Kategori: C’est la vie

mio

Ett kärt återseende

C'est la vie

I ett väntrum säger hon ”dig känner jag igen”. Jag frågar vart vi träffat på varandra och hon säger ”Stadsöskolan” Jag flyger då upp och ger henne en kram, ja ja det är ju gympaläraren Marianne!

Jag minns i åk 6 då Marianne hade oss i gymnastik. Då fröken läste upp vilka som hade fått 5:or i betyg så fick både jag och mina klasskamrater en chock då Marianne hade delat ut högsta betyget till mig. Någon bu-ade. Detta var tack vare att Marianne satsade på redskapsgymnastik och jag var den som var smidigaste utav alla. Ingen plint var för hög, ingen bom för skräckinjagande, inget rep för slingrande. Vi pratar gamla minnen och om lärare som inte längre finns kvar. Sedan vinkar vi farväl, fyllda av gamla och nya minnen.

PS: Jampa som sedan att ta över gymnastiken för killarna satsade hela sin själ på teamsport som basket, ishockey och fotboll. Betyget mitt sjönk till en 2:a…

mio

En irriterad bakdel & skön musik

C'est la vie, Musique

Inflammationen i höger skinka (piriformis) vägrar ge sig och jag matar värktabletter och stapplar runt som om liten farbror. Fuck! I morgon har jag dock tid hos en kiropraktor så vi får se om något kan göras. Det är bitvis intressant att studera sin kropp då den inte fungerar, hur allt liksom sloknar bara för att en liten muskel inte vill sluta irritera. Jag vet varför den gör så här, jag har nämligen börjat om att löpträna och JAG VET att man ska ta det hela varsamt i början och successivt öka (men jag är liksom för otålig för denna process). Nåja, jag ska lägga det på minnet nu.

Jag hittar på lugna saker att göra efter jobbet, som att ligga på ett hårt golv, vilket känns skönare för smärtan en en sviktande säng. Jag hittar lugn musik att lyssna på. Som denna där Jacob Collier är inblandad. PS: Vi har biljetter till honom i oktober!

mio

Sova middag/ laga middag

Bric-a-brac, C'est la vie

Efter ett besök hos kiropraktorn så känns det bättre i ryggen. Stabilt är en överdrift, men bättre. Det är bra att fixa till nåt som skaver på en gång och inte låta det inflammera.

Jag får träningsförbud och helt plötsligt vet jag inte vad jag ska hitta på för kul istället. Jo just det – laga middag. Jag gör underbara persilje-köttbullar i en sås av rött vin, lök, vitlök, champinjon och mer persilja. Till detta så pressar jag mini-strips av potatis och palsternacka som jag första marinerar i franska örter, vitlök, olivolja och salt.

Ibland får man tid över, använd det till något bra. Som tex att sova middag eller laga middag.

mio

Den förvirrade tavelstölden

C'est la vie, Mon Dieu

MIn syster Zuzette ringer och frågar vart tavlan som vi hade krossat glaset på håller hus. Jag har ingen demens-diagnos ännu, men inget i mig kommer ihåg något alls om ett tavel-kras. ”Ni var där med en tjejkompis för några år sen, då det hände. Ni sa att ni skulle sätta in ett nytt glas på fotografiet av Svenstorp” säger hon. FÖR NÅGRA ÅR SEN!!! Jag ringer Lindbergs ram och frågar om det kanhända finns någon tavla, kanske ett fotografi inlämnad i mitt namn. Jag ursäktar mig att jag har kort minne. ”Nähä, inte det…” Zeb börjar då sondera vilka kvinnor vi haft med oss (i en trio-form) till Tallberg och… Jossie kanske? Vi textar och frågar.

mio

Joan vs Linda

Beauté, C'est la vie

Fredag! Bara ordet låter som poesi även om jag jobbar lördagen från 08:00. Ikväll är vi bjudna på middag hemma hos oss själva. Musse kommer hit och lagar mat och i kylskåpet skvallras det om pepparstek och potatis + bea.

Jag har just spa-at mig. Huden glöder av både skrubb och en C-vitamin-syra som kommer att ge mig både glow och evig ungdom. Jag har just läst en artikel med 90-åriga Joan Collins. Hon hävdar att hon varken skurit i sig eller fyllt ut och det kan nog vara så. Hon hävdar att nyckeln till skönhet är att inte sova på varken mage eller sida, utan att sova på rygg (så att man inte skrynklar till sig) Jag har försökt. I två nätter nu. Det går liksom inte. Jag kommer att bli skrynklig som Linda Evans.

mio

Måndagar som förebild

C'est la vie

Det är måndag och vi kör igång!
Jag älskar måndagar och på något sätt så kan denna veckans första dag bli en förebild för de kommande. I dag lyckas många av mina vänner att få plats på det tunga pilatespasset och tillsammans så spänner vi våra magar i 45 tunga minuter.
Efter passet är det dags att laga matbackor för veckan och sedan lockar soffan.

PS: Har ni hunnit se Griselda?

mio

En söndag med svettkant

Bon appétit, C'est la vie, Fitness

Det är söndag och även dags att stråla samman med vännerna på Inpuls. Detta pass delar jag och Chaka-L på och vi lägger upp olika rutter mellan hantlar och kettlebells. Visst, gårdagskvällens vin-intag känns lite i kroppen till att börja med, men allt efter det att svetten bryter fram så försvinner den. Resten av dagen går ut på att söka ensamheten och jag lyckas si-så-där. En pizzadeg jäser och en tomatsås puttrar på spisen. I öronen, min nya bok. ”Som vi lekte” av Ninni Schulman.

mio

Det var en lördagsafton

Bon appétit, C'est la vie

Vi slänger oss rakt in i lördagskvällen den 20 januari. Om gårdagskvällen var full av vänner på en sushi-middag här hos oss, så är denna kväll lite annorlunda. Jossie har bjudit ut Zeb på middag och tillsammans så delar vi på en flaska av ett rätt udda vin innan de ska ut. Gott. I början lite grape-beskt, men det bedarrar då det får lufta.
Jag vinkar adjö till bästisarna och får på detta sätt en egen afton. Jag hade först styrt upp denna lördag med en bar-runda, men insåg att jag hade nog av intryck och att en kväll allena klingade högst. Vad ska jag hitta på? Jag väljer INGEN musik och INGEN film, nej i ett nästan vacuum-liknande tillstånd så gör jag mig själv sällskap. Hej lördagskvällen – jag är din!

mio

En ”ledig” måndag

C'est la vie

Jag har tagit ”ledigt” idag. Egentligen borde det vara lagstadgat att OM man tar ledigt ska man lata sig och vara just ledig. Så blir det liksom inte. Efter en frukost är det dags att möta upp dottern Amoranda på polisstationen för att skaffa henne ett nytt pass. Förutom en stort autistutbrott som resulterar i att alla tittar på oss, så går det nog vägen – ja om en vecka kommer det nya passet att vara klart. Sedan ett lugnande Pt-pass med henne + en efterföljande lunch.

Del två på denna ”lediga” dag är att för-laga middag för sju, ja sonen Aidan med familj kommer över och det gör även vår protegé Musse. Måndagsmiddag alltså.
För att dagen ändå ska kännas som ”min” så har jag bokat en 45 minuters massage som är långt ifrån avkopplande. Nej istället så masserar den duktiga massören Erica upp en massa spända knutar som lagt sig i höftpartiet. Så där ja. Nu känner jag mig mjuk och redo för middagsgästerna. Måndagen avklarad!

mio

Jag säger till mig själv på skarpen

C'est la vie

Ibland säger jag till mig själv på skarpen att jag absolut INTE ska införskaffa något onödigt! Likväl är det dock som om självaste Hin Håle leder mig på andra vägar då jag är på väg hem från jobbet. ”Bara en liten, liten titt in på Retro-design-butiken” hörs han viska i mitt öra. MEN då blir jag helt plötsligt lite konfunderad på om det istället är Gud Fader som viskar till mig – och jag vill ju absolut inte stöta mig med den allsmäktige.

Inne på butiken finner jag underbara Arabia-kaffekoppar, en porslinshund och ett soffbord (som jag inte fick någon bild på) Nej Zeb tycker vi har nog med porslinshundar på salongen (MEN VI HAR INTE EN ENGELSK SETTER!!!) så jag får nöja mig med kaffekopparna. Bordet då? Tja, det ska visst poleras upp först innan vi behöver bestämma oss.

PS: I morgon ska jag säga till mig själv på skarpen ännu skarpare.