Plötsligt finner jag en gammal kappa i garderoben. Det är PRICK 20 år sedan jag köpte denna Moschino-kreation i N.Y och jag kan fortfarande ha den. Den var stor då men nu sitter den som klistrad. Amen.
Författare: mio
Fördragsamhet
Utflykter till det okända
Eftersom jag kommer från frimicklarna så är barndop och konfirmation något helt okänt för mig. Med andra ord – rätt spännande. Tänk att föräldrar låter sitt barns huvud blötas medan man ger dem ett namn och samtidigt lovar att uppfostra dem enligt den heliga skriften. SEN – att dessa barn sedan som tonåringar bekräftar barndopet. Helt fantastiskt! Trodde på något sätt att detta dött ut, men icke det.
Kyrkan i Piteå (där min mans systers barnbarn är iklädd den vita dräkten) är full av släktingar. De glömmer att dela ut psalmböcker så kyrkan (förutom kantorn) är helt tyst vid sångstunderna. Jag googlar dock psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt” och klämmer i för Guds skull som kompensation. Det är bra resonans i kyrkan under duetten mellan mig och kantorn. Ett barn stirrar på mig. En ogudakting med största sannorlikhet.
Som final så samlas en inre krets för lunch och fika. Man lämnar presenter på ett bord och det vilar något fint över det hela. Av och till är det bra att göra utflykter till det okända. Det okända blir känt och man blir en erfarenhet rikare. Amen.
Det vackraste ordet
Försoning
En utflykt med en tår-final
Idag blir det utflykt och Aidan, Emme och barnbarnen hämtar upp mig i sin nya underbara bil. Vi beger oss nord-väst och anländer efter ca 90 minuter till min hemby Tallberg. Där väntar mor med våffel-lunch och där blir det hårklippning av henne + grannen Traktor-Göran. Pojkarna fiskar abborre och vi njuter av den frid och lugn som landsbygden bjuder på. Till middag har Aidan med sig en fårstek och proppmätta stapplar vi tillslut ut till bilen för att köra hem. Mor fäller en tår.
Leave sooner,
drive slower,
live longer
Heja Sverige
Det är Sveriges nationaldag och jag står där lite rådvill och vet inte hur jag ska fira. Ett tag har jag känt mig som en vidrig SD:are då jag närmat mig fanan, men har nu bestämt mig för att den blågula fanan inte får falla i händerna på nazister. Nej den är till för alla och envar.
Ett hot i öst gör att den känns vackrare än någonsin och jag bjuder på nationaldagsmiddag. Jossie och Tobey kommer och jag tillreder oxfile, Zeb gör en gratäng till och vår son Aidan (som är kock) bidrar med en rödvinssås. Som efterrätt lagar jag en sorts choklad-kladd-kake-bägare av det lyxigare slaget, ja i den ryms både en Toblerone och en mörk sea-salt-karamell-choklad-kaka. Vansinnigt god.
Heja Sverige!