Tröst

I dag kommer Kicki-Lie in på salongen med en present. Kanske lider hon med mitt rosa ansikte och förärar mig därefter med ”Pink – Den rosa kokboken”. Det har gått från kött-färs-fejja till somnat med kokosolja framför kvartslampa-looken, så det går åt rätt håll.

Min syster Bec skriver tröstande (angående min färd till Göteborg på torsdag) – ”Du är fab på insidan och alla vet ju att det är det som räknas”

Tack Kicki-Lie och Bec. I love you!

Samantha Jones

Nja. Jag kan inte säga att mitt köttfärs-ansikte lugnat ner sig efter min Co2-behandling, men fin blir jag nog. Men när? Man kan dessutom inte sminka över den framkallade hudömsningen utan man får vacker vänta på att bli vacker. Den som väntar på nåt gott…

Zeb hävdar att jag ser ut som Freddie Krueger, medan Åsa P – som Samantha Jones (då hon gjorde syrabehandling) i Sex in the City.
Jag väljer att tro på Åsa P.

Ett ansikte av köttfärs

I födelsedagspresent (så här i efterskott) har jag gett mig själv en hudbehandlig av det grövre slaget. Det gäller att ta till med hårdhanskarna då man blivit gammal. Det hela är en effektiv laserbehandling som kallas Co2 och jag gör den på lördagen efter jobbet för jag ska ha helgen på mig att ”lugna ner mig”.

Det är nu söndag och jag har inte lugnat ner mig det minsta, nej mitt ansikte ser mest ut som köttfärs. Konstigt nog blir inte barnbarnen skrämda då de kommer över på lunch.

Men lugn gott folk, allt är i sin ordning. Då jag i efterhand (smart som jag är) googlar det hela, står det att det tar 5 – 10 dagar innan man är läkt (vilket i sin tur innebär att jag kommer att åka till Göteborg och träffa en massa människor och se ut som jag varit med om en kärnkraftsolycka)

Men men, värre saker har väl hänt och jag inväntar en perfekt hy utan varken solfläcken och skavanker. Håll tummarna.