Och helt plötsligt är det måndag och jag måste packa min lilla Kånken för att ta mig hem till Sverige. Jag hinner dock med en promenad och en pratstund på stranden med de vackra systrarna Ana och Ava. Tänk dessa flickor har jag känt ändå sedan jag flyttade till Sverige (från Tallberg till Gammelstad) då vi kom att bli grannar och jag skulle fylla 7 och då de bodde i lägenheten under oss.

Andy som åkte hem i går, har jag känt lite kortare och jag vet att vi pratade om det härom kvällen. Men eftersom det var vin med i bilden så är jag inte säker, men min vän Jossie pluggade med honom och sedan möttes vi i det jag tror var tidigt 90-tal.

Nya vänner är som en vitamininjektion för mig. En ny energi som slår mot en med en kraft som kan väcka Lazarus. Gamla vänner är som kärlek, tröst och oändligt många andra goda känslor. Visst, pikanta nervsammanbrott efter vägen som faktiskt fört en närmre istället för isär.

Tack Ana, Ava och Andy för att ni finns vid min sida. Här på Rivieran känns det som om Medelhavet fört oss ytterligare ett snäpp närmre. Jag bugar.