Kategori: Team Evanne
Ett 5 års-kalas
Nej det är ingen vanlig dag, för det det är barnbarnet Vincentos födelsedag!
Det var länge sedan man fyllde fem år, men med Vincento får man återuppleva en bit av det igen. Tankar som man tänker, det man blir glad, ledsen eller arg av. Idag har han förbjudit ja-må-han-leva-sång, ingen vet varför. Zeb trotsar förbudet och sjunger med flit så högt och så falskt han bara kan. Barnbarnet kiknar.
PS: Vincento undrar varför min mage låter så konstigt och han hänger inte riktigt med på när jag berättar att jag är allergisk mot laktos och att jag ändå proppat i mig mängder av tårtan.
PS2: Han tror att Zeb är äldre än mig. Jag älskar Vincento!
Lunch & Lekstuga
I Norge fyller vårt barnbarn Isolde 4 år, men vägen dit är lång även om video-länken är kort. Det är då tur att man har Vincento och Frances så nära och idag kör vi lunch och lekstuga hemma hos oss.
Lisa Larssons hundar plockas ner från fin-skåpet, ja jag har köpt en hund av henne för varje byracka vi haft (utom av Smilla den dansk-svenska gårdshunden, ja Lisa har liksom aldrig gjort den rasen)
Det blir sagor och minne om varje hund och barnen lyssnar andaktsfullt på. De brukar vara mest intresserade av afghanen Zeke som blev sjuk och dog, men idag är det den korkade bulldoggen Radar och den motsträviga Tibetanska Spanieln vid namn ”Konsten” som lockar deras uppmärksamhet.
Ha en härlig söndag nu mina vänner.
Födelsedagen
Nej det är ingen vanlig dag, för det är våra barn Amoranda och Aidans födelsedag! Sedan gammalt så går vi på middag på Cg:s och har vårt lilla kalas där. Den ena läckerbiten efter den andra bärs in och paket finns att öppna.
Dagen till ära har jag fått göra en uppsättning på Amoranda (inte ens hennes granne känner igen henne) + en make-up, och där sitter vi allihopa i flera timmar och njuter.
PS: Era pappor är så stolta över er…
Idag är ingen vanlig dag,
nej det är Aidan & Amorandas
födelsedag!
Dagens bemärkelsebarn
Det är ingen vanlig dag, nej det är Zebs födelsedag. Nej, det är ingen jämn sådan men man kan använda alla dagar till att fira något. Hurra!
Jag börjar dock dagen med 10 km löpning och stolt stapplar jag sedan ner till stranden för att förstärka brännan (och rynkorna)
Nu är det eftermiddag och jag vet att det kyls champagne men annars tar vi kvällen som den kommer. Amen
Hemvändare med glasslängtan
Vädret har väl aldrig vart vackrare och den heta solen ackompanjeras av en sval-ljummen vind. Jag hinner med både en promenad och ett Pt-pass med Amoranda innan det blir dags att packa väskan för morgondagens färd hem till Frankrike.
Ikväll kommer Aidan, Emme och pojkarna hem från sitt hus på Gotland och vi ska köra över med lite mat och en välkomstpresent. ”Köp glass till pojkarna” skriver Aidan och självklart ska vi göra det. Om jag inte missminner mig så är det GB Sandwich som står högst i kurs.
Njut av söndagen mina läsare. I morgon är en annan dag.
Semestertider
Det är högsommar. De flesta av mina vänner har startat sin semester men jag jobbar på. Det är inte så att jag klagar, nej jag små-puttrar ju fram i tillvaron och tar lediga 2-veckors-perioder lite här och där. Jag får se bilder från mina små hjärtan, våra fyra barnbarn – ja de är också på semester. Isolde och Hubère är på någon camping i syd-Norge och Vincento och Frances är på genomresa genom vårt land för att till sist komma fram till sitt sommarhus på Gotland.
- Hallå ungar, farfar älskar och saknar er!
Under Luleås sol
En sol sveper in över Luleå. Inte en stekande sådan utan en sån som lockar en ut på en promenad. Vinden är sval och jag älskar den svenska sommaren när den håller sig vid 20 grader. Jag går runt sjön och försöker att sjunga igenom alla 10 låter till föreställningen i höst. Jag missar ord på varje låt men det är ju ”länge” tills september…
Zeb lagar egen gnocchi, ja vi kokar potatis adderar mjöl, ägg och salt. Som paltdeg fast med ägg och det att potatisen är förkokt. Jag reflekterar att jag aldrig skulle äta palt utan att dricka mjölk men jag skulle aldrig dricka mjölk till just gnocchi…
Jag vinkar adjö till Aidan, Emme, Vincento och Frances som nu börjar sin färd ner till sitt hus på Gotland och farfarshjärtat får lite kramp då jag tänker på vägens alla faror. Men jag slänger en bön mot skyn om beskydd och längtar redan tills de återvänder.
Det var en gång
En gång i tiden önskade min syster Myriam (blondinen i rött) en permanet. Mamma som även var hemmafrisör (vem har råd att skicka 6 ungar till frisören?) lovade henne och där började mina tårar. Det tog åtskilliga utbrott innan mor lovade att jag också skulle få lockar. Det var bara det att Myriam hade typ katt-hår och mitt var latent lockigt. Min permanent blev en afro och min syster fick blott en böj. Då det var dags för familjefotografering så tvingade mamma mig att få håret upprullat på stora spolar så att jag inte skulle framstå så artificiell. Så då som nu har mor och jag gått hand i hand men typ likadan frisyr. Amen.