mio

Dan före dan

Qui

Det finns flera höjdpunkter på denna dag och jag försöker att komma ihåg det som ryms under dan. Min skräddarsydda kostym är färdig att hämtas och den sitter som gjuten. Hos skräddaren måste man först väga in sig innan man tar på sig kostymen och här är mycket missnöjd med att jag har gått upp 1 kg sedan kostymen måttades ut. ”Den kommer att sitta mycket bättre då du gått ner det kilot” Själv tycker jag den sitter utmärkt och stolt som en tupp bär jag med den hem.

Vattnet det underbara. Det är kallare än i julas men jag borde kanske tillskriva det ”friskare” Det är inte så att man simmar jättelänge, men ett dopp förlänger livet. Och så fortsätter dagen med stadspromenad, med balkonghäng, med middagsförberedelser, med VIP-inbjudan till vår naturvins-butik innehållandes ostron, med godaste middagen och hångel i soffan. Tack dan för dan för allt detta. Jag bugar och bockar.

mio

Plötsligt händer det/ vårt gamla hus är till salu

Bric-a-brac

Ps: Jag känner inte igen mig någonstans, men det ser väldigt fint ut.

I detta hus har vi och våra tre barn fått växa upp. Typ 350 kvadrat, ja det var nog bara hunden Java som hade koll på vilka som egentligen var hemma. Det var brandgult då vi flyttade in men vi målade snabbt om det olivgrönt med turkosa knutar och fönsterkarmar. Så många minnen från denna oas på Östermalm, ett sådant lugn trots att vi bara befann oss ett stenkast från stan.

Tänk när polisen kom med två piketbussar då vår stora trans-fest med egen dj blev lite för vild. Någon granne hade visst rapporterat att ett mord begåtts. Tänk när den sura granngubben anmälde bygget av vår stora veranda och som han sedan förlorade och det hela blev en tidningsanka.

Aidan hade härbärge på översta våningen och lät kompisar som hade det trassligt att flytta in. Amoranda dekorerade sitt rum med så mycket pynt att hon till slut flyttade in i gästrummet. Armand som fick kompisar och började med musik. Som alkoholdebuterade på väg till en fest men som kräktes och var tvungen att gå hem innan festen ens börjat. Så många minnen.

Nu ska någon annan få flytta in och jag undrar hur många ägare som bott där sedan vi flyttade ut för tolv år sedan…
Lycka tlll!

mio

Inflygningen

La France

I ottan bär det iväg. Hem mot södra Frankrike, hem mot Nice. Det känns alltid så mäktigt då man flyger in över stan, ja tittar man åt ett håll ser man snötäckta bergstoppar och ser man från min vinkel så ser man världens mest turkosa hav som lockar en till sig.

Dagen går sedan åt att fejja undan nytt byggdamm eftersom snickaren vart här och installerat en till garderob. Attans, har de gyllne skåps-dörrknopparna inte kommit ännu? I nästa vecka? Ok. Jag test-trycker på de nyinstallerade dimmer-ljus-knapparna och en frid lägger sig över lägenheten.

Det är långt varmare än jag hade förväntat mig, ja på balkongen är det 20 grader varmt och vi skålar in denna minisemester.

mio

Alléluia

C'est la vie, Qui

Efter jobbet denna onsdag den 1 Mars, är det tänkt att jag ska ta Amoranda till gymet – för att sedan hämta barnbarnen från förskolan och busa tills föräldrarna återvänt. Men. Jag har missat att de åkt för att besöka sin mormor i Skara, samt att jag känner mig lite kropps-decimerad (då 75% av en kunder bär på någon form av förkylning = konsekvenserna av att vi spritat sönder vårt immunförsvar under pandemin?) och avbokar gymet.

Jag går istället hem för att vara med mig själv. Det känns lyxigt på något vis och jag firar det med att käka hårdbröd med smör och ost och lyssnar på min bok (det känns för tidigt att öppna Champagne) Zeb sänder ett kort från sin tidslinje, ja denna bild är på årsdagen från i fjol. Den kan lika gärna varit tagen i morgon, ja då flyger vi dit igen! Halleluja. Eller Alléluia som det stavas på franska.