Kategori: Qui
En typ specialdag
Ännu en specialdag. Eller ska jag sluta tänka på mina dagar som specialdagar då alla liksom är just det? Hur som helst så jobbar jag bara fram till 13.00 för att därefter uppsöka frid och ro för min musik.
Idag så skrivs text nr 6 för det kommande albumet och orden liksom flödar fram. Jag blir lite orolig att jag ska ha färdats fram för fort och skriver ett oroligt brev till Bibblo-Agneta (följ henne och ta del av hennes boktips) för korrektur. Hon svarar ”Det är ju redan helt perfekt! Riktigt fint” Phu!
Som i ett trollslag
Av misstag råkar Zeb slå sönder min turkosa favorit-vas och förutom att jag blir ledsen så skär han sig djupt i handen. Tänk om jag mist både min vas och man på samma dag? När något sånt här händer så är det bra att han en vän som är antikvitets-letare och som i ett trollslag så får jag tillbaka exakt den vas jag förlorat (den till höger) men inte bara det, den visar sig ha en partner som jag också får. Se så fint! Tack Nathan för detta, så glad!
Korv, konst & kreativitet
Eftersom det inte blev någon barnbarns-eufori igår så tar vi ikapp idag. Ja vi blir bjudna på korv-grillning i förorten och vi kisar i solljus och njuter av familjen.
Vincento vill sedan visa oss en portfolio av sina teckningar och jag blir så betagen av hans verk. Helt plötsligt så är jag tillbaka i pappas ateljé och vi målar ihop. Han berömmer mig så mycket för mina former och färger och jag växer av allt beröm. Nu är det min tur att strö eloger och jag hoppas att han tar till sig dessa applåder och förstår att han hör hemma vid sina pennor.
Efter korvfrossan och konstutställningen så är det min tur att skapa och jag åker till min studio för att färdigställa låt nummer fyra från nästa projekt som nu bytt namn och heter ”I dur & moll längs Vitåälven”.
Nu som då
Idag är det tänkt att barnbarnen ska sova över, men plötsligt blir de sjuka och där står vi med barn-teaters-biljetter och ser frågande ut. Vi donerar biljetterna till en barnfamilj och styr om och det blir middag för Zebs bror, hans flickvän och vår dotter Amoranda istället. Ibland känns det som ljusår sedan (till höger i bilden) då våra egna barn bodde hemma och man styrde upp allt från väckning, frukost, ivägskickning till skola, läxläsning och nattning – och ibland känns det som ingen tid alls har flytt. Nej vi kör nästan på i nästan samma anda nu som då, det är bara de vi sköter om som växlar. PS: I love it!
Vår-dekorationer & en Mió-afton
Vi närmar oss nollsträcket och solens strålar har börjat värma nu. Detta är vår för oss i Norrbotten och vi njuter och allt är så vitt och fint (ja, man bör ha solglasögon på)
På salongen så plockar vi ner vinter-dekoration på väggen utanför och det blir dags att skapa en vår-igare känsla. Jag plockar lite björkris och botaniserar i källaren efter tillbehör. Magnolia och videkissar = perfekt!
Efter jobbet har jag en Mió-afton. Zeb är borta med en kompis och badar isvak och jag ska färdigställa denna blogg och sedan renskriva noterna för låten ”Efter slingrande vägar”. Wish me luck!
Två viktiga saker att tänka på vid en fotografering.
1: Kontrollera var du fäster din blick.
De flesta måttar fel och möter sen inte åskådaren på bilden.
2: Ljus, ljus, ljus! Snurra runt och observera
när ljuset blir din vän.