En tupplur i södern

Jul och nyårsfirandet är över och jag gör en kraftansträngning att återgå till en sorts vardag, även om min sydfranska semester fortfarande pågår.

Jag återbesöker mitt gym här i Nice och sätter sprätt på kroppen, vi försöker sång-träna min och syster Becs duett till föreställningen – fast nätet laggar. Sedan är jag trött och vi tar en promenad ner till stranden där jag somnar på tre sekunder. Är det vågorna som gör det? Eller är det stenarnas rassel där de tack vare vågorna vaggas fram och tillbaka

Ikväll vankas en ny restaurang som jag fått tips om och jag har lovat mig själv att prova på åtminstone ett nytt ställe varje gång jag är här nere. Jag hör att det är snö i både Göteborg och Stavanger, men här lyser solen och jag tror minsann jag har bränt nästippen idag.

I love Nice & ett fuckface

Många tänker att Nice är en sommarstad och att juli och augusti är höjdpunkterna. Det är helt fel. Dessa sommar-månader är bara till för de som gillar hetta och dessutom får man då dela stränder och restauranger med italienarna. Höst, vinter, vår är utmärkta månader att besöka denna vackra stad, men kanske är november och februari lite grå och regniga…

Idag är första dagen på 2025 och glada traskar vi ner till stranden för ett dopp. På stranden kastar en pojke upp en sten i luften. Han har inte räknat ut att stenen sedan ska vända åter och slå ner i sin systers huvud. Skriket kommer och av mamman får han en utskällning och pappan luggar honom allt vad han kan och skriker ”fuckface” till honom. Alla på stranden ser lugnt på det som händer men vi svenskar har haft förbud mot barnaga rätt länge medan Frankrike först fick det 2019. Familjen är amerikansk och jag vet att fysisk bestraffning är tillåten i hela USA och att de nog inte tycker det är konstigt alls. Men det kliar i fingrarna att lugga pappan allt vad jag kan och oss emellan var det han som såg ut som ett ”fuckface”.

Att driva ut det onda

Ibland blir man extra rastlös efter en fest. Det liksom pirrar i kroppen och man vill driva ut det onda som finns kvar av alkoholen ur sin kropp. Då kommer ett ”Bygg & bränn-pass” lägligt och 09.30 så sätter vi igång.

Nu är klockan 16:05 och träningsvärken har redan kickat in. Zebs ben har blivit till styltor och min rumpa ömmar så jag har en kudde under mig då jag ska sitta ner. Voj voj.

Det är sista kvällen i Luleå innan vår försenade julsemester kickar in. Jag firar genom att svepa om mig med en yllefilt och ockupera soffan. Amen

Så här i efterhand

Det har bara gått två dagar sedan julafton i Tallberg men än lever minnet kvar av kära mor som var så tacksam att vi stannade hos henne under denna helg (vi sov i mitt pojkrum)
Än lever minnet av en förvirrad stora-syster, av Traktor-Görans jakthistoria (då han sköt två älgar samtidigt) om bastubad och snödopp tillsammans med Zeb och Musse. Tack!

Jag försöker också anamma att mor närmar sig 90 och att det då är fullkomligt normalt att glömma lite saker av och till. Att det då är helt naturligt att bygga hela kapitel av händelser som tillsynes bara är några ihopbundna ord.
I love you Sibylle!

God jul från Tallberg

Det är julen 2024 och jag, Zeb beger oss till Tallberg och till min kära mor Sibylle. Med oss har vi Zebs bonusbarn Musse, men Aidan är i Skara, Armand i Stavanger och Amoranda i Piteå. Vad har då Tallberg att bjuda på denna högtid förutom snö från Narnia, tystnad från himmelen och mat, mat, mat? Tja, jag valde min höjdpunkt då jag fick skotta taket på garaget och min moders vävstuge-ateljé, för vädret var extraordinärt bra! Som barn var jag ytterst tveksam till utomhusaktivitet och valde heller en eftermiddag i fars målarateljé med penslar och kritor – men så här som vuxen så skapar jag så mycket i min vardag att fysiskt kroppsarbete känns som en bonus-vederkvickelse.

Bastubad följs av naken-snö-bad. Middagar följs av desserter. Vi har fått Bingo-kuponger av någon och blir sittandes framför teven för att följa dess utgång (jag gör det aldrig igen!) Jag vinner 100:- men jag förlorar en bit av min själ då Lotta Engberg SPRINGER omkring bland diverse vinst-hjul och allehanda vinst-maskiner. Det känns som Las Vegas (vilket är min favorit-hat-stad = Sodom & Gomorra) men jag biter ihop för att det är jul och man bör vara till lags.

Hoppas ni haft en underbar jul mina läsare!

Bot & bättring

Det känns i hela kroppen att det är juletider. På vilket sätt undrar ni? JO för att alla försäljare sänder med kak-askar i sina leveranser som vi trycker i oss för att de ska ta slut någon gång. Svullen blir man. Sen kommer kvällen och då väntar en middag någonstans. Denna vecka 3 MIDDAGAR, och jag svär DE TVINGAR I MIG VIN. Men ”ont” måste med gott fördrivas och idag sker bot och bättring genom ett besök på Inpuls. Nu kör vi!

PS: Min Frankrikelängtan tornar upp. Det är 14 dagar kvar nu.

En lurig vinter

Och så vips är vintern här i detta luriga årtal 2024. Ena dan barmark, andra dagen snö och svinkallt och så börjar det om…

Men en lurig vinter hindrar inte att vi närmar oss jul, en lurig vinter hindrar oss inte från att tända ljus. Idag: En lurig vinter kanske på sin höjd får oss att ta på oss täckbyxorna fast det i slutändan visar sig att vi inte alls behöver.

Men så är livet. Man vet inte exakt hur det ska rulla, nej det är mer hur skickliga vi är på att rulla med som är det viktiga.

Det är måndag. Vi har hela veckan på oss att hänga med.

Den obeströdda kudden

Ibland när man har mycket att tänka på och när ens kudde inte är beströdd med stjärnstoft – kan det hända att man vakna på tok för tidigt. Man vrider och vänder på sig tills man inser att adrenalinet rusar och att det bara är att gå upp och ta i med hårdhandskarna.

Ett löpband lättar på stressen och jag springer en halvtimme innan jag fortsätter med bänkpressen. Konstigt, det är inte bra jag som är på gymet denna tid, nej några till är det allt som jobbar på. Undra om de också har svårt att somna om eller vad som fört dom hit i ottan?

Efter jobbet så är det dags att skriva stämmorna för min och Becs låt ”Two peas in a pod” Jag vet inte om det min tidiga morgon som omkullkastat mig men jag byter plats på stämmorna och helt plötsligt blir det Bec som ska brodera ut refrängen med omkring-rusande toner.

PS: Jag hoppas jag får sova länge i natt…