Kategori: Team Evanne
Det stora extra
Denna lördag blir toppat det det stora extra då bröderna Vincento och Frances Evanne ska sova över hos oss. De kommer finklädda till oss, ja vi börjar kvällen tidigt med en middag på Cg:s. Vi vinkar därefter adjö till mamma Emme och fortsätter sedan kvällen själva.
Det blir godis och lite film, det blir sagor och frågor och allt det stora extra liksom. Det är först lite svårt för dem att somna, Frances kullerbyttar runt så jag får liksom krama fast honom så att sömnen når honom. Vi har bäddat fotonerna invid vår sovrumsdörr så att vi ska höra varje andetag, ja man är ju så varsam då man får låna något så här fint. Amen.
Morsdag
Jag provar ringa min kära mor denna söndag, ja det är ju morsdag! Hon svarar inte och då slår det mig att hon brukar gäst-predika i Överkalix en gång i månaden och nog är där.
Älskade mamma, tänk vilken tur att du kom att bli just min mamma! Jag hoppas verkligen att du får en fantastisk dag och att du fått presenten som vi syskon samlat ihop till. Jag provar ringa senare.
Storpojkarnas avfärd
Sista halvdagen med storpojkarn innan SAS tar dem hem. Vad ska man hitta på? Många gånger så blir man så passiv i väntan på själva avfärden. Inte vi. Vi börjar med ett pass på gymet. PS: Detta är den första semestern jag är i bättre fysisk form är då jag for. Sedan är det dags för Armand att fylla på sin norska frys. Ja eftersom köttpriserna är de dubbla i Norge så går vi till slaktarn och fyller på resväskan med några kilo entrecote! Vissa fyller på med parfym andra med en blodig stek. Aidan lagar vår bäddsoffa (har han förutom sitt utseende även ärvt min fars snickarglädje?) som blivit lite vinglig. Så där jag, nu är det dags att vinka av dem. Farväl älskade storpojkar. Ha en säker resa hem. Amen.
Den sista måltiden
Det är typ sista dagen med kvartetten. I morgon efter lunch så flyger Armand mot Stavanger och Aidan mot Luleå. Bu! Det har vart helt fantastiskt att tillbringa dessa dagar med dem. Hur tar man då vara på sin sista dag? Tja, Zeb tar stor-pojkarna med sig för att visa Monaco, ett ställe som för mig är nästan lika outhärdligt som Las Vegas. Jag stannar hemma och jobbar istället. Ja det var ju så mycket musik-skapande jag hade framför mig och idag så påbörjar jag låten ”Je vous salue”. När de återvänder på eftermiddagen så laddar vi för den sista måltiden. Den sker på Restaurant Mallad och maten är kanhända det godaste vi ätit denna vecka. Jag vi har ju gastro-käkat genom Nice och ibland blir det liksom svårt att välja då allt är i topp. Jag är ju alltid den som somnar först, ja redan efter 22.00 så har jag svårt att hålla ögonen öppna, men denna kväll somnar jag först 01:00. En ungdom, det är vad jag är!
En ung man tittar sig förbryllat i spegeln
Det blir inte bara en gassande dag på stranden (Armand bränner sin mage jättemycket, för vi hade för lite solskydd med oss) nej vi hinner även gå på gymet för ett benpass samt lite shopping. PS: Jag köper mig ännu en seglar-randig tröja. Är jag besatt? Men den här är faktiskt lite annorlunda. Mitt bland alla blå ränder så tränger sig en röd rand in!
Men den stora händelsen är ändå att Armand blir av med sin 12 år gamla man-bun. Ett, tu tre så ligger enorma mängder hår på golvet och en ung man tittar sig förbryllat i spegeln.
Fyra på vift
Vi. Det är till att börja med moi, Zeb och Aidan. VI flyger mot Stockholm och plockar där upp Armand som flugit in från Stavanger.
Tillsammans sätter vi oss på planet hem till Nice och vips är vi där. Vi är nog alla lite förvånade hur varmt det är och hur varmt vattnet är. Helt underbart! Vilken belöning efter en usel vår. På kvällen äter vi en av Aidans favvo-restauranger och natten är ljummen och sällskapet det bästa. Vilken start!
En söndag med tårta
Min svärdotter Emme fyllde år igår. Herregud vad alla bara växer och blir stora. Bara två år kvar till medelåldern nu, varför går det så fort? Idag åker jag dit och får godaste tårtan, ja det är bla lemoncurd i den. Min killar Vincento och Frances är förstås godare än tårtan och jag hinner få så mycket kärlek och närvaro på några timmar att hela jag känner mig alldeles varm från hjärtat och ut i fingerspetsarna. Tack söndag för allt du bjöd på! Amen.
