Vila i frid far

I vissa kulturer har man begravt sina nära och kära med guld och annan rikedom, så att på andra sidan skulle kunna fortsätta ha det gott. I värsta fall har man slängt dit några levande slavar också, i tron att dessa skulle fortsätta tjäna sin herre.

Min far begravs också med sina skatter, ja kistan dekoreras med granris och en tjäder-skulptur som han gjort. Det ligger där också ett fiskespö, mossa och blommor. Men lika mycket som jag visualiserar att far nu fiskar regnbågs-forell så är det mest av allt en fingervisning om vem far var. Skogsmannen, jägaren, skulptören, den äkte mannen och den snälla stora fadern.

Det blir en väldig fin begravning och vår yngste son sjunger några verser av den sång han skrivit till far (ni kan lyssna på den i helhet här) Vi sex syskon bär tillsist ut kistan ur kyrkan och lägger den sedan vi hans grav, där tar vi farväl och gråter och begrundar detta fantastiska liv vi fått att förvalta. Du gjorde det väl far – vila i frid. ¨

Packar

Kvällens dilemma blir att planera 4 dagars skidsemester. Det var så länge sedan jag hade utförs-panik-attack att jag nästan glömt bort att jag hatar slalom. Så jag packar. En väska. Med slalomgrejor. Få se nu, varför har jag tre par slalomglasögon? Det var nån färg jag inte kunde se nåt med… Men jag minns inte vilken och chansar på de gula. Jag hittar inte skidstrumporna men dock hjälmen och batterierna för att värma upp skorna.

Nu ska jag bara planera alla måltider och inköp och sedan ska väl allt blir bra. En bok. Vin. Solskydd?

PS: Jag packar även med mig ett säkert kort, nämligen längdskidorna. Får jag allt för stora det-är-för-brant-jag -tar-livet-av-mig-attacker, så spänner jag på mig dessa. Amen.

Etapp 1

Semestern har börjat och framför mig tornar 13 dagars julsemester upp. Hurra. Det är meningen att jag ska slappna av men något gnager inom mig, nämligen att gårdagens gym-övning inte nådde ändå fram. Jag bestämmer mig för att testa igen och PA-DAAA det funkar. Jag orkar visserligen inte 10 repetitioner men 3 är alltid en början.

Zeb ringer mig på gymet, ja vi har sett fel på när vår eftermiddags-flight går och helt plötsligt blir det stress iväg till flygplatsen, ja vi ska hem till Frankrike. Etapp 1 blir dock Stockholm och en hotellnatt, då flight-utbudet krympt i dessa tider.

Så nu ligger jag med ett glas rött här på hotellsängen och om en timme har vi bord på restaurangen. Ni fattar – livet är toppen!

Vägen hem

Efter lördagens förmiddags-jobb så packar vi vår väska för att fara ”hem till mig”. Hem till mig är såklart byn Tallberg där nu mamma bor nästan själv. Ja sen pappa hamnat på demensboende är det bara traktor-Göran som bor kvar i denna by.

Om ni som jag blir sjukligt uttråkade av att åka bil (som här i 90 minuter) så har nu frälsningen att dela med mig i form av en pod. Klicka här så kommer ni till den galet roliga (det tar 10 minuter att komma in i den) podden ”Flashback Forever”.

Syster Zuzett lagar sen lunch. Det blir älgfärsbiffar med parmesan-sufflé. Vi lagar sedan middag och det blir dumplings vilandes på en asiatisk sallad + en kyckligfilé som fått marinera i diverse jul-suspekta kryddor såsom koriander, nejlika och kanel. Det är just detta man gör på landet. Man äter. Man sjunger även ”Lille katt” med barnbarnet Vincento. För varje vers som går så byter vi ut ”katt” mot ett nytt djur och även efter frasen ”de var ho, det var ho…” så från han fylla i valfri text. Det blir rätt mycket bajs, men tack och lov så bajsar de olika djuren på olika ställen.

Innan sängen (man somnar fort då en öppen spis puttrar på) så ser vi ”Så mycket bättre”. Bäst denna vecka var:

I-lands-problematik

Jag har väntat och väntat på SAS-vouchern från vår inställda Japanresa. Efter rejäla påtryckningar kom den då i förrgår och jag skred genast till verket med att leta avgångar till vårt nyårsfirande i Nice. Boka! NU!

Nähä, vouchern är först använd efter två dygn? WTF och jag som hittat så bra biljetter. Idag var då tiden mogen att boka OCH GIVETVIS hade då min favvo-flight blivit fullbokad. Nu får vi istället en övernattning på Arlanda och en dag kortare i Nice… Men, men ett I-landsproblem helt klart.

Sydväst

Det är dagen innan avfärd, ja nu styr vi kosan sydväst och vackra Stavanger. Där väntar vår son Armand, hans fru Ingy och barnen Isolde och Hubère (gossebarnet jag inte ens hunnit träffa)

Nu gäller det att tänka till och då jag tittar på väderkartan ser jag ett oändligt REGN. Jag som inte ens äger en regnkappa (i Luleå blåser det eller snöar) hittar en turkos liten smäcker skapelse som förhoppningsvis håller mig torr.

Eftersom ALLT är dyrt i Norge så köper jag även in vin, korv, köttfärs, kött, kyckling, schampo och tvål – ja vi kommer att anlända som två tomtar.

Jag stressar fram och tillbaka till resväskan. Har jag glömt något? Ett par finskor! Ja just det passet och munskydd. Kan jag andas ut nu? Hm.

Mot semester

Det är kämpigt att kliva upp 04.30 och att sedan sätta på sig munskyddet och äntra ett plan hem till Nice. MEN då man så där innan lunch möter upp Andy & Joey i vår lägenhet (de har städat superfint och förärat oss både champagne och ett stort fång snittblommor) så känna att underbart igen. De bjuder på lyx-lunch och sedan tar vi en promenad följt av bad.

Andy och Joey har nu varit nere i vår lägenhet i en vecka och är solbrända och utvilade och nu börjar vår tid. Jag har med mig två böcker och ämnar att ta igen mig och bli en riktig semestrare (jag har rätt svårt med det) När den mörka natten kommer så är det fortfarande 26 grader varmt och jag somnar (i en sömn som kommer att vara hela 8 timmar) och njuter av vårt andra vackra hem. Amen

PS: Tack Andy och Joey för att ni skämde bort oss och ett MEGA stort tack Joey för att du lyckades skruva i vår klädgarderob så att den återfick sin stabilitet.

Gbg

Jag tar mig ner till Göteborg. Trots försening på Luleå Airport och tight byte så hinner jag + bagaget kommer också med. På Arlanda möter jag slumpartat två vänner från förr – och vi får några minuter på oss att försöka ta ikapp. Dessa minuter räcker egentligen inte till (frågorna är många) så jag textar dem senare och frågar vart de egentligen tog vägen. Ja vet man alls det? Ja menar – ibland vinner man vänner, ibland förlorar man dem. Ibland väljer man det, ibland inte. Viktigt är dock att få reda på om man själv på något sätt gjort något dumt och i detta fall då få chans till upprättelse, en chans att säga ”förlåt”.

https://www.instagram.com/p/CDUQ9ZMHffx/

I Göteborg möter min syster Bec upp mig tillsammans med sin flickvän Ginger + hennes syster Eleine. Jag får pussa på mina syskonbarn Blanche och Lavendela, träffa deras andra mamma Lee och skåla i bubbel. Tjoho. Nu är jag här. Äventyret har redan börjat och jag är tacksam för det som är, det jag har och den kärlek som ges. I morgon börjar repetitionerna. Jag har danskor med mig och hjärtat fullt av tro. Vi hörs!