Kategori: C’est la vie

mio

En höst-rytm

C'est la vie

Hösten håller i sig, tack och lov. Det är då rakt inte som i fjol då snön redan hade fallit för att sedan stanna kvar. Nej ännu glöder träden och det utlovas plusgrader så långt väderleken kan sia.

Jag försöker acklimatisera mig. Jag har liksom slängts från Nice till vardag, från Paris till vardag och helt plötsligt vet jag inte vad som är en vanlig vardagsrytm. Jag vet att den hör hemma i Luleå men jag är rädd för att missta vardag för tråkig, rädd att se en vanlig måltid som beige (speciellt då jag tänker på den goda kaninen med gräddsås jag åt sista dagen i Paris)

Jag säger till mig själv att vi liksom naturen har en rytm, att nu är det höst och att jag får gå in i mig själv en smula utan att klassas som trivial. Men kanske ändå, kanske behöver jag samla ihop kraft för att göra vardagen mer färglad. Ja se på träden.

mio

I sakta mak

C'est la vie, Fitness

Morgnarna är inte vad de brukar vara, nej tiden är ny. Utanför jobbar en lömsk vind aktivt för att klä av trädens löv och ett mörker djupnar allt mer. Man skulle kanske misstänka att det bodde ett litet mumintroll i mig och att jag nu började fundera på att gå i ide – med icke det. 05.00 vaknar jag och kokar mig espresso. Initialt så tassar jag fram för att inte väcka Zeb, men jag vet ju att han inte är så lättväckt. Istället för att gå i ide så gör jag saker långsammare. Jag vet inte om det är med flit, har med åldern att göra eller om det är årstids-relaterad – men sakta går det.
En morgonprocedur ståndar med allt från kokt ägg till ett tvagningsavslut med 30 sekunders iskall dusch. Ingen stress alls. Vid 07:15 är jag på plats på gymet (smidigt att träna innan jobbet så man får mer tid på kvällen!) och så här vid 08:09 är jag klar. Sakta tar jag mig till jobbet och börjar i sakta mak att ta mig an en härligt höst-måndag. Amen.

mio

Den flitiges belöning

C'est la vie, Musique

SÅ HÄR ser det ut när ett geni arbetar, intalar jag mig själv då jag begrundar mitt ”partitur”.
Efter ett bakslag med musikproduktionen till nästa album/ föreställning så har jag nu hoppat över ett led och kastat mig direkt på stämföringen tillsvidare. Ja varför stå och stampa då man kan ta sig framåt?

Jag (virtuosen) belönar mitt arbete med både dubbel espresso, bulla (Amoranda har bakat åt oss) och en sorts lakrits-choklad som Chaka-L hade med sig till middagen igår (men som vi glömde öppna) Det här följer inte mitt utstakade kalori-väg, men så här blir det. Alla vet att man ska belöna flit med något gott. Amen.

mio

En torsdag bland alla andra

C'est la vie, Fitness

Torsdag. Det drar ihop sig mot helg. Det är kul på salongen ja alla verkar vilja bli lite ”höstiga” i sin kulört. Fler brunetter. Blondinerna gör sig lite varmare = brondiner (brun-blond färg) Men kan även arbeta underifrån och fälla in något höstlöv lite diskret. Som här!

Efter jobbet så stundar 45 minuters styrkpass i hopp om att jag snart ska bli av med alla mina demoner (demoner = rester av förkylningen som inte riktigt verkar vilja släppa taget)

Torsdag. Det luktar nästa fredag. Håll ut!

mio

Ett minne levereras

C'est la vie, Qui

Idag får jag en bild av mig själv från en tid jag knappt kommer ihåg. Det är en kund som kommer med bilden men avsändaren är från Maja som sjunger i den kör hon dirigerar. Jag vet att Maja var superduktig på att dansa och en gång så sydde vi jazzbalettkläder (mina var gröna och vit-randiga, hennes rosa och vit-randiga) och så uppträdde vi i en cool jazzbalett på en julshow på Hermelinsskolan. Så här i efterhand så misstänker jag att det bara var vi som tyckte vi var coola, men vad gör det. Vi var coola. PUNKT SLUT!

PS: JA, det är mina egna lockar. På den tiden hade jag dubbel hårmängd och så här såg mitt hår ut förut. Jag är lockig fortfarande men jag sträcker liksom ut dem nu för tiden.

Tack för åteblicken Maja!

Mió Mathias Evanne
mio

Under noll

Beauté, C'est la vie

Och så plötsligt händer det, vi beger oss ner under nollstrecket. Det är minusgrader då jag vaknar och min morgonpromenad är rätt halkig (bär fortfarande sommar-skorna) MEN alla löv och alla färger finns ännu kvar, tack och lov. Ja det är nästa glapp som blir värst, glappet mellan höst och vinter. Den då de brinnande bladen blåst ner, den då mörkret tätnar. Snart kommer den… Men fram till dess ska jag njuta som bara den av höstens storslagna skönhet. Amen. .

PS: Hörs fågelsången ännu? Ja det gör den. Det är en näktergal vars stämma ännu ljuder sedan lördagen

mio

Alla dessa underbara roller

C'est la vie, Fitness, Party, Qui

Så många roller man får förmånen att spela i sina dar. En lördagkväll som premiärlejon på Norrbottensteatern, skålandes (i alkoholfritt) med finaste Jessique och morgonen efter som P.t till finaste Amoranda. Det är nu söndag och jag iklär mig farfar-rollen för barnbarnen bjuder på fika.

Jessica Stenlund & Mió Evanne. Foto: Magnus Stenberg luleafotograferna.se

När aftonen kommer så tar jag mig an garderoben min och blir Feng shui-Mió. Zeb har vart ett föredöme och rensat ut och jag går efter som hans lärljunge. Så där ja, en lättnadens suck pyser ut från mitt inre då 20% av mina kläder packas för avfärd till ”Röda Korset”. PS: Kan jag nu få övergå till att bli soff-hängar-Mió och fortsätta se min serie?

mio

I en ny skepnad

C'est la vie

Väckarklockan ringer vid 06.00 bara för att förmedla att nu är semestern avklarad och att det nu är dags för jobb. Upp och hoppa!

Promenaden runt sjön har fått 10 semester-dagar på att byta skepnad och nu stoltserar den i fantastiska färger samt bjuder på hela 7 grader. Så vackert!

Promenad, jobb, gym, matlagning. Gick det så lätt att ta sig tillbaka till vardagen? Tydligen. Nytt på tapeten är dock #soberoctober, ja efter resans vinluncher, middags-vin och balkong-vin är det dags att dra i handbromsen och detoxa lite. Det ska bli skönt (säger levern)

Ikväll ska ekonomin avklaras (bävar för att öppna kontot) och räkningar ska betalas och ordning och reda ska återinföras. Må gott!

mio

En alldeles egen dag

C'est la vie

Det är utflyktsdag och en bil är hyrd för att ta oss till St. Tropez med omnejd. Men helt plötsligt bestämmer jag mig för att ta en dag med mig själv och Zeb och Husse får åka iväg på äventyr på egen hand.

Själv så jobbar jag hårt med manuset till nästa föreställning och jag är nästan framme vid halvlek då jag tar paus för att gå till gymet. Det är väldigt ansträngande att repetera och försöka minnas alla repliker, så att gå till gymet känns vansinnigt befriande.

Jag lagar sedan en enkel lunch och det blir spagetti med svamp, vitlök, haricots verts och en ört-korv som jag köpt hos slaktarn. Till det ett glas rött. Nu stundar power-nap och sedan är det dags för manuset igen. Jag ska bli bättre på att ta dagar med mig själv, det här var ju underbart!