Så nära himlen man kan komma

Det blir många highlight idag, jo man tackar. Nya coola solglasögon får de som varit snälla köpa sig t.ex. Sedan byter jag spinningen (som gick si-så-där) mot yoga och allt blir så mycket bättre. Innan passet så är salen tom och jag passar på att dra mig upp så nära himlen man kan komma. Häpp! På kvällen är det skyar på himlen vilket gör det möjligt att sitta på balkongen och käka middag. En underbar dag helt enkelt!

Upp i sadeln

Tisdag. Det är dags för mig att kasta mig upp i sadeln igen, ja det var länge sedan jag gick på spinning sist. Det hela utspelar sig på ett nytt ställe och vi får alla elektroder fastsatta vid oss och hela klassen blir synlig med namn och prestation på en stor filmduk bakom vår instruktör. Jag är näst sämst. Det är bara Lucille som är sämre än mig och instruktören ropar FLERA GÅNGER ”Lucille et Mió – allé ALLÉ”.

Efteråt tröstar jag mig med bad och dubbla kulor glass. Det är jag värd för att jag utsätter mig för detta. Då jag kommit hem sätter på mig ”badbyxorna” som visade sig bli genomskinliga i samband med bad. Nu är de shorts. Vi får anpassa oss helt enkelt tänker jag och bränner av några selfies. Nu känns det bättre. Nästa gång ska jag bli bättre än Frederic som brände mest kalorier under passet. Då får man äta 4 kulor glass.

Måndagens sakta lunk

Jag sover länge idag. Vaknar först vid 07.30 och kokar mig en 4-dubbel espresso. Idag kör vi stranden i två etapper. En från frukost till lunch, en från 16.00 fram till middagen – och undviker på så sätt tiden som solen går hårt åt på en blek hud.

Sopar balkongen, köper en tvättkorg och dammsuger ut lådor i köket – ja så spännande kan livet också te sig på den franska rivieran. Hoppas ni har det livat, vi hörs!