Eftersom jag kommer från frimicklarna så är barndop och konfirmation något helt okänt för mig. Med andra ord – rätt spännande. Tänk att föräldrar låter sitt barns huvud blötas medan man ger dem ett namn och samtidigt lovar att uppfostra dem enligt den heliga skriften. SEN – att dessa barn sedan som tonåringar bekräftar barndopet. Helt fantastiskt! Trodde på något sätt att detta dött ut, men icke det.

Kyrkan i Piteå (där min mans systers barnbarn är iklädd den vita dräkten) är full av släktingar. De glömmer att dela ut psalmböcker så kyrkan (förutom kantorn) är helt tyst vid sångstunderna. Jag googlar dock psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” och klämmer i för Guds skull som kompensation. Det är bra resonans i kyrkan under duetten mellan mig och kantorn. Ett barn stirrar på mig. En ogudakting med största sannorlikhet.

Som final så samlas en inre krets för lunch och fika. Man lämnar presenter på ett bord och det vilar något fint över det hela. Av och till är det bra att göra utflykter till det okända. Det okända blir känt och man blir en erfarenhet rikare. Amen.