En sista rad

Jag tar en sista bild på balkongen i mina vintage Gucci och försöker att andas in en sista doft av Nice. Jag inbillar mig att jag känner havsdoften även om lägenheten ligger åtta minuter från stranden och jag känner helt klart doften från bageriet, som ligger invid husets ytterdörr. Tack för mig för denna gång…

Ibland blir det bara en kort resa, som nu – ja sex dar går undan. Men ibland får man så otroligt mycket gjort ändå. Jag hann en halv bok (inte tre som jag hade tänkt mig) och jag han somna till på stranden lite varje dag.

Vi städar lägenheten och bommar igen, tar spårvagnen till flygplatsen och hips visp är vi uppe i luften och svävar mot Stockholm. Bakom om lämnar vi sommaren och de snöklädda Alperna.

Det har visst slutat snöa i Luleå och jag har bestämt mig för att ta med mig lite solsken hem. Amen.

En appetizer som final

Det är sista dagen i Nice, ja i morgon styr vi norrut igen. Det här var visserligen bara en blixtvisit, en sort appetizer av sommar – men ack så behövlig. Det har vart 25 grader i skuggan hela veckan och jag har smort in mig med solfaktor 50. Från Luleå får jag bilder av ett snörusk och om sanningen ska fram så längtar jag inte hem det minsta.

Nu har jag just kommit hem från stranden och jag har varit och köpt 6 ostron och 6 stora havsräkor + Champagne. Det här blir en underbar final. Tack Nice!

Reseinformation

Japp så är man då hemma i Frankrike igen. Det är 25 grader i skuggan och klar sol såhär på rosévins-timmen 16.30.”Hur funkar det att resa nu för tiden” har många frågat och svaren är många. Ja olika länder har olika krav – men Frankrike kräver just nu (förhoppningsvis försvinner det i takt med att folk vaccinerar sig) ett PCR test (en 3 sekunders topsning i halsen) som inte är äldre en 72 timmar.

SAS har också gjort det smidigare nu då du får en länk av dem där du kan ladda upp ditt PCR-test-friskhets-intyg på och därefter så ok:ar de dig och du får dina boardingpass i din SAS-app. Annars får du fixa detta på flygplatsen (tar längre tid)

Du får även fylla i ett på-heder-och-samvete-formulär (en signatur) att du inte har Covid eller hälsat på någon med med det den senaste tiden. I tullen i Frankrike ska de kolla på det intyget och ditt pass, vilket den unge mannen som jobbade där idag inte orkade göra. JO – på planet fick vi även fylla i ett formulär vart vi skulle befinna oss under resan för att på så sätt kunna hantera ev. smittspårning.

Nu är vi här i en vecka och jag längtar efter allt som staden har att erbjuda.

En hunk & ett ankommande bubbel

Det är sista dagen på jobbet innan vår 7 dagar långa semester kickar in. Jag är så exalterad och pepp att jag efter jobbet (på gymet) provar på något nytt. Jag sneglar på den biffiga tonåringen invid när han gör denna övning och jag bestämmer mig att att jag göra det lika bra.

Jag gör det och blir lycklig och sprudlande. Jag få inga applåder men vad gör det när man känner sig som en hunk.

I min gymväska ligger en flaska bubbel som ska sprättas ikväll, livet är underbart!

Vila i frid far

I vissa kulturer har man begravt sina nära och kära med guld och annan rikedom, så att på andra sidan skulle kunna fortsätta ha det gott. I värsta fall har man slängt dit några levande slavar också, i tron att dessa skulle fortsätta tjäna sin herre.

Min far begravs också med sina skatter, ja kistan dekoreras med granris och en tjäder-skulptur som han gjort. Det ligger där också ett fiskespö, mossa och blommor. Men lika mycket som jag visualiserar att far nu fiskar regnbågs-forell så är det mest av allt en fingervisning om vem far var. Skogsmannen, jägaren, skulptören, den äkte mannen och den snälla stora fadern.

Det blir en väldig fin begravning och vår yngste son sjunger några verser av den sång han skrivit till far (ni kan lyssna på den i helhet här) Vi sex syskon bär tillsist ut kistan ur kyrkan och lägger den sedan vi hans grav, där tar vi farväl och gråter och begrundar detta fantastiska liv vi fått att förvalta. Du gjorde det väl far – vila i frid. ¨

Packar

Kvällens dilemma blir att planera 4 dagars skidsemester. Det var så länge sedan jag hade utförs-panik-attack att jag nästan glömt bort att jag hatar slalom. Så jag packar. En väska. Med slalomgrejor. Få se nu, varför har jag tre par slalomglasögon? Det var nån färg jag inte kunde se nåt med… Men jag minns inte vilken och chansar på de gula. Jag hittar inte skidstrumporna men dock hjälmen och batterierna för att värma upp skorna.

Nu ska jag bara planera alla måltider och inköp och sedan ska väl allt blir bra. En bok. Vin. Solskydd?

PS: Jag packar även med mig ett säkert kort, nämligen längdskidorna. Får jag allt för stora det-är-för-brant-jag -tar-livet-av-mig-attacker, så spänner jag på mig dessa. Amen.

Etapp 1

Semestern har börjat och framför mig tornar 13 dagars julsemester upp. Hurra. Det är meningen att jag ska slappna av men något gnager inom mig, nämligen att gårdagens gym-övning inte nådde ändå fram. Jag bestämmer mig för att testa igen och PA-DAAA det funkar. Jag orkar visserligen inte 10 repetitioner men 3 är alltid en början.

Zeb ringer mig på gymet, ja vi har sett fel på när vår eftermiddags-flight går och helt plötsligt blir det stress iväg till flygplatsen, ja vi ska hem till Frankrike. Etapp 1 blir dock Stockholm och en hotellnatt, då flight-utbudet krympt i dessa tider.

Så nu ligger jag med ett glas rött här på hotellsängen och om en timme har vi bord på restaurangen. Ni fattar – livet är toppen!

Vägen hem

Efter lördagens förmiddags-jobb så packar vi vår väska för att fara ”hem till mig”. Hem till mig är såklart byn Tallberg där nu mamma bor nästan själv. Ja sen pappa hamnat på demensboende är det bara traktor-Göran som bor kvar i denna by.

Om ni som jag blir sjukligt uttråkade av att åka bil (som här i 90 minuter) så har nu frälsningen att dela med mig i form av en pod. Klicka här så kommer ni till den galet roliga (det tar 10 minuter att komma in i den) podden ”Flashback Forever”.

Syster Zuzett lagar sen lunch. Det blir älgfärsbiffar med parmesan-sufflé. Vi lagar sedan middag och det blir dumplings vilandes på en asiatisk sallad + en kyckligfilé som fått marinera i diverse jul-suspekta kryddor såsom koriander, nejlika och kanel. Det är just detta man gör på landet. Man äter. Man sjunger även ”Lille katt” med barnbarnet Vincento. För varje vers som går så byter vi ut ”katt” mot ett nytt djur och även efter frasen ”de var ho, det var ho…” så från han fylla i valfri text. Det blir rätt mycket bajs, men tack och lov så bajsar de olika djuren på olika ställen.

Innan sängen (man somnar fort då en öppen spis puttrar på) så ser vi ”Så mycket bättre”. Bäst denna vecka var:

I-lands-problematik

Jag har väntat och väntat på SAS-vouchern från vår inställda Japanresa. Efter rejäla påtryckningar kom den då i förrgår och jag skred genast till verket med att leta avgångar till vårt nyårsfirande i Nice. Boka! NU!

Nähä, vouchern är först använd efter två dygn? WTF och jag som hittat så bra biljetter. Idag var då tiden mogen att boka OCH GIVETVIS hade då min favvo-flight blivit fullbokad. Nu får vi istället en övernattning på Arlanda och en dag kortare i Nice… Men, men ett I-landsproblem helt klart.