I mitt huvud så uppspelar sig hela tiden gårdagens spännande inspelning. Ja igår var vi i Donkens studio och spelade in ”Giv oss Frid”, en sång jag skrivit till albumet ”I dur & moll längs Vitåälven” – en duett med Aron Tideström. PS: Inom några månader ska nio låtar spelas in.
GIVETVIS var jag pollen-tärd i stämman, fast då jag tänker efter så är nog detta psykosomatiskt då jag på ett eller annat sätt ALLTID har härjade stämband då vi spelar in. Det är banne mig som att det är lättare att sjunga live då man har en publik framför sig istället för en glasruta som vätter mot inspelningsutrustningen.
Nåväl det hela tog två timmar att spela in (vilket är mycket bra) och trötta i röst och psyke åkte vi åter till Luleå. Idag fick jag slasken (dvs en hastig mix av låten) och det lät jättebra. Hurra!
Idag är första repetitionsdagen för den kommande showen ”I dur & moll längs Vitåälven” Det är jag och mannen med guldstrupen som återigen möts upp, denna gång i sången ”Giv oss frid” Förra gången vi jobbade ihop lät det så här:
Dagens il kommer i form av ett mess från min musikproducent Tomas Isacsson. Han presenterar ett förslag på min och Beths sång till nästa föreställning ”I dur & moll längs Vitåälven” och jag blir så lycklig.
Så här jobbar vi. Jag skriver en sång och sänder text och ackord till honom. Tomas tar sedan hand om detta och arrangerar sången med de instrument som sången kan kräva. Än så länge är det bara piano och kanske kommer det bara att bli just ett piano. Det vet vi inte ännu. Men vi är på gång. NIO sånger är klara som ska gå genom Tomas kvarn och jag är lika nervös som uppspelt hur allt kommer att gestaltas.
Visst har ni gjort en anteckning om att biljetterna för november-föreställningen släpps 26/5 (12.00) på Norrbottensteatern?
Det är en annorlunda dag, det är nämligen inte bara lördag utan samtidigt ”Brigitteday”
Brigitte har ordnat till fest och jag är hemlig gästartist. I den fina festvåningen så är det dukat för ett tjugotal VIP-vänner som på ett eller annat sätt har backat upp henne.
Jag berättar om första gången vi möttes och att jag som tonåring kompade henne i en talangjakt i Sörbyn – sedan sjunger jag hennes bidrag ”The Rose”. Sedan greppar Brigitte själv micken och jag kompar henne i två sånger. Då hon sjunger sin sista sång ”Se mig för här är jag” börjar hon att gråta. Då lyfter och bär hennes vänner hennes stämma vidare och det blir den finaste allsången jag någonsin hört.
”Morgonstund med barnbarn” kan i princip innebära vilken tid som helst. Frances kommer inspatserandes redan vid 01.00 och trycker näsan sin mot min och hostar lite av och till. Hur jag än vrider och vänder på huvudet så är han alltid nära (jag utvecklar dessvärre nackspärr) Jag somnar dock om och vaknar till att Vincento sjunger i sin bädd, en futonmadrass utrullad utanför vårt sovrum.
Vi kör musikhistoria och berättar om olika genrer. Pop, Punk, Jazz, Rock, Schlager, Dansband etc etc. Vincento älskar ”Jag vill vara din Margareta” i kategorin dansband, medan Frances sjunger på Hoojas ”Banan, Melon, Kiwi & Citron (okategoriserad men i sann Ronny & Ragge anda)
Vi kollar på videos av Lady Gaga och Vincento tycker hon ser smått ond ut. Vi förklarar att det är sminket som gör det och visar bilder på henne då hon ser vacker ut (inte bilderna i kött-klänningen)
Sedan går vi igenom Kungen av Pop (Michael Jackson) och det blir lite svårt med alla frågor. Kung var då? Ja över en musikgenre… Men inget land alltså… Om han är en flicka. Nej, varför undrar ni? Långt hår. Ja men er farbror Armand har ju ännu längre. Smink, ja men det är många killar som sminkar sig. ”Det är nåt med ansiktet” säger Vincento och jag törs inte visa hur han såg ut som tonåring och förklara det här med plastikkirurgi.
Innan det är dags för ritstunden så kollar vi även in Drottningen av Pop (Madonna) och videon ”Vogue” De tycker hon är jättecool, men då Vincento vill ringa till henne på FaceTime så får jag ju förklara att kändisar nog inte svarar på samtal och att videon är gammal. ”Är hon gammal” frågar de och jag googlar fram en ny bild av Madonna. Varken de eller jag kan förstå att det rör sig om samma person så vi lämnar henne där och tar till tuschpennorna.
Tack för denna start på lördagen, ja nu lagar Zeb plättar.
