Idag tillagar jag en oklassisk kåldolme. Man börjar med att varsamt skära ur en bit av stammen på vitkålshuvudet. Sedan kokar man ”bollen” och skalar försiktigt bort lager på lager av kålen, allt eftersom de lossnar.
Jag steker en blandfärs med lök, vitlök, lite ingefära och svamp. Kryddar sedan på köttfärsen med asiatsk vibb. Koriander, chili, stjärnanis, soja, salt och peppar. Sedan viker jag in köttfärsen i vitkålsbladen och förseglar med en tandpetare. Till sist in i ugnen på 200 grader tills det fått lite färg. Jag serverar med lingonsylt även om vi rört oss lite i asien. Men är rätten oklassisk så är den!
Last week before the holiday:
the coffee tastes stronger,
the days feel longer,
and every little bell
of anticipation
jingles just a bit louder
Snöbadet
Det är söndag i sagans land, ja vi är ju i min förtrollade barndomsby Tallberg. Här sover man djupt som i en kista. Inte ett ljud, ja det är knäpptyst så här i den mörkaste av tider. 6 timmars sömn förvandlas på ett magiskt sätt till 12.
08:00 vankas starkt kaffe och smörgås och mammas nya kille Seth (som är same) berättar om världens minsta ren – Svalbardsrenen. Sedan blir det frisersalong. Ja både mor och Seth får en ny jul-look och alla tindrar.
Sedan BASTU! Vet ni att ALLA (Utom Aidan och Emme) kastade sig ut i snön. Tjohoo. Jag är så stolt och glad över att få göra detta.
Jag ringer Armand (yngste sonen som bor i Norge) och han längtar redan efter nästa jul då han ska vara med oss och delta i det stora snöbadet. Jag längtar också…
Lucia, light in the darkness,
singing hope into the longest night.
Tallbergs Storpudels-Lucia
Det är dags att fira Lucia. Denna ljusets fantastiska högtid som firas då året är som mörkast, hyllas detta år i min hemby Tallberg – tillsammans med mor och hennes nya 91-årige kille.
Då vi kommer fram har sonen Aidan med familj redan anlänt. För att driva mörket på flykt har de hunnit skottat ut en ormnäste i snödrivorna, fyllt med fladdrande ljus. Jag kastar mig som ett barn in i dess magiska tunnlar, ja tänk att jag som är 60 år fortfarande får chansen att flyttas tillbaka till barn-eufori.
Aidan (som är kock) står för kvällens fantastiska middag och syster Zuzette och maken Hôcan som bor ett stenkast ifrån mor, låter oss dinera vid deras långbord.
Familjen alltså. I love you. Och så Zuzettes storpudlel Ockra… Mitt storpudleshjärta slår vilt då jag ser barnen interagera med hunden, då jag ser hunden interagera med barnen. Alla ljus är tända. Det är Lucia. Ockra går först i tåget.
My hometown:
small enough to forgive me,
old enough to remember me,
stubborn enough to never let me forget who I am
Det var en fredag afton
Man försöker ju dela med sig av sig själv och idag efter jobbet är det dottern Amorandas tur (hon vill inte vara med på bild) Vi börjar med att gå på gymet för att köra ett benpass. Kom igen! Sedan så går vi hem och kör en spa-ritual. Ansiktstvätt, led-light-mask, collagen-mask, olje-insmörjning! Jag passar på att klippa lugg, om man nu kan klippa lugg på mitt fjes-hår? Nu återstår bara två moment av vår gemensamma afton och det är middag och teve-serie. Jag lagar entrecote och en sallad (pappa får ett glas rött) och sedan ser vi på en serie om häxor. Vilken härlig fredagkväll Amoranda! I love you.
