Kristi himmelsfärds-torsdag. Vi packar väskan för en lång-helg på landet. ”VI” det är jag och Zeb, vår son Aidan, hans fru Emme och våra barnbarn Vincento och Frances. Eftersom vi ska träffa mina föräldrar som nu är rätt gamla (far fyller 86 i sommar) så försäkrar vi oss först att vi inte på något sätt är sjuka (i nåt) och kör sedan de familjära 10 milen nordväst.
Jag har med mig 1 påse med torsdags-lunch för alla, 1 påse med varor mor beställt, 1 påse med varor till min syster Zuzette (som bor i ett hus invid och som också kommer på lunchen/ vi ska sova hos henne) 1 påse med frukost för 2 dagar, vin osv. Struktur mina damer och herrar kan man aldrig ha för mycket av/ borde skriva in i mitt CV ”Har uppfostrat en autist” (Vilket jag har)
Är väl strukturen lagd finns en viss sömnmån för improvisation. ”Hej lillebror + flickvän – jaså är ni också här” Fuck (inte fuck att de var där, men jag hade behövt veta det för min organisation) Fram med snabbmakaronerna och dryga ut salladen. Ta fram en korv-ring och grilla invid de 12-timmars-marinerade kyckling-filéerna. Så där ja…
Improvisationen tar slut då det visar sig att min systerdotter som är sjuk och hennes familj är på väg upp. Nej jag kan inte pendla mellan dessa två stugor i tre dagar och eventuellt smitta ner far (som är extra infektionskänslig). Jag bestämmer mig för att ge upp, men att samtidigt ge järnet och att komprimera mitt föräldra-umgänge.
Vi surrar, vi går sight-seeing med barnen och beundrar fars skulpturer, jag klipper dem och vi dricker kaffe. Jag går igenom (rätt många gånger) för far vems barnen är, ja han har slutat se skillnad på mig och Aidan – vilket gör det här med småbarnen rätt förvirrande. Till sist slänger jag in all packning i bilen igen och kör den långa vägen åter.
Det här blev inte som jag planerat, men så blir mycket i livet. Det viktiga är att mina föräldrar blev omhuldade och att vi fick fylla på deras förråd med lite husgeråd och kärlek. Vi gör om det här framöver, då med ännu fastare struktur. Amen.
