Anpassning & ett distansfirande

Vi försöker anpassa oss i det nya klimatet. Det visar sig vara en mycket klok ide att gå ner till stranden direkt efter frukost. Ja vid lunchtid är det på tok för varmt för att vistas utomhus och vi tar skydd i lägenheten och lagar lunch, viker tvätt och känner oss husfaderliga.

Medan Zeb sedan tar en shoppingtur så tar jag min första powernap, och det går halvbra. Ja ännu snurrar alla projekt runt i mitt huvud och jag har svårt att sjunka in i min kudde. Men även om sömnen inte infinner sig så är det en vila att bara ligga helt tyst. Ingen musik, inga sociala medier som pockar på uppmärksamhet – nej bara jag. Vi ringer hem till Sverige där våra barn Aidan och Amoranda har födelsedag. Ja må ni leva älskade ungar, ja då vi kommit hem ska vi fira.

Ett sista dopp med gänget

Det är sista kvällen för Chaka-L, Malou, Kristo, Luma och Vira här nere i Nice – ja i morgon flyger de iväg norrut för att lämna oss här på en andra semestervecka.

Mitt gamla favvostället Brut har gått i graven men i samma lokaler har det öppnat något nytt och vi ger det en chans. Pinpin. Oj så välsmakande delikatesser man kunde få där! Detta kommer att bli en ny favorit för mig.

Vi avslutar givetvis med ett kvällsdopp innan vi tar farväl och traskar hem genom gamla stan och ut på vår balkong. Tanken är att sitta där till midnatt men kroppen är mätt och nöjd och sängen lockar mig. Sov gott

Midsommar i Nice

Midsommar. I Frankrike. Jo man tackar. Med Luleå har hällregn så smörjer vi här in oss med 50 i solskydd och möter upp hemma hos vår nya vän Becca. Hon bjuder på bubbel och lite småplock innan vi går till restaurangen Le Bistrot d’Antoine som nu fått sig en Michelin-stjärna! De har inte så många platser utomhus, men vi reserverade för flera månader sedan och får bästa platsen, bästa maten. Så gott! Efter middagen går vi ner till havet för ett kvällsdopp. Ljuset är makalöst, precis som denna midsommarafton. Amen.

Fête de la Musique

Den 21 juni så inträffar årets musikfest här i Frankrike. Alla restauranger, barer, dansgolv etc måste flytta ut på gatan och det blir en folkfest utan dess like. Vi börjar kvällen med ett knytkalas och slutar kvällen på ett ”dansgolv” med ett tusentals dansande bögar. Vilken kväll!

En röd Diamant Trex & Rivieran den blå

Så där ja. Vi landar smärtfritt (om än rätt så bakis) i Nice och slänger in bagaget i lägenheten och beger oss ner på stranden. Där väntar Malou, Kristo och barnen Luma och Vira, och där väntar ett varmt hav!

(En ny cool utställning av djur pågår i Nice och vi sänder denna bild till dinosaurius-samlaren Vincento. Han döper den till ”Diamant Trex”

Vi bjuder sedan på middag och även om jag önskar att kvällen ska ta slut så somnar vi nästan i soffan då klockan hunnit bli 21.00. Nej nu är det semester och nu ska vi njuta!

de fyra Muscadetterna

Och så kommer de då tillslut. Andy, Ava och Ana – tre av mina allra bästa vänner. Lunchen står redo då de kommer och sedan rusar vi till stranden för ett dopp. Ååå så varmt vattnet är!

Efter badet så vankas bubbel på balkong, och vi göra oss klara för kvällens evenemang:

1: Fördrink på bästa natur-vinsaffären.

2: Middad på L’Atelier. Godast ever.

3. Promenad i gamla stan.

4: Jazzkonsert

5: Promenad hem i natten

6: Resorb följd av djup sömn.

Amen

En bränna samt en ”liten” avsmakningsmeny

Idag är varmaste dagen hittills och vi tar Brigit med oss ner på stranden för bokläsning. Ni undrar kanske hur varmt det var?

På kvällen går vi ut på ett favvo-ställe = Le Panier och väljer den ”lilla avsmaknings-menyn”. Efter det att ni tittat på filmen så förstår ni att det var tur att vi inte beställd den stora. Hur det smakade?
Brigit: Fräscht och nya ljuvliga smaker.
Zeb: Innovativt och väldigt gott.
Moi: MMMMM

Au revoir/ Bonjour

På morgonen stiger våra frisörer upp från sina bäddar, packar sina väskor och trycker i sig lite frukost. Ja eftersom de jobbar i morgon lördag är det nu dags för hemfärd. Au revoir finaste Erica och Fanny! PS: Här invid ser ni bilder från gårdagens fotografering. Bläddra!

Trettio minuter senare så hämtar jag upp Birgit (en av våra frisörer som slutade att vara frisör för 10 år sedan) vid spårvagnen, ja i går så sände hon ut en förfrågan om att få gästa oss. Bonjour Birgit!

Birgit och Sax & Maskin har saker på gång, Mon ami Mió och Birgit har saker på gång – då det passar utmärkt att vi träffas en helg och landar i det. Men mer om det senare.