Hur mycket tid avsätter du för dina föräldrar? För min del så har jag sagt till mig själv på skarpen att jag måste ringa dem 1 gång i veckan (jag gör det under min promenad runt sjön) och besöka dem 4 gånger per år (vi bor tio mil från varandra) Idag kommer dock mor in till mig för en PERMANENT och vi fixar även ögonbrynen på henne och serverar lunch. Älskade mamma (83 år samt ytterst dynamisk) vilken tur att jag har dig!
Det är en liten tid vi fått till förfogande här på vår planet och i bästa fall är vi nyfikna, närvarande och tacksamma för dessa dagar.
Sen dör vi, som svärfar och lämnar ett jordiskt skal efter oss innan vi går upp i alltet. Som en larv till en fjäril tänker jag…
Och nya liv blir till och fyller här och nu med skratt och kärlek. Som barnbarnet Vincento idag, ja se så nyklippt och underbar. Jag blickar upp mot alltet och mina ögon sjuder av tacksamhet. Amen.
Det blev inte jättemånga timmars sömn i natt, nej på sin höjd tre. Varför undrar kanske ni – och det ska jag berätta. Min svärfar påbörjade sin färd bortom månen, bortom mars. Bortom Vintergatans stjärnevärd med all hast. Han är nog framme nu hos Jesus, alla svärfäders bästa vän, ja han har farit ändå in i himmelen.
Vila i frid Sixten och tack för allt – vi ses vid Pärleporten.
Finfrämmande. Aidan, Emma och pojkarna Vincento & Frances kommer över på middag. Jag gör en spagetti & köttfärssås-de-luxe (med det menas A: så grova spagetti som möjligt. B: en nöt-köttfärs-sås innehållandes lök, vitlök, skogschampinjoner, selleri, persilja, chili, tomater, rött vin och kryddor)
Vi tar ikapp med pojkarna. Ritar, busar, ser lite på Disney. Allt ramlar på plats. I love ”Team Evanne”
Ont ska med ont fördrivas och eftersom gårdagens fest tagit på tok för mycket av min kropp så var det dags att återställa den. Resorb och ett 90 minuters wod-cycle-pass? Ja tack! På denna lilla snutt sitter jag och Kristo i jägarvila med 30 kilo på knäna.
Nu kanske ni tror att detta var dagens höjdpunkt och det hade det kunnat vara om inte…. BARNBARNEN KOMMIT HEM!!! Ja just det, sonen Aidan och Emme kom ju också hem. Här ser ni Vincento och Frances plus två överlyckliga farfädrar.
Flygresan sydväst går som en dans och plötsligt står vår vackre son Armand där med öppna armar och tar emot oss på flygplatsen. Hans fru Ingy öppnar dörrarna till deras nya lägenhet (de har nyss installerat ett nytt kök och KÄMPAT för att bli klara till vår ankomst) och så får man då tillsist träffa barnbarnen! För sex månaders sen föddes vår yngsta barnbarn Hubère och honom träffar vi för första gången.
Zeb lagar kvällens middag (det blir en av hans paradrätter – lasagne) och jag passar på att läsa böcker för storasyster Isolde.
När klockan är 22.00 är team Evanne helt slut och vi skyper ner i soffan och jag drömmer redan om morgondagens äventyr. Jag vet redan nu att den innehåller hummer.
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Aidan & Amorandas födelsedag. Aidan är på Gotland i sin sommarstuga och Amoranda är hos sin mor i Ystad. Vi facetimar och gratulerar men längtan efter att få återses är stor.
Vi bestämmer oss för att fira dem ändå och köper förrätts-ostron och en kalvstek och njuter av vår varmaste dag hittills (det var 34 grader då jag vår ute och spatserade idag/ farbror höll på att få dåndimpen)
Ni som följt med mig i mitt bords-trauma från gårdagens blogg vill jag nu bara låta meddela att jag åter andas typ i normal takt. Hur det kommer sig? Jo efter vårt marmorerande och en bladgulds-tanke tog jag idag en ensam promenad till en antikaaffär i andra delen av staden OCH DÄR STOD VÅR BORD. Det andas lite asien, lite rokoko och väldigt mycket vår lägenhet. Yes!!!
Jag tänker det är magiska eldfåglar som någon en gång för länge sedan handmålat dit och tackochlov så ligger en skyddande glasskiva över (+ Zeb har nu lärt sig att varma popcorn-pannor inte hör hemma på glasbord)
Slutet gott, allting gott…
… nej det är min mans födelsedag!
Tror inte jag hinner blogga idag då en kalas-bastuflotte full med fest, vänner & kallbad hägrar.
Uppdatering: Det blev inget kall-bad, nej det var 20 grader varmt i vattnet runt ”The floating Sauna” Där samlades 14 VIP-gäster, alla med sitt bidrag till festen. Själv stod jag för högrevs-burgarna med lök, jalapeños, cheddar, basilika, tomat etc. Men det fanns bubbel, vin, chips, tårta och ett bubblande skratt vart man än vände sig. Bastun var otroligt skön och man kunde hoppa från en trampolin på taket. Tack älskade Zeb för en FANTASTISK fest. I love you!
Dagen har en knorr då jag ska möta stora-syster Zuzette på kvällen. Jag bjuder ut henne på Cgs (vilket blir billigare än anat då hon ska jobba natt och inte kan dricka vin) och vi tar ikapp om de vedermödor och glädjeämnen som inträffat på sistone.
Efter att ha läst boken ”Allt jag fått lära mig” så bollar jag fragment av barndomsminnen med henne och jag försöker lägga ett pussel av allt, för att se vad allt föreställer…
Det blir ingen hel bild, ja det verkar som om pusslet tar olika skepnader beroende på vem som beskådar det hela. I slutändan så bestämmer jag mig för att jag är tacksam för att jag blivit just jag – och kanhända så blev jag just denne man pga vad som kom att bli min bakgrund. Vi har alla en väg att gå, så njut av vägen och de stora och små glädjeämnen den för med sig. Amen.
Min längtan efter barnbarnen stiger i takt med oron inför att Norge fortfarande blockerar svenskarna.
PS: Läs gärna denna artikel från The Telegraph (bifogar en google-translate-översättning i kommentarer)
Ja två av mina barnbarn bor ju där och jag LÄNGTAR så efter min Isolde och min lilla Hubère (som föddes i mars och som jag aldrig ens sett!!!)
På Gotland bor halvårsvis Vincento och Frances och de flyttar åter till Luleå i Oktober, så det känns ju lite bättre.
Jag får en hälsning från Vincento idag och jag blir glad ändå ner till tårna!
