Tidigt på morgon skjutsar Zeb mig till flygplatsen. Denna helg är nämligen bror-och-syster-helg i Göteborg. Vad ska vi göra? Lillasyster Becs dotter Blanche fyller 15 år och det firas på alla håll och kanter. Min present är ”den ambulerande frisören” och jag gör en snygg balayage på henne (och lillasyster Lavendela får även hon slingor) Becs flicvän Ginger kommer sedan över och jag bjuder på hämtmats-middag och vi tar ikapp.
I morgon fortsätter äventyret. Let´s go!
Even slow growth
is growth
Håller jag på att bli förkyld? Så här blir jag alltid innan jag ska resa någonstans – ja jag oroar mig för att bli sjuk. Är det just detta som kallas ”resfeber”?
Ingen varm panna iallafall men raspig i rösten. Jag trycker i mig mängder av naturläkemedel och hade nog gått ner på systemet och köpt mig gin för att gurgla med, om jag inte var så röd i ansiktet. Jag är mindre röd vill jag tillägga och i morgon har jag fått tillåtelse att pudra över laser-efterdyningarna. Halleluja.
Why is
Wednesday
spelled like this?”
I dag kommer Kicki-Lie in på salongen med en present. Kanske lider hon med mitt rosa ansikte och förärar mig därefter med ”Pink – Den rosa kokboken”. Det har gått från kött-färs-fejja till somnat med kokosolja framför kvartslampa-looken, så det går åt rätt håll.
Min syster Bec skriver tröstande (angående min färd till Göteborg på torsdag) – ”Du är fab på insidan och alla vet ju att det är det som räknas”
Tack Kicki-Lie och Bec. I love you!
Beauty
ovid
is a
fragile
gift
Nja. Jag kan inte säga att mitt köttfärs-ansikte lugnat ner sig efter min Co2-behandling, men fin blir jag nog. Men när? Man kan dessutom inte sminka över den framkallade hudömsningen utan man får vacker vänta på att bli vacker. Den som väntar på nåt gott…
Zeb hävdar att jag ser ut som Freddie Krueger, medan Åsa P – som Samantha Jones (då hon gjorde syrabehandling) i Sex in the City.
Jag väljer att tro på Åsa P.
