Denna onsdag pustar jag ut efter ännu en otrolig dag. Jag har sprungit runt som ett jehu mellan mina kunder, samt kontrollerat våra två elevers kunder. Ingen lunchrast idag heller.
MEN det är blott 3 arbetsdagar kvar nu och jag kan nästan höra ett dragspel välkomna till till sydliga breddgrader. Amen.
PS: Jag körde personbästa i biceps-makapären, ja Oloph fick mig till det. Det blev 10 raska 30 kilos!
A day without laughter
charlie chaplin
is a day wasted
Jag går hemifrån 07:00 och tolv timmar senare så börjar min egen tid. Då har jag gjort bort allt det där som måste göras, ja allt från jobbet till att ta Amoranda till gymet. Att laga mat och plocka ihop.
Nu är det bara jag som gäller och jag tänker ta vara på tiden. Jag sätter på mig min Led-mask som i sig är väldigt obekväm. Men det här med att ligga helt stilla i 10 minuter gör ändå att kroppen slappnar av. Idag adderar jag spikmattan under dessa minuter och kroppen känns med ens piggare. Fyra arbetsdagar kvar till semestern…
Idag tillagar jag en oklassisk kåldolme. Man börjar med att varsamt skära ur en bit av stammen på vitkålshuvudet. Sedan kokar man ”bollen” och skalar försiktigt bort lager på lager av kålen, allt eftersom de lossnar.
Jag steker en blandfärs med lök, vitlök, lite ingefära och svamp. Kryddar sedan på köttfärsen med asiatsk vibb. Koriander, chili, stjärnanis, soja, salt och peppar. Sedan viker jag in köttfärsen i vitkålsbladen och förseglar med en tandpetare. Till sist in i ugnen på 200 grader tills det fått lite färg. Jag serverar med lingonsylt även om vi rört oss lite i asien. Men är rätten oklassisk så är den!
Last week before the holiday:
the coffee tastes stronger,
the days feel longer,
and every little bell
of anticipation
jingles just a bit louder
Det är söndag i sagans land, ja vi är ju i min förtrollade barndomsby Tallberg. Här sover man djupt som i en kista. Inte ett ljud, ja det är knäpptyst så här i den mörkaste av tider. 6 timmars sömn förvandlas på ett magiskt sätt till 12.
08:00 vankas starkt kaffe och smörgås och mammas nya kille Seth (som är same) berättar om världens minsta ren – Svalbardsrenen. Sedan blir det frisersalong. Ja både mor och Seth får en ny jul-look och alla tindrar.
Sedan BASTU! Vet ni att ALLA (Utom Aidan och Emme) kastade sig ut i snön. Tjohoo. Jag är så stolt och glad över att få göra detta.
Jag ringer Armand (yngste sonen som bor i Norge) och han längtar redan efter nästa jul då han ska vara med oss och delta i det stora snöbadet. Jag längtar också…
