Idag är första repetitionsdagen för den kommande showen ”I dur & moll längs Vitåälven” Det är jag och mannen med guldstrupen som återigen möts upp, denna gång i sången ”Giv oss frid” Förra gången vi jobbade ihop lät det så här:
Ni har väl ställt ert alarm på biljettsläppet som äger rum nu på fredag 12.00. Det är bara tre föreställningar i november och sist tog ALLA biljetter slut!
Jag är tillbaka på jobbet och det känns kul att vara i verkligheten. Inga 20-rätters-måltider, inga varma och kalla källor, inga systrar eller äventyr – nej nu är vardagen här.
Men det bästa med vardagarna är att de är fantastiska och att man kan disponera energi så att de räcker till för allt möjligt. I kväll längtar jag t.ex till soffan och den nya serien som jag älskar på C-more:
Vi gör en utflykt till Björketorp och hälsar på Zebs systerson Ante och hans pojkvän Danjell. De har köpt en bondgård som de totalrustat och jag bekantar mig med baggar, kalkoner, höns och hundar. PS: Kalkonhannen ser helt overklig ut. En hetta vilar över byn och vi simmar i en svalkande sjö och lagar mat och njuter av sällskapet. Tack för denna dag!
Och idag blir jag glad för min familj som bor i Norge, för deras stora dag som de alltid firar med pompa och ståt. Armand har t.om börjat spara ihop pengar till en folkdräkt!
Själv så jobbar jag halv dag, hämtar barnbarnen från förskolan och visualiserar oss i Norrbottensdräkt på vår nationaldag. Synd att den manliga norrbottensdräkten inte är lika kul dom dalarnas…
Nej nu är det dags för bus!
Måndag. Visst är ni med mig, visst hakar ni på?
Dagens il kommer i form av ett mess från min musikproducent Tomas Isacsson. Han presenterar ett förslag på min och Beths sång till nästa föreställning ”I dur & moll längs Vitåälven” och jag blir så lycklig.
Så här jobbar vi. Jag skriver en sång och sänder text och ackord till honom. Tomas tar sedan hand om detta och arrangerar sången med de instrument som sången kan kräva. Än så länge är det bara piano och kanske kommer det bara att bli just ett piano. Det vet vi inte ännu. Men vi är på gång. NIO sånger är klara som ska gå genom Tomas kvarn och jag är lika nervös som uppspelt hur allt kommer att gestaltas.
Visst har ni gjort en anteckning om att biljetterna för november-föreställningen släpps 26/5 (12.00) på Norrbottensteatern?
Jag vet att folk yrat om att ”sommaren är här” hela veckan, MEN idag stämmer jag in i kören. I blott T-shirt (och byxor) går jag min morgonpromenad UTAN HANDSKAR och det är inte för kallt nån stans. Södra Sverige har ju haft sommar länge men här kom den inpuffandes den 15 maj. Jag spanar efter försommar-tecken och javisst – svanarna är här och vägarna är borstade. Jag tar fram kameran för att dokumentera vitsippan och björkknoppar och jag är varm ändå in i själen.
