Kategori: C’est la vie

mio

Fix i Tallberg

C'est la vie, Qui, Team Evanne

Efter frukost i Svartbyn så kör vi blott 5 mil till för att komma till finaste moder Sibylle och till den byn där jag är född.

Mamma väntar med grönsakssoppa då vi kommer och sedan blir det lite fix av olika saker. Hårklippning, bilstädning och fönsterputs, ja man måste liksom komprimera besöket och försöka hinna med det mesta.

Givetvis eldar vi bastun på flotten och hoppar i den ”bottenlösa” tjärnen som varken mor eller far vågat närma sig i skräck för Näcken.

På kvällen lagar jag och Zeb middag och mamma kämpar för att hålla sig vaken där vid 22.00 snåret. Det är inte ofta hon får gäster och det gäller att ta vara på besöken maximalt.

mio

Det vi har möjlighet till

Bric-a-brac, C'est la vie

Efter jobbet så cyklar vi med badkläderna i cykelkorgen iväg till en badplats nära oss. Vi sammanstrålar med Aidan, Emme, Vincento och Frances för pizzamiddag med bad. En liten ovanlig kombo, men jag är öppen för förändring

Jag skriver det om och om igen. Om mina jord-år ibland gör mig trött, sliten och lite gammal så finns det inget bättre ungdoms-serum än en par barnbarn som kastar sig runt ens hals. Omg, jag kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar er.

Älskade minstingen Armand ringer från Norge och har slut schampo (etc) och jag känner mig som en försummande farfar och packar en stor kartong med godsaker och postar iväg (herregud – 650:- i porto!!!)

Amoranda kommer sedan om och klagar på att hon inte har råd med frukt och vi samlar kontanter och pantburkar till vitamin.

Så här är det. Vi hjälper varandra med det vi kan. Vi kan. Kanske på olika sätt, men låt oss hjälpa varandra med det vi har möjlighet till. Amen.

mio

Visans värld

Bric-a-brac, C'est la vie, Musique

Jag hälsar en ny vecka välkommen och samtidigt lovar jag mig själv att ta det lugnare denna vecka. Ja det var som om jag jobbade dubbla skift i förra veckan. MEN, inspelningen med mig och Jessique gick mycket bra (vilket känns underbart för nerverna) samtidigt som två nya inspelningar väntar runt hörnet. ”Mon ami Mió” har alltså gett sig in i visans värld och nio nyskrivna låtar ska spelas in. Idag sänder jag nyskrivna stämmor till Brigit och Bynissen på vår trio och Birgit textar ”Oj oj. Har nött in den andra du sände, men jobbar på den och testar!”

Älskade ensemble till ”I dur & moll längs Vitåälven” – förlåt om jag tjorvar. Men snart kommer det att låta TOPPEN, jag lovar!

mio

I den ”riktiga världen”

C'est la vie, Fitness

Tillbaka i den ”riktiga världen” I den som man har en rutin som går ååår tillbaka. Morgonpromenad. Jobb. Gym. Matlagning. Soffsittning med serie. Sova. Den riktiga världen må vara rätt repeterande MEN för den skull ingalunda tråkig. Det är vad man sedan adderar till rytmen som gör att det blir variation. Idag adderar jag stäm-skrivning inför showen och jag sänder alster till Beth som hon ska sjunga. Så spännande det ska bli att höra alla röster och de tar sig i sångerna. Ni har väl köpt biljetter? Om inte – gör det HÄR!

Idag är det första dan jag tar mig till gymet efter två veckors frånvaro och jag får liksom ta mig i nackskinnet och släpa mig dit. Vad hände med mitt glas rosé och min baguett? Nej nu får jag allt bränna bort några rivera-kilon som lagt sig strax ovanför badbyxan!.

mio

Linkande genom gamla stan

Bric-a-brac, C'est la vie

Det är den 1 juli och även min sista dag här i Nice (om man räknar bort frukosten i morgon) Tidigt tar jag mig ner till havet – och gamla stan (vieux Nice) är ovanligt stillsam. Jag linkar lite där jag går och tittar ner på mitt blodiga bandage och den tilltygade stortån. Bestämmer mig för att bada med bandage för jag är rädd att titta på katastrof-tån och positivt med det är väl att saltvattnet tvättar gasbindan vit.

Vi städar ut lägenheten på eftermiddagen men bestämma oss ändå för att återvända till havet för ett sista dopp.

Vi ses i morgon Sverige!

mio

Torsdag

C'est la vie

Torsdagen börjar lite mulen och vi går på spinning och vet riktigt vad vi ska hitta på. Men då passet är klart har himlen öppet sig igen och havet lockar oss såklart med dopp.

Det är bara två hela dagar kvar här i Nice nu innan vi ska åka hem och mina fantasier om allt jag skulle prestera här nere visade sig vara just fantasier. I en av låtarna jag skrivit till nästa show ska refrängen vara nästan som en kanon, men givetvis har jag snirklat in mig med så mycket ackord att det ter sig omöjligt. Men jag känner mig ändå produktiv då jag går och nynnar på en kanon som inte vill vara kanon.

Ikväll kommer en av ägarna från Inpuls (med sällskap)om oss på för-bubbel innan de ska ut på byn. Själv ska jag ockuperade balkongen och njuta av kvällsvindarna och rosé.

mio

Måndagens sakta lunk

C'est la vie

Jag sover länge idag. Vaknar först vid 07.30 och kokar mig en 4-dubbel espresso. Idag kör vi stranden i två etapper. En från frukost till lunch, en från 16.00 fram till middagen – och undviker på så sätt tiden som solen går hårt åt på en blek hud.

Sopar balkongen, köper en tvättkorg och dammsuger ut lådor i köket – ja så spännande kan livet också te sig på den franska rivieran. Hoppas ni har det livat, vi hörs!

mio

Del 2 av semestern

C'est la vie

Och simsalabim så åker alla våra vänner hem till Sverige. Zeb tar sig iväg till ett spinningpass och jag tar mig an första repetitionen på monologerna till föreställningen ”I dur & moll längs Vitåälven”.

(Ni har väl köpt biljetter? Om inte – klicka HÄR!)

Jag vet inte om det är värmen eller om jag adderat så många ord, men då jag tragglat mig igenom halva manuset så blir jag så hjärntrött att jag måste ta en paus. Ja. På stranden.

Sebastian & Mió Evanne