mio

Återseenden

Bric-a-brac, C'est la vie, Qui

Det är fredag, men inte vilken fredag som helst. Det är en fredag med återseenden. Mary och Dandy som flyttat från stan möter upp på salongen för fix och sedan tar de med sig några vänner och vi går ut och äter på At:s. Förutom att maten är galet god så är sällskapet fantastiskt. Så här i efterhand, ja jag drack för mycket… Men kvällen innehöll ännu ett återseende.

På ett bord invid mig satt ingen mindre än min fysik-fröken från högstadiet. Vi har inte setts sedan dess, men hon är lika tjusig nu som då (Helen Mirren) Jag påminner henne om att då jag gick ut 9:an så bakade jag en siraps-limpa till de lärare jag tyckte allra bäst om, och min fysikfröken fick en sådan. Jag var så dålig i fysik att hon behövde liksom uppmuntran för att hon stod ut med mig. Sen hade jag inga pengar på den tiden att köpa en presen, typ en bukett. Men i mammas skafferi fanns både mjöl och sirap till förfogande för en Mió, i en tid som för länge sedan passerat – men som denna dag gjort sig påmind. Amen.

mio

Big D

Bric-a-brac, C'est la vie

Fasiken. Jag har glömt bort det igen. Glömt bort att börja med vitamin D redan när hösten gjorde sitt intrång. Jag har känt bristen anlända sakta men säkert. Som en lathet som växer och får mig att välja soffan denna torsdag istället för gymet. I morgon är det jag som köper solsken på burk.

mio

Vid min sida

Musique

Sent om sider, och nu menar jag verkligen i sista minuten – så har en ny duettpartner tagit plats vid mitt piano. Jag hade skrivit rätt kluriga stämmor till en låt jag gjort och bara 10 dagar innan inspelning så har alltså Peder tagit över denna låt och satt igång. Det blir både lite franska och det blir högt (men Peder är tenor)

Det är mitt i veckan och vi har tagit oss en lång bit. Håll ut – helgen närmar sig!