Kategori: Team Evanne

På Little Franks födelsedag kom han – vårt fjärde barnbarn Abel. Ja denna lilla bastanta viking har nu slagit upp sina norska ögon och jag oroar mig lite för att jag aldrig kommer att förstå vad mina Stavanger-barnbarn säger (tänk skåne-skorr + obegripliga ord) Mitt språköra är sorgligt nog inte något att hänga i en julgran, men jag får falla tillbaka på engelskan i krissituationer.

Idag fyller mitt barnbarn Lille Frank 1 år! Tänka sig så snabbt tiden går. Det är något magiskt med denne unge man, ja då man lyfter upp honom så lägger han alltid sitt huvud på sniskan och bäddar in sig mellan mitt huvud och axeln.

Jag är så upp över öronen stolt och glad över våra barn och barnbarn och är så överväldigad att jag får vara med om allt detta. Tack käre Gud!

Så denna lördag njuter jag barnbarnen och jag tänker extra mycket på Armand och Ingy som när som helst ska poppa ut ett syskon till Isolde.

Söndag. Men relativt skakiga ben så stiger jag upp i ottan och brygger mig kaffe. Jag åker hem idag och vet inte hur jag ska ta farväl.

Jag är mannen som brukade ha enorma vänskaps-horder som jag kände mig trygg med, men efter några psyk-bryts-relationer har jag fått omvärdera. Nu tänker jag – har man genuina vänner som går jämt upp med ens fingrar så bör man skatta sig lycklig.

Min syster Bec är en av dem som kvalar in som både som syster och bff och det är svårt att ta farväl. Vi åker hem till hennes barns andra mamma Lee och hälsar på mina älskade syskonbarn Lavendela och Blanche och jag får hålla dem för en stund. Herre Gud., ja det är så – jag är helt plötsligt gammal. Jag värnar numera oerhört mycket om det bestående och om min #teamevanne familj.

Nu sitter jag på ett plan hem till min stad och längtar efter min man, min familj och efter något bestående, och efter något som finns där för mig i vått (Göteborg) och torrt (Luleå).

Tack Universum för denna helg, ja jag liksom förseglade och säkrat mina perifera zoner denna helg. Tack!

Ni kanske undrar vart jag hållit hus, jo bortom ära och redlighet. I byn Tallberg får man ytterst sällan täckning på sin mobil och därav fick jag även en behövlig bloggpaus.

Vad har vi då gjort förutom att äta, äta, äta? JO det har snöat rikligt i Sveriges inland och under helgen har vi hunnit med att skotta både garaget och bagarstugan. Nu pratar vi inte om någon liten bagatell-skottning, nej jag mätte snödjupet till 1.20m. OMG.

Aidan (vår son + familj) Emme, Vincent och lille Frank kom också dit och tillsammans har vi åkt pulka, tittat på renar, tittat på fars skulpturer och på hans skid & skid-skytte medaljer. Jojomän, vissa har en elitidrottare som far.

Nu är jag åter hemma i verkligheten, med en enorm träningsvärk i skuldrorna och även i vaderna. Ja vildmarkslivet kostar på!

Det är tisdag och efter jobbet så springer jag till affären för att handla varor, springer vidare hem för att sätta igång för middagen. Idag kommer nämligen #teamevanne ja åtminstone vår äldste son Aidan, hans fru Emma och sönerna Vincento och Little Frank.

Jag lagar kycklingburgare och helt plötsligt hamnar jag i en tidsmaskin och jag blir påmind om hur det var att ha Aidan, Amoranda och Armand runt omkring sig på heltid.

Ikväll blir jag inte bara farfar och kock, nej jag blir även den fruktade Kapten Krok. Ååå vad jag älskar min familj.