Pappa flyttar hemifrån

Demens påverkar kroppen olika och det finns olika sorters demens. Den pappa burit med sig har liksom gått i trappsteg ner mot mot en okänd källare där mörkret tilltagit för varje steg.

I förrgår tog pappa ett kliv ner igen, men denna gång var liksom trappsteget så långt ner – att fotfäste inte gick att finna. Så nu har älskade pappa fått flytta hemifrån, ja som läget är just nu iallafall så har mamma inte möjlighet att ta hand om honom.

Vi hälsar på honom på hemmet och han sover halva tiden för att sedan bli glad, typ känna igen mig och sedan bli lite ängslig.

Jag tror att pappa längtar till att Pärleporten ska öppnas så att han ska få sluta denna mörka färd mot botten. Bakom Pärleporten så får han gå i skogar igen och han ropar av och till på hunden Skott som jag är säker på väntar otåligt där vid Sankte Per.

Familjelivet

Det här med familjelivet går ju så där… Amoranda som jag tränar med två gånger i veckan har inte velat pumpa muskler på sistone. Aidan med familj har förkylda barn så i rädsla att dra på sig något från dem (som sedan kan nå mina föräldrar) inväntar vi kryare tider. Till Norge och Armand med familj är det stängda gränser och resan vi köpte dem till hit till jul är nu avbokad då SAS ställt in flygen. Jag får nöja mig med att höra honom sjunga och längta tills allt blir bra igen. Klicka här och lyssna du med!

Fars dag

Det är farsdag och det här är min älskade far. Jag blir påmind om det kretslopp vi människor snurrar i, ja hur ett barn och en pappa på 86 kan vara på typ samma ställe. Speciellt när demensen tagit fäste. Man får laga mat åt dem, följa dem till toaletten, hitta på saker att göra och kanske en blöja för natten innan man läser några godnatt-ord ur Bibeln. Det känns som om jag inte kommer att ha dig kvar så många dagar till, men farsdag 2020 var du ännu kvar…

Stjärnklar natt

Torsdagslyx är att efter jobbet bege sig till sina barnbarn. I en kasse har jag med mig middag till föräldrarna och i min famn har jag tusen kramar att ge och att få.

Ikväll berättar vi sagor med lera. Jag formar en figur och Vincento ger den namn. Flickan. Hon möter en hare och en hund i skogen och tar tillslut med dem hem för att sova i sin säng. Invid oss lyssnar lillebror Frances med de största ögonen jag någonsin sett.

Jag blir påmind om det igen om den stora välsignelse som vilar över mig och jag sänder tack till himlen som ikväll är helt stjärnklar. Amen.

Jag & min mor

Hur mycket tid avsätter du för dina föräldrar? För min del så har jag sagt till mig själv på skarpen att jag måste ringa dem 1 gång i veckan (jag gör det under min promenad runt sjön) och besöka dem 4 gånger per år (vi bor tio mil från varandra) Idag kommer dock mor in till mig för en PERMANENT och vi fixar även ögonbrynen på henne och serverar lunch. Älskade mamma (83 år samt ytterst dynamisk) vilken tur att jag har dig!

Våra dagar

Det är en liten tid vi fått till förfogande här på vår planet och i bästa fall är vi nyfikna, närvarande och tacksamma för dessa dagar.

Sen dör vi, som svärfar och lämnar ett jordiskt skal efter oss innan vi går upp i alltet. Som en larv till en fjäril tänker jag…

Och nya liv blir till och fyller här och nu med skratt och kärlek. Som barnbarnet Vincento idag, ja se så nyklippt och underbar. Jag blickar upp mot alltet och mina ögon sjuder av tacksamhet. Amen.

RIP

Det blev inte jättemånga timmars sömn i natt, nej på sin höjd tre. Varför undrar kanske ni – och det ska jag berätta. Min svärfar påbörjade sin färd bortom månen, bortom mars. Bortom Vintergatans stjärnevärd med all hast. Han är nog framme nu hos Jesus, alla svärfäders bästa vän, ja han har farit ändå in i himmelen.

Vila i frid Sixten och tack för allt – vi ses vid Pärleporten.

Finfrämmande

Finfrämmande. Aidan, Emma och pojkarna Vincento & Frances kommer över på middag. Jag gör en spagetti & köttfärssås-de-luxe (med det menas A: så grova spagetti som möjligt. B: en nöt-köttfärs-sås innehållandes lök, vitlök, skogschampinjoner, selleri, persilja, chili, tomater, rött vin och kryddor)

Vi tar ikapp med pojkarna. Ritar, busar, ser lite på Disney. Allt ramlar på plats. I love ”Team Evanne”

Dagens höjdpunkter

Ont ska med ont fördrivas och eftersom gårdagens fest tagit på tok för mycket av min kropp så var det dags att återställa den. Resorb och ett 90 minuters wod-cycle-pass? Ja tack! På denna lilla snutt sitter jag och Kristo i jägarvila med 30 kilo på knäna.

https://www.instagram.com/p/CFW0VbHHqr_/

Nu kanske ni tror att detta var dagens höjdpunkt och det hade det kunnat vara om inte…. BARNBARNEN KOMMIT HEM!!! Ja just det, sonen Aidan och Emme kom ju också hem. Här ser ni Vincento och Frances plus två överlyckliga farfädrar.

Isolde & Hubère Evanne

Flygresan sydväst går som en dans och plötsligt står vår vackre son Armand där med öppna armar och tar emot oss på flygplatsen. Hans fru Ingy öppnar dörrarna till deras nya lägenhet (de har nyss installerat ett nytt kök och KÄMPAT för att bli klara till vår ankomst) och så får man då tillsist träffa barnbarnen! För sex månaders sen föddes vår yngsta barnbarn Hubère och honom träffar vi för första gången.

Zeb lagar kvällens middag (det blir en av hans paradrätter – lasagne) och jag passar på att läsa böcker för storasyster Isolde.

När klockan är 22.00 är team Evanne helt slut och vi skyper ner i soffan och jag drömmer redan om morgondagens äventyr. Jag vet redan nu att den innehåller hummer.