Söndag. Det är sista dagen som vi är för oss själva, ja i morgon kommer min syster Bec hit tillsammans med sin flickvän Ginger. Jag läääängtar och gör små improviserade danssteg på vårt marmorgolv.
Jag handlar bio-champange och städar, ja i morgon bitta landar det. Hurra!
Jag är rädd att jag kommer att bli lika förvirrad som min far, ja det känns som om jag är en bit på vägen. Förlägger glasögonen, boken, portmonnä osv hela tiden. Eller är det för att jag är på ett ”nytt ställe” och inte har hunnit inrätta rutiner kring vart jag lägger mina saker?
Av min mor har jag fått anlagen för Hallux Valgus, ja efter min löpning/ spinning/ alla promenader så värker mina fotknölar = hate it!
Den träningsvärk jag ådrog mig i lördags börjar tack-och-lov släppa taget och jag kan numera gå nedför trappor utan att vara rädd att benen plötsligt ska vika sig…
Idag kommer Aidan, Vincento och Frances hit på middag (Emme packar för Gotlands-resan) och vi käkar köttgryta med blomkåls-mos, spelar boll, provar löständer och försöker desperat hålla kvar #teamevanne andan.
Visst FaceTime finns, men inte får jag några pussar av Vincento där… Men snart är det oktober igen och mina ungar kommer åter. Snyft…
Det drar ihop sig för unga familjen Evanne att bege sig till sitt andra hem på Gotland…. Ja har man två boenden så måste man försöka ge båda ställena en chans. Jag beräknar se dem här i Luleå igen lagom till den första snön (lite pessimistiskt/ oktober) och vi gör upp en plan att försökta träffas ofta nu. Denna fredag börjar med en barnvakt efter jobbet:
Aidan kommer sedan hem från jobbet och bjuder på en skaldjurs frossa och jag vill INTE ATT DE SKA RESA. INTE INTE INTE. Men jag säger det inte, för jag vill egentligen att de ska resa och följa sitt hjärta. Som jag gör med mitt… Varje sekund blir dyrbar med våra barnbarn Vincento och Frances och varje ordväxling blir viktig av de vi delar med Aidan och Emme.
Ta vara på varandra. Ibland har vi varandra för jämnan, ibland blott i sjok – men inget är bättre eller sämre. Kom dock ihåg att värdesätt det som ges…
OM allt går som det ska, denna soliga lördag, så har vi vid det här laget tagit oss till Kalix och till Frevisören Camp & Resort. Där har vi (moi, Zeb, Jossie, Toby, Mian & Niqo) hyrt två stugor, ämnar dinera och dessutom basta + bada i Kalix skärgård. Tjoho!
Mer om denna happening får jag återkomma med om i morgon, men i väntan på det så tar jag er istället med till familjen Evanne och på gårdagskvällens sushi-frossa då Zeb (master-sushi-chef) och jag (the slave) bjöd på sushi-bricka och barn-bus. Mycket nöje!
Kristi himmelsfärds-torsdag. Vi packar väskan för en lång-helg på landet. ”VI” det är jag och Zeb, vår son Aidan, hans fru Emme och våra barnbarn Vincento och Frances. Eftersom vi ska träffa mina föräldrar som nu är rätt gamla (far fyller 86 i sommar) så försäkrar vi oss först att vi inte på något sätt är sjuka (i nåt) och kör sedan de familjära 10 milen nordväst.
Jag har med mig 1 påse med torsdags-lunch för alla, 1 påse med varor mor beställt, 1 påse med varor till min syster Zuzette (som bor i ett hus invid och som också kommer på lunchen/ vi ska sova hos henne) 1 påse med frukost för 2 dagar, vin osv. Struktur mina damer och herrar kan man aldrig ha för mycket av/ borde skriva in i mitt CV ”Har uppfostrat en autist” (Vilket jag har)
Är väl strukturen lagd finns en viss sömnmån för improvisation. ”Hej lillebror + flickvän – jaså är ni också här” Fuck (inte fuck att de var där, men jag hade behövt veta det för min organisation) Fram med snabbmakaronerna och dryga ut salladen. Ta fram en korv-ring och grilla invid de 12-timmars-marinerade kyckling-filéerna. Så där ja…
Improvisationen tar slut då det visar sig att min systerdotter som är sjuk och hennes familj är på väg upp. Nej jag kan inte pendla mellan dessa två stugor i tre dagar och eventuellt smitta ner far (som är extra infektionskänslig). Jag bestämmer mig för att ge upp, men att samtidigt ge järnet och att komprimera mitt föräldra-umgänge.
Vi surrar, vi går sight-seeing med barnen och beundrar fars skulpturer, jag klipper dem och vi dricker kaffe. Jag går igenom (rätt många gånger) för far vems barnen är, ja han har slutat se skillnad på mig och Aidan – vilket gör det här med småbarnen rätt förvirrande. Till sist slänger jag in all packning i bilen igen och kör den långa vägen åter.
Det här blev inte som jag planerat, men så blir mycket i livet. Det viktiga är att mina föräldrar blev omhuldade och att vi fick fylla på deras förråd med lite husgeråd och kärlek. Vi gör om det här framöver, då med ännu fastare struktur. Amen.
Lätt matt ligger jag på golvet efter en dag av bilstädning, gymträning och familjesammankomst. Jag blickar tillbaka på en UNDERBAR helg fylld av kärlek och vänner. Ja igår t.ex så samlades mina bff för en pizzafest. Vi gjorde egna pizzor med kapris, sparris, kronärtskocka, oliver, skinka, chili och tomater på och de blev så galet goda. På något sätt kändes kvällen hemma hos Malinne och Kristo ”som förr”. Med ”som förr” så kändes det som när jag och Zeb hade vårt stora hus på Östermalm och våra vänner droppade förbi för en kopp the, ett glas vin eller en film. Här ser ni gänget bestående av Rob, Nille (uttalas Nill), Malinne, Kristo, Zeb och moi.
I slutändan så är just detta rikedomen. Familj och vänner. Tänk så nära vi alla har till en skattkista…
Ja just nu i Corona-tider så är vi ju lite beskärda och det känns så tråkigt att inte kunna hälsa på vår son + familj i Norge – och idag firar de 17 Maj. Ja jag och Zeb har ju ännu inte fått träffa vårt senaste barnbarn Hubère. Men här nedanför ser ni en bild jag fått på hela familjen av Isolde, Ingy, Armand och lill-Hubère…
Här invid ser ni också en nyinspelad duett med mig och Vincento, som gav honom en stor lycka. Ja han har alltså just blivit glad igen efter att passerat ett sur-och-grinig-efter-det-att-ha-sovit-middag-stadie.
Fattar ni hur mycket jag älskar denna unge?
Trots att festen inte riktigt släppt kroppen så är jag uppe i ottan. Idag vill Vincento bli av med lite hår, ja luggen hänger ner till munnen och jag tar med honom till salongen Sax & Maskin (Sveriges bästa frisörer) och tar fram mina verktyg. Vad tycks?
Ikväll kommer Malinne, Kristo och barnen Luma och Vira över på middag och jag har dukat bordet. I ugnen står en lasagne och misstar jag mig inte så blir det ett parti Gin i afton. Trevlig helg allesammans!
Denna lördag går i ett nafs, ja jag och Zeb sölar oss fram med flit hela förmiddagen. När hände det sist? Amoranda (vår dotter) kommer över på lunch och vi tittar på hennes nya favvo-Netflix-serie =
Middagen är satt hos äldsta sonen Aidan med familj och det glir gourmand-grill-bricka med potatis-kapris-sallad = delikat!
Vi leker oss fram med barnen, eller rättare sagt HÄRJAR oss fram tills de svimmar i sängen. Ååå så söta det är. Frances (högst upp till vänster) blir mer och mer lik mig – ja jag som tyckte Vincento redan påminde om mig så mycket… Eller gör far & mor-föräldrar just det? Speglar sig i barnbarnen efter strimmor av likhet. Ett hopp om att man på något tokigt sätt går vidare?
Men hjärtat fullpackat med kärlek cyklar vi hem från Björksgatan bara för att avsluta denna lördag med första avsnittet av de franska FANTASTISKA SVT-play-serien ”Falsk Identitet” som nu går in på sin femte säsong.
Man skulle kunna tänka att denna fredag skulle vara en renodlad bakis-dag, men så blir inte fallet. Pling-plång (så lät det förr då man ringde på dörrarna på 70-talet) och där utanför står vår svärdotter Emme och våra barnbarn Vincento och Frances.
Ok – då kör vi!
Tack livet för allt underbart som jag får och får vara med om, ja jag kan numera inte tänka mig ett liv utan mina älskade barnbarn.
Ikväll väntar middag hos Kristo och Malinne, ja deras dotter Vira är tydligen en fantastisk dumplings-makerska!
