer runt matbordet som ber bordsbön och äter mors hemlagade Tallbergspalt.

Vad är då en Tallbergspalt, undrar ni? Den har både korn och vetemjöl i sig och istället för en klassisk Pitepalts rondör så har här palten mer formats som flat-earth-er tror att jorden ser ut. Fast kanske lite knubbigare…

Vi kör en familjefotografering på bron. Mor säger att det nog är sista gången hos ser oss alla tillsammans och jag är rädd att hon har rätt. ”Titta hitåt” ropar jag till barnen och försöker smattra av bilder. Bilder som blir till minnen, som lägger sig i hjärtat och där förblir för evigheternas evighet. Amen.