Luleåborna säger att det fortfarande är sommar, men misstänksamt blickar jag upp mot de stora björkarna. Hm. Jag är liksom helt säker på att bladen tidigare vart ärt-gröna, men har jag inte blivit färgblind så skimrar träden nu i ockra.
Har ni sett Svt-plays serie ”Malpractice”? Om inte gör det nu!
Idag kör Norrbottensteatern igång en pr-kampanj för höstens föreställningar och jag blir glad när lilla jag dyker upp ( i pappas Norrbottensdräkt) i fb-flöden. Ännu gladare blir jag så klart när jag ser hur många biljetter som är sålda och jättenervös blir jag såklart då jag tänker på allt som ännu är ogjort. Men men – en dag i taget.
PS: Har ni hunnit med de nya säsongerna av Netflixs ”Heartstopper” & Disney + ”The Bear”.
Så här blir det rätt ofta: att då jag tagit en paus från gymet – så blir det svårt att återvända. Men idag gaskar jag upp mig och går med stampande och smått sura steg iväg dit, bara för att på hemvägen förvandlas till något bättre och istället göra hoppsa-steg av glädje.
Zeb har lagat god middag åt mig då jag kommit hem och i kväll blir det en skön soffa som väntar. PS: Jag hade hoppats på M. Night Shyamalans nya film ”Knock at the cabin” MEN återigen misslyckas han. Det är nåt med själva kontentan av filmen som inte knyts ihop på rätt sätt, nej jag borde ha fått vara med och skriva om slutet (jag har redan två slut som är så mycket bättre)
Men jag måste ändå ge honom applåder för ”Sjätte sinnet” och ”Unbreakable” ja dessa två filmer har liksom stannat kvar. Vilka av hans filmer gillar ni bäst?
Fredagen är här och efter gymet så blandar jag oss en drink för att fira. Det blir en passionsfrukt GT och jag byter bara ut en isbit mot en frusen passionsfrukts-kub från Coop. Fattigmans-fest kanhända, men lika gott ändå.
Ikväll tipsar jag om två våldsfilmer som har den gemensamma nämnaren att det rör sig om stridslystna mammor. Själv tycker jag att kronan på alla våldsamma mamma-filmer är ”Long Kiss Godknight” med Geena Davis och den har jag sett mer än tio gånger. Trevlig helg.
Jag är tillbaka på jobbet och det känns kul att vara i verkligheten. Inga 20-rätters-måltider, inga varma och kalla källor, inga systrar eller äventyr – nej nu är vardagen här.
Men det bästa med vardagarna är att de är fantastiska och att man kan disponera energi så att de räcker till för allt möjligt. I kväll längtar jag t.ex till soffan och den nya serien som jag älskar på C-more:
Urtrött så tänker jag ikväll bestiga soffan och slö-se på något bra tillsammans med ett glas rött. MEN så kommer jag på att jag skulle hämta Chaka-L från flyget ikväll OCH att jag ska köra min svärdotter till flygplatsen i morgon 04:45. Nå ja. Tur man är ung. OM ni liksom jag ämnar att se någon ny serie så rekommenderar jag följande:
Det vilar en sort för-vårs-spänning i luften och på salongen är det som om de allra allra första ”blommorna” sticker upp ur snön. Snödroppe och Vintergäck är de mest kända blomster-arterna att dyka upp – men på salongen heter hon Jossie. Min permanent-fingerfärdighet sitter kvar sedan frisörskolan och som i ett trollslag breder lockarna ut sig.
Jossie och jag går långt tillbaka och har många saker gemensamt. En av dem är – zombies!!! Ni har väl alla sett den förträffliga filmen 28 dagar senare? Se trailern här! Men så händer det, en ny ovanlig zombie film dyker upp vid namn ”The Last of Us” och tar mig med storm. Hbo släpper ett avsnitt i veckan och tredje avsnittet har just visats. Det är liksom ett fristående avsnitt mitt i serien och det griper mig med ett järngrepp. Jag hade kunnat se detta avsnitt enbart på bio, ja det är så kraftfullt och jag gråter rätt mycket. Mycket nöje!
En mycket lyckad bild på mig va? Hm. Jobb, gym och sedan: hemmaspa. Ja varför gör man det här så sällan, det går ju ganska fort. Bastu (på gymet) rakning, peeling och en ansiktsmask. Vips känner man sig minst 2 veckor yngre och även redo att gå på middag hos Chaka-L.
PS: Ni har väl sett Fauda på Netflix? Nu har fjärde säsongen släppts och detta är en serie som är galet bra! Börja från början…
Jag tar små trevande svenska steg till att återvända till det Luleå som var och är mitt. Vi storstädar, jag far om salongen och betalar räkningar. Jag går på gym och kryper på eftermiddagen ner i soffan för att njuta av en helg innan allt börjar om på riktigt.
I soffan ser jag den konstigaste serie jag sett på länge, nämligen ”Copenhagen Cowboy”. Tänk dig att Lynch, Trier och Roy Andersson gjort ett mästerverk ihop som de flesta kommer att hata MEN några (moi) sitter som fastklistrad.
Förtrollningen bryts då en middagsbjudning anländer och hemma hos Kristo och Malou så vankas det pasta och vänskap de-luxe. Helt plötsligt så är jag hemma på riktigt.