När Djävulen anlände

Det kommer alltid som en chock då man blir varse om att Djävulen har tagit ens hus i besittning. Ja Satan själv sitter nu på skorstenen och skriker dagarna i ända och gör störtdykningar mot alla förbipasserande. Givetvis har den ynglat av sig och bygger som vilken maktgalen gestalt som helst (Putin, Elon Musk) upp en armé av vettlösa vålnader.
På gården skuttar mås-barnen i stora mörkgrå, äckliga kroppar och tack vare sitt låga IQ har de inte lärt sig flyga ännu. Aldrig har man då sett en svala, trast eller domherre som hoppar omkring jämfota i väntan på att få luft under vingarna.

Förra året hade vi en incident i grannhuset, då 2021 års ormyngels-mås-kull (vi är ansatta) badade i vattenpölarna på gården (efter ett skyfall) Intet ont anande så klev arma fru Pettersson i en bad-pöl och gick sedan in i sin lägenhet. Från stackars fru Pettersons skor kröp sedan något värre än vägglöss fram, en sorts mås-lus som förökade sig och gjorde att HELA LÄGENHETEN var tvungen att saneras samt att alla textiler (inkl. soffan som just var inköpt) fick brännas.

Så vad gör vi nu? Miljökontoret vägrade i fjol att skjuta av Beelzebub & Co, vilket gör att man nu förskräckt tar fram både Bibel, vitlök och krucifix och förvarar under kudden.

Får man själv klubba ihjäl en måsunge eller är det djurmisshandel? Får man skjuta måsföräldrarna med luftgevär eller är det dumt då vi bor i tätbebyggt område? Kan man fånga dem i sopsäckar med luft-hål och köra dem ut i skärgården DÄR DE HÖR HEMMA. Vad gör de i stan? Har fisken tagit slut eller?

Tacksam för svar. Med vänlig hälsning från en orolig själ.

Två olyckskorpar i tokvärme

Det finns olika sorters power-couples och jag har alltid sett oss som ett sådant. Men nu är vi mer som en tragikomisk visa ”Den ene ack så halt, den andre ack så blind” och kläder har vi knappt några – för det är så varmt.

Folk hajar till då de ser mitt öga (Är jag utsatt för våld i nära relation? Är jag en tokigt slagskämpe som kan kasta mig över vem som helst?) och Zeb väcker uppmärksamhet där han hoppar runt.

Vi har bestämt att vi inte visar oss samtidigt ute på stan innan jag får ta av mitt ögon-bandage. Det blir liksom för mycket för folk (eller tänker de att vii ha träffats på en dejting-app för olyckskorpar?)

Jag har tidigare skrivit ”var noga med vart dina steg leder” nu adderar jag ”skydda din syn”.

Dagens ord och tanke går till de som försvann och de som blev kvar efter nattens skjutning i gaybaren ”London Pub” i Oslo under det pågående Pride-firandet.
Ibland får jag frågan om HBTQ-rörelsen MÅSTE pratar om sin sexuella orientering hela tiden och uppenbarligen så behöver vi ju det, då det fortfarande finns människor som inte tycker att vi borde få finnas. Två döda, minst fjorton skjutna och en hel rörelse skakar av förtvivlan.