Det är fredag och fredagar ska firas på ett eller annat sätt. Varför inte med en promenad med bästa Chaka-L? Det är tänkt att jag ska på gå gymet efter jobbet men kroppen säger till mig ”sov” och jag lyssnar. Det har vart lite uppskruvat på sistone och 45 minuters sömn efter jobbet gör mig redo för dagens final. Det är Zeb som lagat lamm-bullar i gräddsås + potatismos. Så rejält lyx-husmans att man blir tårögd. Jag hoppas denna måltid får sätta prägel på hela helgen. Må gott ni alla!
Ja så är jag igång då igen. Jag komponerar före jobbet, på lunchen och så efter jobbet. Jag håller på med sången ”What we leave behind” och som vanligt tycker jag att det här är det bästa jag någonsin gjort. Ibland, eller nästan jämnt försöker jag göra det svårt för mig själv för att det inte ska bli för enkelt och på sikt tråkigt. Jag slänger in bastoner som rör sig i motsatt riktning mot melodin och slänger in ackord om typ passar i tonarten men som egentligen inte gör det.
Jag får många meddelande som undrar om det är show på gång och när biljetterna släpps, men jag vet inte vart jag är på väg. Men – stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Idag efter jobbet så sätter jag mig ner vid datorn och fortsätter jobba på mitt nästa musikprojekt.
Jag är nu inne på sång nummer sju i min nya kollektion och jag låtsas att jag är Gene Kelly då jag skriver. Kanske inte Gene med rosa plymage men Gene som går hem i både sol och regn. Sången heter ”What we leave behind” och i morgon är det dags att sätta sig vid pianot och leta efter ackord och melodi. Wish me luck!
Det blir en halv dag med barnbarnen innan Aidan och Emme kommer och hämtar dem. Vincento väckte mig 05:50 denna morgon och jag blir påmind om hur det var att vara småbarnsföräldrar. Läxa: Vi har köpt på tok för mycket lördags-godis åt dem och socker-toppen får dem att kikna av energi. Nästa gång – minimera sötsakerna.
Då de åkt så är första tanken att jag ska ta en powernap men jag gör det hela i rätt ordning FÖRST träna SEDAN powernappa.
Min söndag känns toppen och jag är redo för varma mackor och ”The Bear”
Så snabbt kroppar förändrar sig ändå. Inte jättemycket, men dock märkbart. Fem dagar i Paris har satt små små spår i kroppen och förutom att ryggen är stel (av våra lång-promenader samt av flygresan) så har magen och hakan bullat på sig av mat, vin och bröd. Men sånt ingår i mitt resande och jag accepterar det MEN är samtidigt villig att göra en motsatsrörelse. Nu kör vi!
I öronen en ny bok. Det är en kriminalroman av Hjorth/ Rosenfeldt vid namn ”Det fördolda”. Jag har inte hunnit mer än en tredjedel men jag gillar storyn och berättarrösten.
PS: Idag haglade det på mig på min morgonpromenad. Det var inte igår…
