Efter jobbet blir det spännande. Ja då går jag tillsammans med ett sällskap på typ 20 iväg på teater för att se ”Gruppresan” (manus och regi av Sven Björklund och Linda Wincent) Hur var den då? Jo så uppfriskande skruvad att jag blev på såg gott humör. Så många fantastiska karaktärer att beskåda och så många infallsvinklar på en skolpersonals teambuilding och dess konsekvenser. Boka biljett!
PS: Det här var nog den första föreställningen jag vart på där jag kände samtliga skådisar.
Saturday
is a small celebration
disguised as a day.
Efter jobbet träffas halva ensemblen för årets show på Norrbottensteatern (premiär November) Det är jag, Eve och Jesper som finjusterar stämmorna inför söndagens inspelning. Som vanligt släpps ett soundtrack på alla streaming-tjänster samtidigt som showen, så att de som ej har möjlighet att se det hela live ändå kan lyssna.
Det går otippat bra och jag blir förundrad över hur många olika sätt det finns att lära sig en stämma. Somliga behöver noter, andra jobbar med öran och vissa med innötning. Men ingen väg är fel att ta tänker jag och blir så stolt då jag hör det hela flätas samman. Att få höra en sång man skrivit, stämmorna man fogat samman – blir liksom ett magiskt ögonblick. Tack för idag, på söndag kör vi!
Friday raises the curtain on the weekend—
and suddenly even the ordinary streets feel like a stage
En ny säsong av Sveriges Mästerkock har just börjat och starfältet ter sig lite annorlunda i år. Jag är inte säker på att de initialt siktat in sig på en smaklöks-elit utan i år siktar man på en unik mångfald. Jag vill bara addera att mångfald är något mycket fint men jag hajar liksom ändå till då en helt blind och en 75% blind söker ett vitt förkläde.
Vi ser även någon som åkt ut i en tidigare omgång och som ännu inte släppt traumat. En influenser, en som twerkar, ett par otippat ovanligt stylade ögonbryn SAMT ett par som uppenbarar sig med två nallebjörnar och en fylld nappflaska. Jag är orolig men hoppas att den första gallringen på 12 personer ska skilja agnarna från vetet.
Jag känner lukten av vår i luften.
Men någonstans där bakom
ler vintern och planerar
ett sista bakslag
Jag är åter hemma i Luleå och allt är sig typ likt. Det som skiljer min stad från det den var en vecka sedan är detta! (se filmen)
Helt plötsligt har trädkronorna förlorat sina diamanter, abrupt har temperaturen stigit 10 grader samt den väg jag vandrar om morgonen har börjat skönja sin asfalt.
Nytt i tevesoffan är en ”gammal” Netflix-serie som heter ”Dark Winds”. Tänk en sorts suggestiv True Detective-stämning – väl värd att ses!
