För många många år sedan (2014) så blev jag tillfrågad om jag ville lägga två körstämmor på refrängen till en artist som gick under namnet ”Mlle Julie”. Jag tackar ju inte nej till så många saker och självklart sa jag ”ja”. Igår då jag och Zeb satt på en restaurang så dök hon upp och det tog några sekunder innan jag kände igen henne (ja jag har inte sett henne sedan 2014) och vi fick kindpussa om varandra. Nej ”Mlle Julie” fanns inte mer (hörde någon som talade om scenskräck) men det var kul att återuppleva gamla minnen. Amen.
Kategori: Qui
En svensk samling
Efter att återigen misslyckats med min franska kommunikation (Excusez-moi, mais quelle est la différence entre ce pain et cet autre) då jag försökte kommunicera runt skillnaden mellan två olika brödsorter = det hela missförstods och jag gick hem med båda bröden – så kändes det skönt att ladda för en afton där svenskan fick ljuda. Becca och Elene + Pierre som också har lägenhet här i Nice bjöds in på middag. Förrätt: Bruschetta. Varmrätt: Kall nudelsallad med räkor. Efterrätt: Äppelkaka samt Champagne i överflöd! Eftersom mina vänner vid det här laget vet att jag somnar runt 22:00-snåret så blir det inga långa sittningar, men ur mitt perspektiv = komprimerat och fantastiskt.
Då gästerna gått så gick vi ut på balkongen och lät denna ljuva varma vind svepa över oss. Om dessa tio dagar i slutändan skulle visa sig vara den sommar jag fick, så kommer jag att vara mer än nöjd. Amen.
En sista måltid
Jag sänder ut ett meddelande till mina vänner. ”Möt mig för en sista måltid”. Det låter dramatiskt men det är just vad jag är. Jag inleder dock med att bjuda dem på ett gympass vid 16.00, vilket blir svårt då Malou och Kristo jobbar och Jossie och Chaka-L redan är på gymet och kör ett Hiit-pass.
Nåväl. Vi möter upp då vi är klara med det vi håller på med (jag har kört axlar på gymet) och beställer in lite smått och gott. Solen visar sig och det känns bra för den sista måltiden. Det är inte så att jag ska gå hädan men jag jobbar min sista arbetsdag innan semestern i morgon och sedan åter jag fredag i ottan hem till Frankrike.
Gillian joinar oss och där sitter vi och pratar om allt som gör livet bra. Tack kära vänner för att jag har er, jag hoppas att någon gång långt från nu – få tillbringa min sista måltid med er. Amen.
