Finalen

Sista dagen i Nice firas likt alla andra våra semesterdagar med att göra det man älskar mest.

Det blir ett spinningpass, det blir shopping (omg jag kan inte visa det inhandlade nu, då det är till en kommande videoinspelning) Det blir bad, bar och Zeb lagar en underbar avskedsmiddag.

Vi spelar slutligen kort och jag gör mitt bästa med att försöka hålla ögonen öppna så länge som möjligt. Det går si så där, men då jag somnar så är jag så nöjd och så tacksam för allt jag fått vara med om.

Tack Zeb, Bec och Ginger för alla underbara händelser, som nu ska omvandlas till underbara minnen. I love you!

https://www.instagram.com/p/CCqKTSMHz-v/

Och så kom de alltså – min allra käraste syster Bec (numera turkos-hårig) och hennes flickvän Ginger. Hurra!

Vi har bara tre dagar tillsammans innan det är dags att åka hem (de stannar kvar) men vi får göra det bästa av det.

Låt semester del 2 börja!

I väntans tider

Söndag. Det är sista dagen som vi är för oss själva, ja i morgon kommer min syster Bec hit tillsammans med sin flickvän Ginger. Jag läääängtar och gör små improviserade danssteg på vårt marmorgolv.

Jag handlar bio-champange och städar, ja i morgon bitta landar det. Hurra!

Dagens I-landsproblem

Jag är rädd att jag kommer att bli lika förvirrad som min far, ja det känns som om jag är en bit på vägen. Förlägger glasögonen, boken, portmonnä osv hela tiden. Eller är det för att jag är på ett ”nytt ställe” och inte har hunnit inrätta rutiner kring vart jag lägger mina saker?

Av min mor har jag fått anlagen för Hallux Valgus, ja efter min löpning/ spinning/ alla promenader så värker mina fotknölar = hate it!

På stapplande ben

Den träningsvärk jag ådrog mig i lördags börjar tack-och-lov släppa taget och jag kan numera gå nedför trappor utan att vara rädd att benen plötsligt ska vika sig…

Idag kommer Aidan, Vincento och Frances hit på middag (Emme packar för Gotlands-resan) och vi käkar köttgryta med blomkåls-mos, spelar boll, provar löständer och försöker desperat hålla kvar #teamevanne andan.

Visst FaceTime finns, men inte får jag några pussar av Vincento där… Men snart är det oktober igen och mina ungar kommer åter. Snyft…

Fredags-feeling

Det drar ihop sig för unga familjen Evanne att bege sig till sitt andra hem på Gotland…. Ja har man två boenden så måste man försöka ge båda ställena en chans. Jag beräknar se dem här i Luleå igen lagom till den första snön (lite pessimistiskt/ oktober) och vi gör upp en plan att försökta träffas ofta nu. Denna fredag börjar med en barnvakt efter jobbet:

https://www.instagram.com/p/CBDuxa3H_Bb/
https://www.instagram.com/p/CBDwuBMHEC-/

Aidan kommer sedan hem från jobbet och bjuder på en skaldjurs frossa och jag vill INTE ATT DE SKA RESA. INTE INTE INTE. Men jag säger det inte, för jag vill egentligen att de ska resa och följa sitt hjärta. Som jag gör med mitt… Varje sekund blir dyrbar med våra barnbarn Vincento och Frances och varje ordväxling blir viktig av de vi delar med Aidan och Emme.

Ta vara på varandra. Ibland har vi varandra för jämnan, ibland blott i sjok – men inget är bättre eller sämre. Kom dock ihåg att värdesätt det som ges…

Helgens bestyr

OM allt går som det ska, denna soliga lördag, så har vi vid det här laget tagit oss till Kalix och till Frevisören Camp & Resort. Där har vi (moi, Zeb, Jossie, Toby, Mian & Niqo) hyrt två stugor, ämnar dinera och dessutom basta + bada i Kalix skärgård. Tjoho!

Mer om denna happening får jag återkomma med om i morgon, men i väntan på det så tar jag er istället med till familjen Evanne och på gårdagskvällens sushi-frossa då Zeb (master-sushi-chef) och jag (the slave) bjöd på sushi-bricka och barn-bus. Mycket nöje!

https://www.instagram.com/p/CAzFy7znEbe/

En ”lång-helg” på landet

Kristi himmelsfärds-torsdag. Vi packar väskan för en lång-helg på landet. ”VI” det är jag och Zeb, vår son Aidan, hans fru Emme och våra barnbarn Vincento och Frances. Eftersom vi ska träffa mina föräldrar som nu är rätt gamla (far fyller 86 i sommar) så försäkrar vi oss först att vi inte på något sätt är sjuka (i nåt) och kör sedan de familjära 10 milen nordväst.

Jag har med mig 1 påse med torsdags-lunch för alla, 1 påse med varor mor beställt, 1 påse med varor till min syster Zuzette (som bor i ett hus invid och som också kommer på lunchen/ vi ska sova hos henne) 1 påse med frukost för 2 dagar, vin osv. Struktur mina damer och herrar kan man aldrig ha för mycket av/ borde skriva in i mitt CV ”Har uppfostrat en autist” (Vilket jag har)

Är väl strukturen lagd finns en viss sömnmån för improvisation. ”Hej lillebror + flickvän – jaså är ni också här” Fuck (inte fuck att de var där, men jag hade behövt veta det för min organisation) Fram med snabbmakaronerna och dryga ut salladen. Ta fram en korv-ring och grilla invid de 12-timmars-marinerade kyckling-filéerna. Så där ja…

Improvisationen tar slut då det visar sig att min systerdotter som är sjuk och hennes familj är på väg upp. Nej jag kan inte pendla mellan dessa två stugor i tre dagar och eventuellt smitta ner far (som är extra infektionskänslig). Jag bestämmer mig för att ge upp, men att samtidigt ge järnet och att komprimera mitt föräldra-umgänge.

Vi surrar, vi går sight-seeing med barnen och beundrar fars skulpturer, jag klipper dem och vi dricker kaffe. Jag går igenom (rätt många gånger) för far vems barnen är, ja han har slutat se skillnad på mig och Aidan – vilket gör det här med småbarnen rätt förvirrande. Till sist slänger jag in all packning i bilen igen och kör den långa vägen åter.

Det här blev inte som jag planerat, men så blir mycket i livet. Det viktiga är att mina föräldrar blev omhuldade och att vi fick fylla på deras förråd med lite husgeråd och kärlek. Vi gör om det här framöver, då med ännu fastare struktur. Amen.

Söndags-sammandrag

Lätt matt ligger jag på golvet efter en dag av bilstädning, gymträning och familjesammankomst. Jag blickar tillbaka på en UNDERBAR helg fylld av kärlek och vänner. Ja igår t.ex så samlades mina bff för en pizzafest. Vi gjorde egna pizzor med kapris, sparris, kronärtskocka, oliver, skinka, chili och tomater på och de blev så galet goda. På något sätt kändes kvällen hemma hos Malinne och Kristo ”som förr”. Med ”som förr” så kändes det som när jag och Zeb hade vårt stora hus på Östermalm och våra vänner droppade förbi för en kopp the, ett glas vin eller en film. Här ser ni gänget bestående av Rob, Nille (uttalas Nill), Malinne, Kristo, Zeb och moi.

I slutändan så är just detta rikedomen. Familj och vänner. Tänk så nära vi alla har till en skattkista…

Ja just nu i Corona-tider så är vi ju lite beskärda och det känns så tråkigt att inte kunna hälsa på vår son + familj i Norge – och idag firar de 17 Maj. Ja jag och Zeb har ju ännu inte fått träffa vårt senaste barnbarn Hubère. Men här nedanför ser ni en bild jag fått på hela familjen av Isolde, Ingy, Armand och lill-Hubère…

Här invid ser ni också en nyinspelad duett med mig och Vincento, som gav honom en stor lycka. Ja han har alltså just blivit glad igen efter att passerat ett sur-och-grinig-efter-det-att-ha-sovit-middag-stadie.

Fattar ni hur mycket jag älskar denna unge?

https://www.instagram.com/p/CAS3T-Mn9QA/
https://www.instagram.com/p/CASXz6hHx2y/

Ett litet klipp

Trots att festen inte riktigt släppt kroppen så är jag uppe i ottan. Idag vill Vincento bli av med lite hår, ja luggen hänger ner till munnen och jag tar med honom till salongen Sax & Maskin (Sveriges bästa frisörer) och tar fram mina verktyg. Vad tycks?

Ikväll kommer Malinne, Kristo och barnen Luma och Vira över på middag och jag har dukat bordet. I ugnen står en lasagne och misstar jag mig inte så blir det ett parti Gin i afton. Trevlig helg allesammans!

https://www.instagram.com/p/B_-KA1jnPKC/