En förödande kaka

Jag har tagit träningsfritt några dagar då kroppen inte är helt hundra, jag jag misstänker att jag fått en släng av Zebs förkylning. Så efter jobbet vill jag istället unna mig något gott som tröst, nämligen en sån där cookie som är rund och kan vara av kola (vilket jag väljer) eller chokladkaraktär.
I ren åtrå till kakan så glömmer jag bort att först trycka i mig en laktostablett och här vankar jag nu efterklok, av och an med en uppsvullen mage och tycker synd om mig.

Det är bara tisdag, allt kan bara bli bättre

Livet som troll

Lördagen är lika gassande som fredagen och vi åker in till Stavangers vackra centrum där kullerstenar leder oss fram mellan vackra vita trähus. Där hittar vi även en spännande lekplast som håller oss sysselsatta denna förmiddag.

Då vi kommit hem så har rollen som ”troll” tagit på krafterna. Ja jag har jagat barnbarnen runt mellan attraktionerna och hotat att gnaga på dem. Jag tar mig en liten tupplur och vaknar otippat upp två timmar senare. Världens längsta power-nap – ja detta är livet för ett troll.

Jag klipper sonen Armand (i morgon ska resten av familjen friseras) och lagar middag till dem. Ja det gäller att skämma bort dem maximalt då vi är här så sällan. Leve Norge!

En tisdag i norr

Det går rykten om att sommaren är på väg att göra ett kort återtåg. Kanske stämmer det för då jag går runt fjärden vid 06:30, får jag knyta jackan runt midjan. På jobbet är det fullpackat men jag hinner med både gym och middag innan jag placerar mig i soffan. Frågan är om jag kommer att somna ELLER om jag ska ta mig an Emelie in Paris säsong 3?

En fotografering

Jag har riggat för denna fotosession, ja det ska bli albumomslag och föreställningsreklam för nästa show. Vår hovfotograf Peder anländer.

Men svårigheterna är många. Rosen-ringen jag vävt ihop är otymplig och blir inte så symmetrisk som jag tänkte den. Jag måste hålla ut armarna för att hålla den uppe och det är svårt att tänkta på både mimik och muskulatur samtidigt. Kanske är jag bara självkritisk, kanske blir bilderna bra.

Det var tänkt att jag skulle se ”neutral” ut men då jag tjuvkikar på bilderna så tycker jag att ”neutral” i mitt ansikte även kan se ut som ”sur”. Bu. Eller, så blir det bra ändå. Jag väntar bävande.

Som det kan va…

21:30

Det är inte första gången som Zeb tar kort på mig då vi ser på teve.

Som försvar ska tilläggas att jag bara fick fyra timmars sömn igår-natt, men ändå…

Jag närmar mig mor och fars rytm då jag glatt studsar ur sängen vid fem-snåret, då ingen är vaken, då ingen stör mig, då ingen utom jag bestämmer vad jag ska företa mig.

Men det har ett pris.

Jag har svårt att följa med i serier.

Ibland så har serie-karaktäer dött utan att jag ”lagt märke till det” men jag antar att det är ett pris som jag får betala för att vara en morgonfågel. Sov gott! Ps: Förlåt mina dubbelhakor/ dubbelkinder…

Det drar ihop sig (mot höst + håret)

Det drar ihop sig. Alla vet det. Jag vet det där jag går runt sjön numera i munkjacka. Alla vet det även de gul-svedda träden, sålunda fåglarna. Med lätt nervösa vingetag flaxar de runt i okoreograferade rörelser och jag har ingen aning vad de håller på med. Äter de upp sig innan avfärd? Peppar de varandra och den förste som beger sig söderöver följs sedan av de andra? Vart ska de? Nordafrika? Så långt. På jobbet blir det idag b.la en permanent! Tänk så kul att kunna förändra ett hårs struktur. Det blir liksom mer hår, mer ombonat och så fint. Yvonne du är en supermodell! PS: Visst följer ni vår salong Sax & Maskin på Instagram och Facebook?

Livet som hemmaman

Jag har tagit ledigt denna måndag för att jobba med mitt manus till den kommande föreställningen. Det går så där… Jag gör först frukost och tänker just sätta mig vid datorn då jag ser att solen skiner och tänker ”jag börjar med en promenad” Efter promenaden sätter jag mig vid datorn bara för att komma på att om jag går till gymet först så passar det bättre ihop med lunchen. Det blir biceps och triceps och sedan lunch. Av lunchen blir jag sedan så trött att jag unnar mig själv en liten powernap. Jag sätter inget alarm och sedan vaknar jag upp två timmar senare bara för att komma på att jag måste börja med middagen. Är det så här hemmafruar haft det i alla år?
Sänd mig styrkekramar

Förändringar

Vi förändras lite varje dag. Lite bättre blir vi allt och samtidigt är det något som blir sämre. Mina vader har på något sätt ”delat” sig (Gud vet hur och varför) och blivit som rejäla masurknölar. Jag tror det räknas som plus för att jag blivit starkare men säker är jag inte.

Mitt tålamod för idioter har samtidig blivit sämre och eftersom naturen gett mig världens sämsta pokerface och nu även en mun som inte kan sansa sig, så måste jag se till att räkna 1,2,3 innan jag tar till orda. Jag tror att det här räknas som något dåligt, men säker är jag inte.

Mitt hår verkar tjockna även om Zeb säger att det är lika tunt som förut och mitt minne verkar bli sämre (fast jag vill flika in att jag kommer jag ihåg vart jag lagt nycklarna) Vi förändras lite varje dag och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag tänker ändå ”bra”, men säker är jag inte…

En däng av höst

Det är på min färd runt sjön jag ser det. Jag ser att hösten helt obemärkt färglagt björkallén som går mellan vår lägenhet och salongen. Jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen, men jag bestämmer mig för ”glad” för varför sura för något man inte kan påverka.

Jag såg 30 minuter på en SJUKT DÅLIG FILM igår och jag vill bara passa på att varna för ”Boys Kill World”. JA – Bill Skarsgård är sjukt rippad, ja jag tappar hakan MEN det räcker inte för att rädda denna sjukt dåliga rulle. Vill ni se action så hyr ”Monkey Man” på Sf-anytime istället.

PS: Njut av hösten ni som fått en däng av den!

En daglig dos av drama & frid

I går då jag steg upp (i ottan) tog jag på mig mina gula skurhandskar och gav mig ut i kamp om renlighet. Badrummets vattenlås skulle skuras och rengöras och med hjälp av en lång flaskborste kom jag även åt att skura själva röret mellan dusch och tvättmaskin. Det som satt fast där kan närmast liknas vid en mörkbrun sörja men rent blev det! Brunnslocket fick sig även ett skönhetsbad i klorin. Sedan vidare mot handfat, där flaskborsten även där utgjorde underverk. Väggarna i badrummet fick sig även en omgång med rengöringsmedel/ klorin/ tvättsvamp, toastolen likaså. Till sist alla hyllplan. Sedan frid.

Idag då jag steg upp så ville denna nyväckta hygien-trollkar fortsätta där han slutade och FÖNSTEN var det jag fastnade för. De var fulla med något frökapsle-likt som satt klistrat på utsidan. Då är det tur att fönstren är nya och det bara är att snurra runt dem. MEN, när fönster nr två skulle rengöras så gick något sönder i själva listen där fönstret ska löpa. Så här sitter fönstret nu fast (se bild) och går inte att röra varken fram eller tillbaka. DRAMA. Hur lätt tror ni det är att hitta en hantverkare på en söndag? Det regnar in lite på parkettgolv och fortsätter det så här måste jag tejpa upp en soppåse som skydd.

Varje dag bär på sin dos av drama, men tackochlov också med sin dos av frid. Amen.