Äntligen släpps låten som minst-pojken vår skrivit! Låten ”My life” handlar dessutom om min far och om den annalkande sommaren, om livet som väntar. Jag hoppas ni gillar låten och att ni delar den, ja tänk så bra han är! PS: Det är han som spelar instrumenten själv. Hurra, hurra, hurra!
Det här är en lyxig mars-söndag för jag har inget bokat alls. Med det menas också att den kan uppbokad så där på studs och det är just vad vi gör
Jag lagar lunch och Zeb efterrätt, och så åker vi iväg till Aidan, Emme och barnen Vincento och Frances för att föda dem (samt att härja med Vincento tills man inte orkar mer)
Nu ligger jag på min blogg-spot, dvs på min fårskinns-fäll och njuter av tystnaden. Zeb är iväg och tränar, ja själv så har jag en träningsfri dag. Det är liksom himmel det här. Först liv och rörselse, sedan tyst och stilla. Kära söndag – tack för allt!
Snart kommer minst-ungen min ut med en ny singel. Här kommer en teaser:
Det har vart ett förskräckligt firande på sistone. Ja den 4 mars så var det ju min MEN dessutom Nilles födelsedag och låt mig då tillägga att Nille fyllde 50! Nille firades (C-säkert) men sopplunch i Storklintsbacken och vi hade skramlat ihop till en framtida resa till henne. I går kväll bjöd vi dessutom henne (+ hennes man) på födelsedagsmiddag på vår sista dag i den vackra stugan vi fått låna. Ååå vilken lång-weekend vi haft. Nu är vi åter i staden och man kanske kan tänka att firandet är slut? Nej icke det!
Idag söndag den 7 mars så fyller barnbarnen Frances 2 år och barnbarnet Hubère 1. Tyvärr så är ju Hubère i Norge så vi får fira honom på distans. Vi håller nu som bäst på att göra oss klara med att slå in en present och fortsätta på temat ”födelsedag” Är du redo Frances? Nu kommer vi (Det verkar som om han dagen till ärat målat nya förvånade ögonbryn med en tuschpenna #farfarälskardig)
Jag vaknar upp rätt tidigt och är inte helt otippat märkt av gårdagens födelsedagsfest och de lyxviner vi skrapat ihop från vårt ställ. Well. Livet går ju vidare ändå och jag matar i mig lite resorb och en värktablett. Det var värt det. Denna gång iallafall…
Efter frukosten så åker vi till pappa som bor på ett demensboende ett stenkast invid. Då vi kommer så plockar han otippat upp sladden till sin golvlampa och får för sig att han pratar telefon. Han säger att han inte har tid att prata längre då han fått besök av sin son… Well. Livet går vidare i en annan skepnad…
Han är lite bekymrad över de skulpturer han (enligt honom) försökte slutföra igår. Det hade tydligen blivit något lurt med bandsågen och saker blev inte riktigt som han tänkt sig. Nej livet blir inte alltid det. Som nu. Då jag håller hans hand och han lutar sin panna mot min och ber om att få komma hem.
Jag bäddar ner honom för en liten lur och han är orolig att jag ska smita och lämna honom ensam där. Det är just det jag gör, ja jag smiter iväg och hoppas att dimman ska bli tätare och växa sig tjock. Att längtan efter det som en gång var ska förblekna och att en frid ska infinna sig och föra honom hela vägen hem till Pärleporten. Amen.
Far: När kommer du och hälsar på mig Mió?
Jag: Om två veckor, jag var ju hos dig nyss och klippte dig…
Far: Jag minns inte det…
Jag: Det blir så då man blir gammal. Det kallas demens det du har.
Far: Ja. Det är demens. Men du får aldrig glömma mig – och jag ska aldrig glömma dig…
Jag: Jag kommer aldrig att glömma dig. Jag älskar dig.
Far: Är det Arne (pappas bror) som ringer?
Jag: Nej det är ju din son.
Far: Lage? (pappas andra bror)
Jag: Nej det är Mió. Din son. Men nu måste du äta klart din frukost pappa. Vi ses på två veckor…
Jag är åter i civilisationen efter en underbar helg i Tallberg. För er som inte känner till denna storslagna bygd med två bofasta (mor + traktorförare Göran, samt lite övrigt löst folk som huserar där fläckvis) Ja det har ju vart tre, ända tills far fick flytta på demensboendet.
Nu är ju mor mer i behov av sällskap än någonsin och hustaken står oskottade och solen stålar intensivare än någonsin. Min syster Bec + hennes flickvän Ginger är uppe på besök och tillsammans med mig och Zeb + storasyster Zuzette (som har farfars hus som sommarstuga) så kör vi en vinter-weekend med snö-skottnings-fitness och gourmand-matlagning. Aidan, Emme och barnen kommer också upp och ”team Evanne” känns helt plötsligt starkare och stabilare. En generation krymper i hop medan en annan reser sig. Så är livet bara…
Bloggen fungerar inte (ännu) men nu jobbar de på varför bilder inte kann läggas upp och förhoppningsvis så är den funktionabel innan denna vecka är över. Amen.
Det är måndag och vi kör igång en ny vecka. 2/3 av barnskaran möter upp mig denna dag, först Aidan som får en ny frisyr vid 09.00 och sedan Amoranda på ett lunch-PT-pass vid 12.00.
Efter jobbet så bjuder jag min man på middag, denna dag blir det temat ”A touch of Asia”. Ett stort spetskålshuvud klyvs (1/4 per person. Behåll stammen för att hålla i hop bladen, men ät den inte sedan) Jag häller på olivolja och lite flingsalt. Klart!
Sedan tar jag försiktigt och snittar en purjolök och tar loss några blad som ska fungera som svepning. Jag kokar upp dem till vattnet bubblar och då är dessa klara.
Jag wokar finhackade champinjoner med en stor bit vitlök + chili. Jag häller på lite japans soya och fräser upp på slutet. Klart.
2 block-bitar av lax klyvs på mitten. Jag lägger champinjon-joxet på ena delen och klipper över rejält med koriander på den andra och spetsar lite med sesamolja. Sedan lägger jag bitarna på varandra och sveper om dem med den mjuka purjon. Färdigt!
Ugnen står på 200 grader och både spetskålen och laxen åker in där (i två separata former) 30 minuter typ.
Jag gör en sky passionsfrukt (jag har köpt den frusen och tinar 2 kuber, men du kanske hittar färsk?) I det blandar jag lite fisksås, japans soya, en nypa sesamolja och så river jag en dessertsked med färsk ingefära.
Jag lägger upp allt på tallriken och lägger dit några halverade körsbärstomater. Jag gör även ett snitt i lax-fodralet. Jag häller på passionsfrukts-skyn över tomathalvorna men även lite grand ner i laxen.
Bon appetit!
Det är fredag och efter jobbet så delar vi denna yra med de allra närmaste – nämligen familjen Evanne.
Vi åker ut till barn och barnbarn där jag och Zeb tar på oss att laga mat, läsa sagor, räkna plast-hästar, klippa hår och övervaka kar-bad = himlen runt hörnet.
Hjärtat svämmar över av kärlek och jag tackar min Gud för att jag fått allt detta i mitt liv.
Amen.
