Det sägs att man inte kan köpa sig lycka, jag säger ”prat” på det. Vi har köpt en ny kyl & frys och jag är så nöjd med den att jag av och till öppnar den bara för att se hur fin den verkligen är! När man får in en sådan ny mackapär i köket så får man ju också liksom rensa ut. Gamla sardinburkar får stryka med, en suspekt syltburk likaså. Jag lyfter om hyllorna i kylen så den blir funktionell och med hjälp av avklippta vintetre-kartonger skapar jag skiljeväggar i grönsakslådan. Jag blir lugn.
In life, we weep at the thought of death.
marilyn monroe
In death, perhaps we weep at the thought of life
Jag får ett sorglig meddelande från min kusin Mary-Lynns dotter. Hon skriver att hennes mor har gått bort i en motorcykelolycka och att vi är välkomna att närvara vid hennes begravning. Mary-Lynn bodde i Stockholm och på något sätt så har vi inte haft någon riktig kontakt sedan hennes mor, min moster Gerd gick bort. Men då jag letar bland minnena, som man letar efter matchande strumpor i en strumplåda, så växer ett minne sig till liv:
Vi hade åkt tåg jag och mamma. Från Luleå ändå ner till Märsta där moster Gerd med familj bodde. Jag var iklädd finkläder, men insåg på en gång att det var ett annorlunda mode i Luleå än i Stockholm. Kusinerna Mary-Lynn och Eva-Linn hade en underbar storstadsdialekt och var så tjusiga OCH de fick använda smink (vilket jag INTE fick göra, men ändå drömde om)
Mary-Lynn ville visa mig Stockholm och som den snälla kusinen hon var så ville hon även bjuda mig på bio. JAAA! Jag hade aldrig vart på bio för vi var Pingstvänner och Pingstvänner gick inte på bio för det var syndigt. Men Mary-Lynn hade bestämt att vi skulle se filmen ”Artistocats” och var helt säker på att min mor skulle ok:a detta. Jag höll tummarna.
Mor hamnade i ett tillstånd av panik. Hon ville skrika NEEEEJ, men ville samtidigt inte skämma ut sig inför sin systers familj. Jag fick till slut åka eftersom alla intygade att ”Artistocats” inte innehöll varken sex, droger, dans eller alkohol (PS: jag tror faktiskt att katterna tog sig en sväng-om, nu när jag tänker efter)
Det här var livet. Det var jag och Mary-Lynn. Vi var stora nu och livet väntade framför oss. Ingen visste ju hur långt det skulle bli, men alla vet ju att längden inte är det viktigt, utan att det istället är lyckan man får av sina år.
Jag säger farväl till en kusin som nu flyttat upp till himlen. Vila i frid Mary-Lynn, eller härja allt vad du kan – om det känns bättre. Vi ses här framöver, du kommer att känna igen mig. Jag är mig rätt lik och kommer nog att ha smink. Amen.
For the best return on your money,
benjamin franklin
pour your purse into your head
AC:n i vår bil har pajat och även om sommaren har sagt sitt så lämnar vi in den. Jag gissar att det är en säkring som gått och att fakturan kommer att ligga på ungefär 75:- men det är det inte. ”Vi har bytt ett O…” Jag stänger sedan mentalt av reparations-mannens genomgång och tänker istället på livet i största allmänhet. Uppenbarligen var det ingen säkring som gått, för det här med O:et det kostar 4642:-!!! Eftersom jag har fötts utan pokerface så blir mannen i kassan smått rädd för mitt ansiktsuttryck, men jag betalar i hast och springer ut från lokalen utan att säga ett pip (jag har lärt mig att det brukar förvärra saker och ting).
NU kvarstår nästa prövning, nämligen att för första gången applicera ett cykelställ på bilen, fästa min cykel därpå och ta mig säkert hem. Zeb har gått igenom det hela halv-noga men jag kör fast redan vid elementet ”få stället att sitta stabilt runt kulan utan att snurra runt” Jag ringer till Zeb som inte svarar. Jag ringer både hans mobil och till salongen, fortfarande inget svar. I kyrkan lärde jag mig, att vid prövningar ställa sig frågan ”Vad hade Jesus gjort?” Jag bestämmer mig för att Jesus skulle ha tänkt ungdomlig (han har sådana magrutor på alla skulpturer/ bilder och tänk vilken fin hasselnötsblond färg han hade på håret! Men det är klart, Josef var ju ej pappan) Jesus skulle självklart ha gått in på youtube och det är just vad ungdomliga jag gör. Inom fem minuter puttrar jag sedan hemåt. Cykeln trillar inte av och jag har lärt mig något nytt idag. Amen.
Bake the world
a better place
Jag har tagit träningsfritt några dagar då kroppen inte är helt hundra, jag jag misstänker att jag fått en släng av Zebs förkylning. Så efter jobbet vill jag istället unna mig något gott som tröst, nämligen en sån där cookie som är rund och kan vara av kola (vilket jag väljer) eller chokladkaraktär.
I ren åtrå till kakan så glömmer jag bort att först trycka i mig en laktostablett och här vankar jag nu efterklok, av och an med en uppsvullen mage och tycker synd om mig.
Det är bara tisdag, allt kan bara bli bättre
