Kategori: Fitness
Träning
En dag tränar jag med Chrystella, den andra dagen med Amoranda en tredje med mig själv. Oj vad mycket träning jag får in helt plötsligt, ja jag har träningsvärk i princip hela kroppen. Härligt! Efter morgondagens pass väntar dock en träningsfri torsdag. Amen
Små små förändring
Så snabbt kroppar förändrar sig ändå. Inte jättemycket, men dock märkbart. Fem dagar i Paris har satt små små spår i kroppen och förutom att ryggen är stel (av våra lång-promenader samt av flygresan) så har magen och hakan bullat på sig av mat, vin och bröd. Men sånt ingår i mitt resande och jag accepterar det MEN är samtidigt villig att göra en motsatsrörelse. Nu kör vi!
I öronen en ny bok. Det är en kriminalroman av Hjorth/ Rosenfeldt vid namn ”Det fördolda”. Jag har inte hunnit mer än en tredjedel men jag gillar storyn och berättarrösten.
PS: Idag haglade det på mig på min morgonpromenad. Det var inte igår…
En ny vecka tar form
Måndag: En ny vecka tar form. Tobey har inspirerat mig att springa, peppen löd – du behöver inte springa fort, bara springa. Så 06:49 så tar jag mig upp på Inpuls löpband och på 7:an (om det nu säger dig något) så lunkar jag på i 20 minuter. Hela kroppen säger ”ja” och svetten lackar.
Jag är helt själv på salongen denna dag, alla andra är på semester. Det är lugnt, varmt och skönt och efter jobbet så kryper jag ner i min studio som jag har i källaren. Där är det kallt och skönt = 20 grader och min femte låt till nästa album sammanställs. ”A rosy hope” heter den. Klart man måste släng in lite rosa.
Återinträdet
Vi går i cykler. Periodvis så kör vi på som bara den för att i nästa säsong ligga i hängmattan. Amoranda (vår dotter) har tagit en gym-paus som varat nästan efter jul och jag har tålmodigt väntat ut henne. Idag är hon tillbaka och hon kör på som bara den. Nu ska vi bara hoppas att detta är början på en ny era och att hälsan och kraften åter få ta sin plats. Amen.
En sista måltid
Jag sänder ut ett meddelande till mina vänner. ”Möt mig för en sista måltid”. Det låter dramatiskt men det är just vad jag är. Jag inleder dock med att bjuda dem på ett gympass vid 16.00, vilket blir svårt då Malou och Kristo jobbar och Jossie och Chaka-L redan är på gymet och kör ett Hiit-pass.
Nåväl. Vi möter upp då vi är klara med det vi håller på med (jag har kört axlar på gymet) och beställer in lite smått och gott. Solen visar sig och det känns bra för den sista måltiden. Det är inte så att jag ska gå hädan men jag jobbar min sista arbetsdag innan semestern i morgon och sedan åter jag fredag i ottan hem till Frankrike.
Gillian joinar oss och där sitter vi och pratar om allt som gör livet bra. Tack kära vänner för att jag har er, jag hoppas att någon gång långt från nu – få tillbringa min sista måltid med er. Amen.
En ambivalent styrketränare
Gymet har blivit en rutin och jag går dit efter jobbet vare sig jag vill eller inte. Jag jobbar ju 8-16 och jag hinner precis träna klart innan de stora massorna väller in. Ibland tänker jag att det skulle vara kul att en kompatibel sparring-partner men den andra sidan av mig njuter av att stänga ute världen efter en dag på jobbet. Då blir det bara jag, tyngden, svetten och ljudboken. Amen.
Herre på täppan
Eftersom Zeb är och tältar så är jag ensam ”Herre på täppan”. Jag sover hur länge jag vill, vilket idag dessvärre bara blir 05:30. Men jag har inte tråkigt. Nej jag bestämmer mig för att göra årets första utomhus-jogging-tur! Runt fjärden är det bara 4,5 km – men ändå! Det går bra och jag tar mig runt i ett jämnt lugnt tempo.
Sedan lunch-förberedelser (det blir en gryta av rester som ser suspekta ut i kylen) och sedan direkt mot ett rygg-pass på gymet. Därefter = lunch med Zeb.
Efter lunchen så är det dags för att starta med sång 2, i nästa kollektion. Det går trögt i starten men det tar fyr si så där 16:30. Halleluja!
Liten påminnelse
Jag har haft en paus från gymet i nästan två veckor. Det är på tok för länge och idag tar jag tag i saken. Dessutom tar jag med mig Amoranda som också slöat till. Vi kör tema huvud-axlar-knä-och-tå och går igenom hela kroppen lite varsamt. Det hela känns underbart och något i mig skruvar mungiporna lite högre och endorfinerna gör mig glad. Amen.
Förändringen
Vi förändras hela tiden och det är lätt att tro att allt succesivt bara förfaller. Visst, vissa saker kanske drar sig nedåt, medan andra saker strävar sig uppåt i ren självbevarelsedrift. Om vi vill.
På Facebook dyker minnen upp från en svunnen tid, och idag för tio år sedan gjorde jag tolv armhävningar med bakvända händer. Jag blir nyfiken om jag kan göra denna övning fortfarande.
Jag se, det gick ju utmärkt. Jag är tyngre (PS: Det är inte jag på videon) men starkare. Tolv repetitioner har blivit till tjugo, men magrutorna är borta. Jag skyller allt på Frankrike, på gott vin och nybakt bröd. Vi förändras hela tiden och det gäller att hänga med. Testa göra övningen!