Kategori: C’est la vie

mio

Och kvar finns…

C'est la vie, Team Evanne

Tisdag. Alla barn och barnbarn har lämnat oss och kvar finns bara minnena av denna storslagna lång-weekend. Nej men just det, det finns mer än minnen. Jag går igenom teckningarna som barnen gjort till mig. Ååå.

Min far och jag hade inte mycket gemensamt – men det var vid penslarna, kritorna som vi fann varandra. I timmar målade vi sida vid sida och trots att det inte sas så mycket så byggdes ändå något upp i den stillheten. Ett sorts band.

Jag älskar bilderna och jag älskar minnena av både far och av denna helg. Amen

mio

Rivierans gullungar

C'est la vie, La France

Två av barnbarnen har ju fyllt år typ samtidigt som mig och idag tar vi dem till ett enormt leksasksvaruhus där de själva får välja sina presenter. Hubere nöjer sig med ett svärd med tillhörande sköld medan Frances väljer ut en sjörövarkostym. Sedan blir det fika på stan innan vi går ner till havet.

Allt är frid och fröjd till att börja med och vi kastar sten i vågorna. MEN havet är oberäkneligt och hipsvips så kastas en våg upp och vi blir alla lite blöta. Men Hubere blir genomblöt och otröstlig. Så kan livet också vara och lunchplaner omkullkastas och vi får dela på oss för att fixa torra kläder och trösta.

På kvällen så lagar Aidan (som är kock) en brakmiddag till oss och vi får då samlas mangrant/ kvinnogrant runt det stora bordet. Vågornas spratt har bedarrat och nu fajtas riddare mot pirater. Amen.

mio

Rapid-torsdag

C'est la vie, Couch life

Redan torsdag? Den här veckan går i rapidfart. Min pt är sjuk denna morgon men jag bestämmer mig att gå dit ändå för att försöka fräta bort lite av festandet som jag tycker satt sig i kroppen. Jobb jobb, matlagning – soffan väntar med serien ”Lockerbie”

mio

En uppdatering i början av mars

Bon appétit, C'est la vie, Mon Dieu, Musique, Qui

Och så är vi inne i denna mars månad 2025. Denna månad som är så fullproppad med äventyr att jag nästan blir lugn. På något sätt så är det som om jag tar ett steg tillbaka för att betrakta situationen om det blir mycket – och där är jag nu.

Bff-festen avklarad. I morgon firar min man mig. I nästa vecka firar jag med barn och barnbarn och veckan därpå – PREMIÄR!

Ni har väl bokat biljett till föreställningen? Om inte så klickar ni här!

Mió Evanne "Saint Valentin"
mio

I livets bakficka

Beauté, C'est la vie

Om man i Kalifornien pratar om trafiken så pratar Norrbotten om väder. Denna februari går till historien för att den är så märklig. Från permafrost med maximalt norrsken, till rosa pärlemorsmoln och minus 10. Från gårdagens plusgrader med London-dimma till dagens kalla men klara dag.

Jag och Chaka-L tar en 45 minuters morgonpromenad och jag hoppas att Kung Bore samlar kraft och inte får för sig att retirera.

Tänk att jag inte trodde jag skulle bli så förtjust i snö och kyla, men livet har mycket i sin bakficka. Amen.

mio

Mål inför födelsedagen

C'est la vie

Jag hade satt upp mål inför min kommande födelsedag nu i mars (JA jag fyller jämnt) Nu när det bara är några dagar kvar tills Februari övergår i Mars och jag är orolig att jag inte nått fram till något av målen alls. Jag hade tänkt bli otroligt stark och ha en rejäl tvättbräda men samtidigt gå ner tio kilo. Jag hade tänkt få ett tjockt hår och bli rynkfri – men inget av detta har hänt. Men jag pinnar på ändå och är ganska stark (även om tvättbrädan saknas) Jag har fortfarande vikar och rätt tunt hår och rynkorna kvarstår. Jag har testat rynkplåster i pannan för en botox-quick-fix är nog inte det bästa om man samtidigt ska upp på en scen och förmedla känslor. Nåväl. Jag har 5 dagar på mig innan Mars och jag lyfter 85 i bänkpress.

mio

En skön små-seg söndag

C'est la vie

Vilodagen är här, men denna söndags-vila börjar först efter lunch. Ja innan det är det dags att laga lunchlådor för den kommande veckan, att gå på gymet och till sist att sjunga igenom föreställningens alla låtar. Men nu ligger jag ensam här i soffan och latar mig, precis som Gud nog tänkt det. Jag kokar mig en kopp te och orkar inte ens sträcka mig efter tevedosan.

Nästa vecka är en hektisk sådan, full av jobb och fest. Men var dag har sin egen kärna och ännu har jag många timmar kvar av denna sköna små-sega söndag. Amen

mio

En strukturlös fredag

C'est la vie

Drama. Jag har gjort mig emotionellt redo att gå på Norrbottensteaterns genrep av pjäsen ”Stulna juveler” (av Kristina Lugn) MEN en av skådespelarna blir sjuk och allt ställs in. En hel kväll helt utan struktur. Vafalls?

Som tur är har jag kvar ett lass av min kimchi-köttgryta som jag pimpar med koriander och jordnötter + ett gott rött vin. Denna portion är tillräckligt stor för att sedan sända mig i ett komaliknande tillstånd och jag uppfattar bara vagt vad som på går i vår teveserie ”Prime target” God helg på eder alla!

mio

Vi är igång

C'est la vie

Och så var vi igång igen. Ny vecka med nya möjligheter. Vad händer denna vecka då? En teater på fredag är faktiskt allt jag har inbokat MEN ikväll kommer Zeb hem från Paris och vi får ta ikapp (hinner vi även se lördagens avsnitt av RuPaul´s Dragrace tro?) Lägenheten är städad och nu ska jag bara klippa till tulpanbuketten så att allt är färdigt innan han kommer. Amen.

mio

På tal om tid

C'est la vie

Idag tänker jag på hur mycket tid jag egentligen har till förfogande. Det kan tyckas att jag ilar runt som en virvelvind, men sanningen är den att jag många kvällar i veckan är helt o-sysselsatt från halv åtta snåret. Både skönt och skrämmande på samma gång, för en som av och till knappt får ihop det. Ett drägligt liv för mig bör innehålla en daglig promenad och 4-5 gymbesök i veckan. Idag får jag till det i ottan. Det är lugnt och skönt på gymet förutom en förtvivlad man som tappat sin Cartier-klocka (på tal om tid). En tisdag full med tid har öppnat sig. Amen.