Det är vår och dan före årets rödaste dag. Efter jobbet så fyller jag på med bubbel från Systembolaget och iakttager då ett vårtecken – nämligen 2020 års för-trupp av A-lag.
Det är en ny skara som möter upp där vid cykelstället och de skålar med ölburkarna och en tandlös yngling skiner som solen.
Då jag var ung så minns jag det som om A-laget alltid var en och samma hord. Det var knubbige Porren (som enligt rykten fortfarande bodde hemma hos sin mamma på Tuna) och Urban med träbenet och hans bröder. Sedan en storväxt rödbrusig viking i hockey-frilla (som av och till fick enorma vredesutbrott) – ja dessa minns jag, kanske var de fler…
Samlingsplatsen för dem var gula paviljongen och jag minns att jag gick stora omvägar förbi den då jag stigit av buss 9 från Gammelstad och var på väg till Pingstkyrkans ungdomssamlingar.
En dag så blev det bara så att Urban med träbenet kom att prata med mig. Han berättade då chockartat att A-laget var rädda för MIG, ja han visste inte riktigt varför men de brukade hålla sig ifrån mig sa han. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera denna upplysning, men jag slutade undvika dem i alla fall. Porren var den som dog först…
Och då jag cyklar iväg med min flaska bubbel så tänker jag lite på gänget utanför systemet och på den tandlöse ynglingen. Kanske tänker jag mest på hans föräldrar och på hur denna dryck kan föra så mycket elände och samtidigt så mycket glädje med sig…
