Ibland ska man ge sig själv en klapp på axeln och idag är en sådan dag. Har sedan hemkomst vart spik nykter, tränat 4 pass, skippat kvälls-fike-chips samt ätit balanserade och måttliga portioner. Jag gör nu en paus så ni hinner applådera.
Snart är de ”det lilla extra” som mina två Amerika-veckorna adderat spårlöst borta och jag är åter på banan. PS: Kom ihåg att det är det regelbundna livet som ger resultat. Amen.
Det börjar med att Zeb bakar bullar, vilket jag höjer på ögonbrynen över. Bulla? Ja, svarar han – vanliga människor bakar bullar. Hm, själv ser jag mig inte som en bullbakare – men man ska aldrig säga aldrig.
– Jag kanske borde baka matbröd? ”Ja men gör det” får jag till svar – och jag tittar efter vad vi har för mjölsorter. Vi har många olika slag och ingen av oss kommer ihåg att vi köpt dessa. Då jag tittar närmre på bäst-före-datumet så ser jag att de flest gått ut runt 2013!! Kvällen blir en utrensnings-kväll istället för brödbak och detta var vad jag hittade som gått ut!
PS: Jag passar på att ge er ett nytt tips för er matlagning. ”Crispy Chilli in Oil” till att strössla över din fisk, addera till din omelett eller i smyg äta direkt ur burk.
Min känslan att Kaliforniens gyllne ljus skulle ha förlorats, utbytts till en sorts triumf-promenad denna morgon. Jojo Norrbotten kan också. Kanske inte gyllene, men orangea och rosa toner liksom brinner på himlen denna måndag morgon. Jag gör mitt bästa för att återta mitt så kallade normala liv (aka ”vardagslunken”) vilket i princip är promenad, jobb, gym, äta & sova (samt inte dricka alkohol på vardagar) Veckan har bara börjat – nu kör vi!
Och som i ett trollslag så slängs man in i ett annan land (denna gång sitt eget) en ny tid (nio timmars skillnad) och ett annat klimat. Här hemma så rör vi oss i sluttampen av hösten, ja jag kan nästan höra frosten stampa i tamburen.
Flygresan gick bra, om ni undrar och denna söndag gör vi allt för att hålla oss vakna. Jag går på gym med Amoranda medan Zeb storstädar, jag klippar sonen Aidian och leker med barnbarnen, medan Zeb hänger med lite vänner. Chaka-L bjuder på eftermiddags-kaffe och jag kämpar för att hålla mig vaken.
I morgon börjar arbetet åter hos Luleås bästa frisörer – Sax & Maskin och jag hoppas vara helt i synk inom kort. Ja man får ändå en liten rese-rutin på att komma i ordning relativt snabbt. Må gott mina vänner, vi ses i vardagen.
Halloween närmar sig och Zeb avslutar dagen med att berätta spökhistorier för barnen. Det är en fasansfull historia om hans faster som är på väg att få benet kapat av ett spöke och jag är gömd under sägen för att dyka upp som yx-spöket. Tyvärr så fattar jag inte då jag ska göra entré och hoppar upp innan spökhistorien är slut, men barnen är djupt tacksamma över stämnings-avbrottet.
Som terapi får sedan barnen i sin tur hitta på spökhistorier för att skrämma oss.
Lätt bedagad vaknar jag upp till denna söndag, ja Brunos starka drinkar har satt sina spår. Det finns dock inte något bättre för bakfyllan än ett svalkande bad, så jag och Zeb följer med Daniel och Henri ner till Daniels föräldrars beachhus för ett dopp i Stilla svala Havet.
Innan lunch, på gymet – så hinner jag mer ytterligare ett kall-bad, ja de har ett rostfritt badkar som de kylt ner till isvaks-temperatur. Allt som gjorde mig sliten är som bortblåst och jag är redo för kvällens middag. Ja ikväll så lagar Zeb lasagne.
Det är tänkt att jag och Amoranda ska träna denna eftermiddag MEN barnbarnen behöver assistans och vi susar istället dit till undsättning. En intressant sak som händer är att en flicka på förskolan direkt går och tar Amorandas hand och vandrar iväg med henne. Det visar sig att den flickan också är autistisk. Kanske kände hon igen sig i Amoranda?
Nu har jag inte tid att skriva mer, utan nu ska här lagas mat och gå ner i varv. Det är tre dagar till min semester-etapp 3.
Under arbetet med ”Mon ami Mió – Duets” har jag haft förmånen att jobba med så många fantastiska och dynamiska artister. En av dessa är Karin Paulin som vanligtvis jobbar i Norrbottens-teaterns fasta ensemble och gör många otroliga sång och skådespelar insatser.
Förutom att sjunga sin egen ”I sing of love” (i showen på Norrbottensteatern) så rycker hon här in och kör ”Forever here to stay” då sångerskan Gunilla Franklin (som sjunger den på albumet) ”fått förhinder”. Tack Karin, DU är ett proffs-de-luxe!
Jag kommer snart att sätta mig ner och låta alla applåder och showens beröm sjunka in i min kropp. Jag kommer att göra små anteckningar över vad jag ska tänka på till en annan gång. Att jobba med proffs är dock något som lärt mig så mycket och jag kommer att bevara detta i mig inför kommande projekt #lessonlearned
Perkele. Det där vaccinet jag tog i går har verkligen satt sprätt på kroppen. Öm arm som inte går att lyfta + bultande panna samt kalla och varma vallningar som slår över kroppen. Perkele (man får svära på utländska)
Munter blir jag dock på Pow-wow-Pam från Canada sänder denna bild och jag får skriva till henne och fråga om det är jag eller min syster Bec. Det är jag, fast för länge sedan. Min insta-omröstning gissar rätt bra ändå.
Längtan efter lillasyster tar vid och abstinensen botas med att jag tittar på hennes stepp-inslag under showen ”Mon ami Mió – Duets”. Jag tror det här är andra stora projektet vi gör hop, ja ni har väl sett videon till ”Garbotized” (som spelas som aldrig förr, just nu) Nu blir det stepp!
Jag får fler gråa hår idag. Ja jag jobbar kort dag och går hem redan vid 14.00-tiden för att träna på mina repliker till helgens show. MEN för första gången så blandas allt ihop, ja jag glömmer både text och ordning och inte blir det bättre då jag försöker ta det från början.
Kanske är jag bara lite trött och behöver vila, men jag misstänker att sömnen först kommer i nästa vecka. Sänd virtuell styrka till mig, sänd mig en extra hårddisk minne och ett glatt humör. Amen.
