Sax & Maskin går på lokal

salongen (Luleås bästa frisörer) så sjuder det på som bara den, ja fredagar har alltid sin egen speciella känsla. Idag var det tänkt att vi skulle gå på Norrbottensteatern med jobbet, som en julfest – men eftersom Coronan stängt ner teatern får vi hitta på något annat. Vi (som är färre än 8) börjar med bubbel och selfies hemma hos oss:

Sax & Maskin AB

Sedan tar vi våra anställda till Bistro Norrland (#stöttadinlokalarestaurang) som bjuder på en makalös meny och allt är GALET GOTT och vår servitris är jätteduktig på att tipsa om nya och intressanta viner. (Sen är jag rädd att vi skrämmer henne då vi försatt oss i ett skratt & fniss-humör, just då hon skulle presentera en av rätterna) Jo – Förrättstips: Lobster Roll!

För er som är oroliga att gå ut och äta nu för tiden så kan jag berätta att det är långt mellan sällskapen och ingen trängsel alls. Tack Sax & Maskin och Bistro Norrland för en underbar kväll!

23 år senare

Själv har jag nog en rätt skev bild av mitt åldrande, ja jag tänker väl att jag fått några grå strån på sin höjd. MEN då vår salong (världens bästa och proffsiga frisörer på Sax & Maskin) helt plötsligt är 23 år gammal så får jag en bild av Andy från starten.

Det coolaste 1997 är retro 70-tal och vi har gröna medaljongtapeter och tydligen ett 50-talst golv. Vi har var sin stringhylla för arbetsprodukter och vi väger 20 kg mindre vardera.

Livet är toppen och det går vidare!

Vi gör studiebesök på Sax & Maskin

Vi tar och hälsar på mitt jobb – Sax & Maskin!

Kanske är det för att jag själv är så nöjd med mitt gråa hår som den kulörten intresserar mig. Förut så räknades detta tillstånd för kvinnor som förfall medan det hos männen istället klassades som ”charm”. Bu för det säger jag. En del säger till mig att långt grått hår ger associationer till häxor, själv tänker jag på catwalk.

Idag kommer två systrar till mig. Modell 1 (som är grå i sig själv) har vi gjort både mörkare OCH ljusare. I det grå håret ringlar sig kallt bruna och ljust grå slingor och tjusigare än så här blir det liksom inte. Dessutom blir utväxten minimal och det räcker att göra en uppföljning först om 3 månader.

På den andra systern har vi jobbat hårt i några omgångar nu, ja hon kom till mig med mörkt kastanjebrunt hår och ni kan förstå att det kostade både pengar och tid att sköta om den utväxten.

Nu har vi blekt bort den mörka färgen (jag tror det tog 3 gånger med hår-vila mellan) och nu är håret härligt grått. Idag har vi adderat platina-blonda slingor i det för att skapa lyster och kontrast.

Detta färgval gör att det blir NOLL utväxt men om tre månader vill man nog addera lite slingor i botten för att fortsätta behålla detta vackra hår samt frisyr.

Hoppas ni gillade att besöka mig på jobbet!

https://www.instagram.com/p/CGQAzYQnecK/
https://www.instagram.com/p/CGQBTG1HQ8l/

Våra dagar

Det är en liten tid vi fått till förfogande här på vår planet och i bästa fall är vi nyfikna, närvarande och tacksamma för dessa dagar.

Sen dör vi, som svärfar och lämnar ett jordiskt skal efter oss innan vi går upp i alltet. Som en larv till en fjäril tänker jag…

Och nya liv blir till och fyller här och nu med skratt och kärlek. Som barnbarnet Vincento idag, ja se så nyklippt och underbar. Jag blickar upp mot alltet och mina ögon sjuder av tacksamhet. Amen.

Gesällprovet 1987

Får i veckan en bild från en gammal klasskamrat, det är ett kort som togs från vårt geställprov 1987. Då hade vi gått ut skolan året innan och här sammanstrålade vi för att krönas. Jag försöker komma ihåg namnen på alla men några går mig förlorade.

Ni kanske undrar vad jag har på mig för spännande kreation och det är liksom ett löst skjortbröst med bar rygg. Inspirationen hade jag fått från Jennifer Beals och filmen ”Flasdance”

Provet var fruktansvärt spännande då en massa moment skulle genomföras. Herr, dam – traditionell och modern. Permanent, färg, bruduppsätting, vågföning och… Var det nåt mer?

Nu undrar ni förstås hur det gick och det ska jag berätta: EN av dessa elever fick en silvermedalj, ni får själv gissa vilken.

I backspegeln (nackspegeln)

Oftast så upplever jag att tiden inte rör på sig. Visst, veckorna går fort och snart är det vinter – men ändå. Idag utanför Coop dök det upp en kvinna vars mamma hade gått i min frisörskole-klass och hon messade rappt denna bild till mig från vår examen. Jag tror det var 1986.

Ja där sitter jag återigen omgiven av tjejer (well jag har fröken Else till vänster om mig och fröken Astrid nedanför) för det var inte många killar som kom in på frisör. Jag vet inte hur många som fortfarande jobbar som frisörer, men jag gissar på max 3-4 stycken. Arbetsskador, alleriger och nya val i livet kommer lätt emellan. Om alla lever vet jag inte heller, men jag hoppas att ni alla har ett fantastiskt liv!

11/14

Det är bara jag och Zeb som jobbar nu då alla våra tjejer är på semester. Tro mig, vi har tackat nej till typ 100 kunder denna vecka som vi inte har tid att ta hand om. Panik!

Jag orkar därför inte blogga nåt vidare idag. Sov gott.