Idag är det årsdagen av premiären på ”I dur och moll längs Vitåälven” Så många härliga minnen virvlar upp av alla underbara aktörer men också av allt hårt arbete som band allt samman. Kära ensemble, om ni läser detta så ska ni veta att jag älskar er och är er djupt tacksam. Amen.
Det är farsdag men jag har ingen att ringa och gratulera på denna dag. Jag är delvis föräldralös. Pappa befinner sig sedan några år i himmelens skogar och ingen och inget kan locka iväg honom därifrån frivilligt. Jag sänder ändå ett ”grattis” genom telepati, även jag betvivlar att det fungerar. Far står nog i någon glänta, kanske på en höjd. Framför honom så tornar nog de högsta och tätast träden upp, en skog som kanske skulle skrämma andra – men som far känner en sådan enorm trygghet i.
På bilden trotsar han sin rädsla för vatten och lär mig simma, något som han själv aldrig lärde sig. Men en gång då vi var i Nice tillsammans så tog han sina första simtag, ja de salta vattnet fungerade som en simdyna åt honom. Samtidigt så sprang allkäresta mor oroligt runt på stranden och ropade ”Nu kommer du upp Olav!” för inte heller hon har någonsin lärt sig simma och rädslan för vatten har satt sig i märgen.
Grattis på Fars Dag min modige far. Grattis.
En sorgens dag. Mannen med det oranga ansiktet har tagit över USA igen. Trump i väst, Putin i öst och Orbán söderöver. Bu!
Dagen ljusglimt blir min nya bok som jag börjat lyssna på. Det är Chris Whitakers bok ”Mörkrets alla färger” uppläst på ett mycket bra sätt av Christoffer Svensson. Läs den!
Jag firar. I öronen så har jag mina EarPods och ur dessa så strömmar tonerna av ”Be my Valentine” ut. Det är en låt jag skrivit till mitt kommande album/ den kommande föreställning på Norrbottensteatern. Den är bara grovmixad ännu, men jag tycker det låter jättebra.
Jag firar. I munnen stoppar jag chips och vin och i mig slår något fint ut i blom. En sorts bekräftelse på att jag hade rätt. Sången är ju jättebra och stämmorna (de 4) flyter ju ihop på ett underbart sätt även om jag inte hade chans att testa dem ihop innan inspelningen.
Jag firar. Man får ta varje tillfälle i akt. Amen
Vilken välsignelse denna höst har varit! Jag vet att snön ligger lite sporadiskt på marken, MEN vi kallar det hellre höst ett tag till då förra årets vinter hemsökte ÅTTA av årets månader. Dessutom utlovas hela tio plusgrader på fredag, så Bore får allt vänta med sitt inträde.
Jag lyssnar på en ny bok. Den heter ”Ingen” och är skriven av Pascal Engman och uppläst av Stefan Sauk. Om ni gillar thriller-kriminalare så är Pascal SUVERÄN på denna genre och jag vill verkligen rekommendera hans serie om Vanessa Frank (första boken heter ”Eldslandet”)
Vill du hellre se en bra serie och har Disney + så vill jag rekommendera ”Nemesis” en sorts långsamt berättad konspirations-drama-thriller. Ställ in så du lyssnar på originalspråket, det gör det hela ännu mer verkligt.
